Aftonbladet – 22 juli 1841, sida 2

sons residens! Det var tvifvelsutan ett ganska stor brott; men visiren hade talat, han ville nu om sider, och kanske med fara för sitt lif, hämnas er skymf, tillfogad de sina . . . . han hade talat och man hade lydt . . .. Gynnade af sitt nästan otillgängliga läge, försvarade dessa tvenne platser sig oförskräckt, men sulianens brorson stupade och de nödgades kapitulera. (medlertid gåfvo Kardikioterna sig icke, förrän deras ställning var alldeles förtviflad, då bunger och törs! började hoptals bortrycka invånarne. Dessa ytterlig heter hade ej länge dröjt att infinna sig; ty skans: gräfvarne i Alis armåe hade snart förstört alla aqev dukter, som försedde dessa, på bergshöjden belägne städer, med vatten, och en sträng blockad hindrade ala förråd att inkomma. Likväl anade icke Kardi kioterne straxt det öde, som väntade dem; de an sågo Alis anfall endast såsom en fortsättning a hans föregående inkräktningar och trodde visirens afsigt vara, att genom denna sista usurpation full. komma sin envåldsmakt. Huru skulle de dessutom änkt på en skymf, tillfogad hans mor och syster att halft sekel före dessa händelser? För nästar hela den närvarande generationen varju denna ger. ning främmande? Hvad som ytterligare bidrog, ati lugna invånarne, i afseende på följderna af denne paschans af Epirus eröfring, var, att Alis härförare, vid stadens uppgifvande, på det strängaste anbefallt att så väl personerne, som deras egendom, skulle hållas i noggrannaste helgd. Följande traktat utvisar dessa fredliga anordningar: aMustapha-Pascha, Selim Bey Goka, som ledei sin härkomst från Gutguernes förnämsta stam oc de sjuttiotvå beyerna, hufvudmän för de namnkun nigaste Pbares i Skipetar, alla Mohomedaner oci stora kronovasaller böra frivilligt begifva sig till Ja nina, der de skola emottagas och bemötas rned då ärebetygelser, som tillkomma deras rang. Dekunn: der fritt förvalta sin egendom, och deras familje