Aftonbladet – 22 juli 1841, sida 2

Vidkommande således Advokatfiskalsembetets omförmälde förhållande, ej mindre emot förenämnde Björkman och Winroth, än emot nuvarande revisoren vid Tullverkets Kammarkontor, Protokollssekreteraren Norström, som granskat månadsförslaget, från och med Juli månad 1835, hvilket påstående blifvit grundadt, dels derpå att Björkman icke åtalat det förhållande, att inkommande tullkammaren uti uppbördsförslagen för December månad åren 4830 och 4831 bland utgående balanser upptagit skeppens och besättningens förning, som förut tid efter annan under årens lopp blifvit liqviderad och afförd, dels ock derpå, att så väl Björkman som Winroth och Nordström utan erinran låtit bero dervid, att icke allenast månadsförslagens kredit till betydlig del bestyrkts med lefvererings-qvittenser för en sednare tid, än förslagen omfattat, utan ock att balansernpe från ett föregående år till ett efterföljande icke hlifvitaf Tullkammaren uti månadsförslagen till deras verkliga belopp upptagne, hvilken underlåtenhet å revisorernes sida, Advokatfiskals-embetet ansett hafva bidragit till balansens längre fördöljande, som med fästad uppmärksamhet å berörde felaktigheter icke kunnat äga rum. Så enär, med den från Revisorernes tjenstebefattning oskiljaktiga kännedom om sättet och ordningen för räkenskapers revision i allmänhet, det ålegat revisererne att granska de afgifne räkenskaperne, icke allenast till deras innehåll och siffra, utan äfven i afseende på giltigheten af de dertill hörande verifikationer, äfvensom tullförfattningarnes behöriga tillämpning och verkställighet, men revisorerne, oaktadt stadgandet i 4 . af 1825 års instruktion för tullverkets uppbördskontor i Stockholm, att alla influtna medel skola minst 2:ne gånger i veckan insättas i banken, med iakttagande af hvilken föreskrift uppbörden för månaden äfven bordt till största delen med lefvereringsqvittencer för samma tid bestyrkas, underlåtit att vid månadsräkningernes granskning anmärka, så väl nyssberörde, som öfrige af Advokatfiskalsembetet ifrågaställde förhållanden, hvilka, derest behörig uppmärksamhet deråt blifvit egnad, otvifvelaktigt betagit uppbördsmannenr tillfälle att under en följd af år sitt obestånd fördölja; anser Kongl. Kammarrätten ofvanbemälde revisorer, hvilka sin tjenstepligti förrberörde hänseenden åsidosatt, och således hvar i sin mån skada och förlust för Kongl. Maj:t och kronan vållat, hafva, för hvad dem sålundagtill last ligger, gjort sig till ansvar förfallna; dock som, genom Kongl. Kammarrättens, utaf Kongl. Maj:t i nåder fastställda utslag af den 24 December 1838, bland annat, blifvit förklaradt, att den uppbördsbrist tullförvaltaren Finer i lifstiden sig äsamkat, icke kunde hänföras till någon tid före år 1836, finner Kongl. Kammarrätten, hvad angår inspektoren Björkman och bokhållaren Winroth, de der i egenskap af revisorer varit tjenstgörande före den tid, till hvilken Finers balans sålunda är vorden hänförd, något ersättningsansvar för samma balans icke kunna Björkman och Winroth ådömas, utan skola de, med tillämpning af 4 Kap. 42 . Rättegångsbalken, jemförd med iiopgl. brefvet den 40 December 1756, för deras vid månadsräkningarnes granskning ådagalagda vårdslöshet, böta hvardera Femhundrade (500) Daler silfvermynt med Etthundrade sextiosex Rdr 32 sk. till treskiftes, hvaremot protokollssekreteraren Nordström, som granskat månadsräkningarne från och med Juli månad 185353 till och med Oktober månad 4836, hvilken nyssnämnde Oktober månads räkning varit den sista som, enligt hvad handlingarne upplysa, blifvit före Finers död af inkommande Sjötullskammaren afgifven, varder, jemlikt ofvan åberopade lagens rum och Kongl. bref, ålagdt, att med sin egendom, näst efter Kamereraren, Hr Kammarrättsrådet Winrotb, ersätta Kgl. Maj:t och kronan så stor del af bristen å 1836 års inkommande sjötullsuppbörd, som, efter förhållande emellan hela uppbörden för året, betala uppbördsbalansen, belöper sig på det uppbördsbelopp, hvilket från årets början till och med Oktober månads slut blifvit i räkenskapen debiteradt; men då månadsräkningarne för den tid, till hvilken 4837 års uppbördsbrist är hänförd, till Kammarkontoret, ej eller ingått före Finers död och desamma således dessförinnan icke varit granskning underkastade, kan någon ersättning för sistberörde års uppbördsbrist Nordström icke åstadna. Angående det emot Hr Presidenten af Billbergh, i egenskap af förste departementschef väckta ansvar, så förekommer först frågan om den å inkommande Sjötullsuppbörden yppade balans, och ehuruväl Hr Presidenten, såvidt det blifvit anmärkt, att Hr Presidenten, icke haft tillsyn deröfver, att månads och årsräkningar i bebörig tid ingått, sökt undandraga sig ansvar derför, egentligen på den grund, att anmälan om dröjsmål med berörde redogörelsens afgifvande, bordt af Tullverkets Kammarkontor hos Kongl. General Tullstyrelsen göras, innan det tillkommit förste Departementschefen att dervid lägga hand; likväl och alldenstund de tydliga och bestämda föreskrifter, som 9 . af Kongl. Maj:t för Kongl. General Tulstyrelsen den 135 Juli 18235 utfärdade nådiga instruktion innehåller, der orden bland annat lyda: catt förste departementschefen tillhör personligen föra de kontroller mot uppbördsmän och den afräkning med Rikets Ständers Bank, som bevittna att alla inflytande medel riktigt och ordentligen i banken insättas, samt derifrån assigneras, samt vidare att emottaga förslag och kalkuler, och hålla hand deröfver att Journaler månadsoch årsräkningar i rätt tid irgå, icke kunna annorlunda uppfyllas, än att förste departementschefen sjelf satt sig I verksamhet att föra de förre och tillse att de sednare på stadgade terminer inkomma, äfvensom af dessa