Aftonbladet – 22 juli 1841, sida 2

Rättsråd, att med sin egendom, så långt den räcker, i första rummet godtgöra Kgl. M:t och Kronan den balans å kassörsmedlen, hörande till 1836, som Finer i lifstiden sig ådragit. Angående slutligen den till år 14837 hänförde brist i kassörskassan och Hr KammarRättsrådet Winroths ansvarighet derför; så, enligt hvad bandlingarne i tullförvaltaren Finers balansmål ådagalägga samt vidare upplyst och af kontrollören Middendorff, vid muntligt förhör inför Kgl. KammarRätten erkändt är, Middendorff reqvirerat och uppburit alla deförskottsposter, hvilka år 4837 intill Finers död blifvit till bestridande af det årets kassörsutgifter beviljade, i öfverensstämmelse hvarmed ock omförmälde handlingar är bilagd en af Middendorff med Finer uppgjord räkning, deruti dessa medel, sammanlagda med en post på 4,000 Rdr Bko, som aldrig blifvit från kassörskontorets räkning i Banken uttagen, utan efter Finers inträffade död är vorden derifrån återflyttad till GeneralTullstyrelsens räkning N:o 4 i Banken, äro vordre till deras fulla belopp upptagne och redogjorde såsom för Tullverkets räkning utgifne eller återlefvererade, vid hvilket förhållande Advokatfiskaisembetet uti dess slutliga yttrande i balansmålet icke väckt talan emot Finers sterbhus i afseende på berörde förskottsmedel för år 4837, utan yrkat att Middendorff, som tillåtit sig använda en del af desamma till liqviderande af de återstående utgifter för år 4836, dertill Finer i lifstiden erhållit mer än erforderlige summor, måtte för ett sådant oriktigt utgifvet belopp hålla Kgl. M:t och kronan skadeslös; ty och då den brist å kassörsmedlen, som efter balansräkningen sig visar, endast tillkommit derigenom, att Middendorff, genom de i balansmålet ågångne beslut blifvit ansedd såsom biträde åt Finer, och att i följd deraf hufvudsakliga tillgångarne efter Finer äro vordne proportionaliter fördelade på de kassor, hvari brist yppats och för de år, under hvilka Fintr innehaft eller ansetts hafva innehaft de oredogjorde medlen; finner Kgl. KammarRätten något ansvar för den på sådant sätt tillkomne balansen uppå 1837 års kassörsmedel icke kunna Hr KammarRättsrådet lagligen tillförbindas. Men som Hr KammarRättsrådet till last ligger, att genom vanvård och underlåtenhet i åliggande tjenstepligter hafva främjat den oredlige uppbördsmannens företag och i sin mån bidragit derti!l, att denne kunnat år 1836 balans sig ådraga; Alltså. och med åberopande af förenämnde lagens rum och Kgl. bref, pröfvar Kgl. KammarRätten rättvist, det skal! Hr KammarRättsrådet Winroth vara sin vid Tullverkets Kammarkontor innehafde kammererare-syssla för alltid förlustig. Den emot Advokatfiskalen Lagerlöf gjorde anmärkning, åsyftande ansvar för ofullständigt verkställde vecko-inventeringar i uppbördskontoret, finner Kgl KammarRätten, på de här ofvan, i fråga om Hr KammarRättsrådet Winroth, anförda skäl, icke kun na till sådan påföljd föranleda, utan varder Lagerlöf i denna del från ansvar befriad; men då advokatfiskalen, vid de hos Kgl. Generaltullstyrelsen hållne undersökningar i detta mål, vidgått, att han understundom, utan anmäldt förfall från inventeringarne sig afhållit och icke dessmindre inventeringshandlingarne underskrifvit, hvarigenom Lagerlöf begått tjenstfel, som, eburu skada derigenom icke skett, dock likväl icke bör utan ansvarig påföljd aflöpa, pröfvar Kgl. KammerRätten, i förmågo af 4 Kap. 42 Rättegångsbalken samt Kgl. brefvet den 40 Dec. 1756, skäligt, det skall merbemälde advokatfiskal denna sin förseelse, begången vid utöfvandet af en tjenstepligt, som hörer till kontrollen och redovisningen af kronans medel, umgälla med förlust af sin vid Tullverket innehafvande advokatfiskals-tjenst med thy åtföljande lön under trenne (3) månaders tid. I anledning af den talan, Advokatfiskalsembetet anställt emot de Tullverkets tjenstemän, som från och med år 4830 intill Tullförvaltaren Finers död i Mars månad 41837, reviderat inkommande Sjötullskammarens månadsförslag, med påstående om ansvar och betalning för Finers uppbördsbalans, i följd af felaktigt verkställd revision, hafva förre revisorerne: Inspektoren i Konfiskationskontoret Björkman och bokbållaren i Kammererarekontoret Winroth, som granskat berörde månadsförslag, den förre från början af år 4830 intill Maj månad 1832, och den sednare från och med sistnämnde månad 1832 till och med Juni månad 41835, invändt, att. enär genom Kgl. KammarRättens af Kgl. M:t i nåder fastställda utslag den 21 Dec. 1838, det bland annat blifvit förklaradt att den uppbördsbrist, Finer i lifstiden sig åsamkat, icke kunde hänföras till någon tid före år 1836, omförmälda emot dem väckta åtal, härledt från Firers balans, saknade laga anledning, såsom liggande utom den tid, till hvilken balansen hörde; men som den omständighet, attuppbördsbristen efter tullförvaltaren Finer ej kunde hänföras till någon tid före år 4836, icke utgör hinder för Advokatfiskalsembetet att undersöka, huru och i hvad mån de för uppbördsmannen föreskrifna kontroller blifvit under den föregångna tiden iakttagne och utöfvade, och i följd deraf äfven, huru revisionen inom Kammarkontoret blifvit verkställd, samt hvad revisorerne derutinnan möjligen må hafva åsidosatt eller försummat, innefattar egenskap af tjenstefel, hvarföre de äro underkastade laga ansvar, äfven om balans icke varit för hand; alltså och då de af Advokatfiskalsembetet emot revisorerne anmälda felaktigheter äro af den beskaffenhet, att de, jemlikt 5 8 3 mom. af Koogl. Maj:ts nådiga instruktion för Kgl. KammarRätten den 435 Oktober 1834, höra till Kgl. KammarRättens upptagande och pröfning, finner Kongl. KammarRätten den ifrågavarande invändningen afseende icke förtjena.