lydande områden, och att kringränna det genom ett progressivt intagande eller besättande af de närgränsande distrikten, för att såmedelst göra sig fullkomligt till herre öfver sitt rof. Men under det satrapen på detta sätt bemäktigade sig alla beylikater i Epirus, och tvang deras paschar att infinna sig vid hans hof i Janina, för att erkänna sig såsom läntagare af honom, hade aldrig hans undergifvenhet för sultanen varit djupare, och aldrig hade de skatter, han för Portens räkning uppbar, noggrannare blifvit divanen tillställda. Bländad af de pekuniära resurser, som inflöto från Epirus, sedan Alis allt förmående hand tryckte detta landskap, hade sultanen, nästan likgiltig för paschars successiva inkräktningar, nöjt sig med, att låta sin brorson besätta den militära punkten Kardiki. Han genomskådade ej Alis manöver och insåg icke, att en dag, då visiren slutligen afryckte masken och anföll denna stad, det skulle blifva omöjligt för Porten att rädda eller bispringa densamma. År 4812, en väsendtlig epok i denna berättelse, var också verkligen all kommunikation emellan Konstantinopel och Kardiki omöjlig. Ali af Tebelen befann sig då oinskränkt herre öfver Epirus och dess gränser och pass; oinskränkt herre öfver en armå af 435,000 man, samt en årlig inkomst af 42 millioner, som tillät honom att hålla ett suveränt hof. Tidpunkten för bämnden, som blifvit svuren den döende Khamco, var nu inne för Ali. Sextiotvå år gammal, residerade han vid denna tid i Janina. Osynlig i det innersta af sin seralj gaf han order och plan till fälttåget, och i Februari — den månad, i hvilken Khamco dött — skulle hans generaler marschera på Kardiki och Argyro Castron, hvilken sistnämnda stad var, så till sägandes, nyckeln till den första. Marschera på Kardiki! den enda kejserliga stad i Albanien! en stad, ockuperad af 72 beyer, stora vasaller under höga Porten! Kardiki, sultanens bror