Aftonbladet – 5 april 1841, sida 2

nade likväl aldrig fått någon bestämd kunskap om letta förhållande, ehuru khan någon gång yppat sina misstankar derom för hustrun. Någon oenighet i iktenskapet hade imedlertid aldrig derigenom uppcommit, ty då hustrun förklarat mannens misstankar grundade, hade han ej vidare trott derpå. De uppsåfvo äfven att Wäst, några dagar efter flyttningen, den 3 November besökt dem, då Pehr Olofsson anmodat honom att stanna qvar hos dem några dagar, ör att vara behjelpiig med åtskilliga arbeten, under det Pehr Olofsson uppehöll sig borta i skogen, hvilket Wäst äfven gjort, hvarefter Pehr Olofsson den 4 November på morgonen begifvit sig till skogs. Han var och blef derefter borta. Hustrun Märtha och Wäst förklarade, att de trodde honom vara omkommen, men på hvad sätt kände de icke. Undersökningen uppsköts för åtskillige personers hörande och för anställande af efterspaningar efter Pebr Olofsson. I slutet af Januari månad sistlidet år sålde imedlertid Per Nilsson sin torplägenhet och begaf sig från orten med hustru och barn, utan att man visste hvarthän. Sedan man, oaktadt flere förnyade skallgångar af socknemännen ech andra åtgärder, ej lyckats erhålla ringaste spår af Pebr Olofsson, börjades åter undersökningen den 144 Mars sistlidet år. Hustrur Märtha och drängen Wäst uppmanades att bekänna hvad de visste om Pebr Olofssons bortvaro, och bekände då, under visad ånger, att Pehr Olofsson blifvit mördad af sin ifrån orten afvekne kusin Pehr Nilsson, då denne den 4 November 4839 i Öfsjö skogen sammanträffat med Pekr Olofsson, och att Pchr Nilsson dertill blifvit 2 år förut öfvertalad af hustrun Märtha och drängen Wäst, emedan desse önskat rödja Pehr Olofsson ur vägen, för att sedan kunna ingå äktenskap med hvarandra. Efter hvad hustrun och drängen sjelfve derefter berättade, skulle förloppet dervid hafva varit följande: År 481435 blef Märtha vid 47 års ålder gift med Pehr Olofsson, hvilken Märtha, med tårar i ögonen, inför domstolen erkände, hafva varit en nykter, arbetsam och godsint make och menniska, men hon hade emot sin vilja af föräldrarne blifvit tvingad till detta giftermål, och sedermera icke kunnat förmå sig att älska eller med tillgifvenhet omfatta honom. Afven hade någon oenighet uppstått emeltan Pehr Olofsson och svärföräldrar s parti Märtha alitid vid sådana till iennes kallsinnighet emot mannen tilltog i ag från dag så, att bon slutligen, efter 4 sep, inlät sig i en brottslig bekantska son, med hvilken hon 9 bara. År 48535 om sten Wäst, på 20:e året gammal, i son. Märtha börjode nin tills hon siutiigen, om B det och föriedde honom med henne. Hösten 4 Michaöli börjat med Wi att med honom få gifta sig, och Väst hade äfven förklarat sig hysa samma böjelse. Märtha uppgjorde då den plan, hvilken hon meddelade Wäst, att han borde afdagataga hennes man. Wäst ryste vid detta förslag och nekade att verkställa det, emedan han ej egde förmåga dertill. Martha föreslog honom då i stället att söka dertill öfvertala Per Olofssons kusin, Torparen Per Nilsson, som, i anseende till sitt sträfva, obändiga sinnelag, tycktes vara i stånd till en sådan gerning. Hon rådde tillika Wästatt skaffa sig bränvin, för att dermed traktera Per Nilsson och sig sjelf, på det att det skulle gå lättare för Wäst, att göra Pehr Nlisson ett sådant förslag. jenna plan, för beredande af möjligheten till deras giftermå!, hvartill Wäst genom deras umgänge fatiat en afgjord böjelse, samtyckte han genast att utföra. Wäst skaffade sig straxt 3 qvarter bränvin och begaf sig dermed till Pehr Nilsson, hvilken han träffade uti en fäbolägenhet. Sedan de ensamme i skogen fötärt bränvinet, vidtalade kan Pehr Nilsson att mörda Pehr Olofsson. Utan ringaste svirighet eller motsägelse gick Per Nilsson in derpå. Wäst berättade det för Märtha, som äfven derefter å sin sida, öfvertalte Pehr Nilsson dertill. Någon tid för utförandet bestämdes väl icke, äfvensom tillfälle dertill icke eller under långliga tider yppade sig, men de samtalade likväl under tiden mångfaldiga gånger derom, hvarvid Per Nilsson, då Wäst en gång afrådt honom derifrån, bestämdt förklarat sig, i hvilket fall som heldst ämna verkställa gerningen, och visat sig så orubblig i sin föresats, att han icke en ging afstått derifrån, då Märtha en gång bedt honom låta bli. Merenidels uppmuntrade de likväl Per Nilsson till gerningen, under förhoppning att få gitta sig med hvarandra. Någon egentlig vedergällning lofvades icke Pehr Nilsson, men han erhöll likväl af Märtha den ena gången efier den andra betydliga förråd af matvaror, och var nästan daglig gästi huset så ofta Pehr Olofsson var borta. samt tvingade Märtha att ge honom allt hvad han fordrade. Detta verkade äfven på Pehr Nilsson, attundanrödja Pehr Olofsson, emedan Pehr Nilsson alltid trodde att Wäst och Märtha skulle blifva billigare och frikostigare att hafva göra med än Pehr Olofsson. Hö -s sten 4839 flyttade Wäst ur Pehr Olofssons tjenst hem till sin mor i Håsjö, dels emedan det då började allmänt talas om hans brottsliga bekantskap med Märtha, och dels emedan han trodde sig derigenom undgå misstanka för delaktighet i mordet, som Pehr Nilsson sade sig snart ämna fullborda, utan att derföre nämna någon bestämd dag. Söndagen den 3 November var Pehr Nilsson hos Pehr Olofsson, och lånade den eneaf Pahr Olofssons bössor. Pehr Nilsson hade väl icke för Märtha omtalt att han ämnade mörda Pehr Olofsson, men hon haY nden Michaöl Nilse eli af sina nu iefvande kom drängen Jonas st hos Pehr Olsycka em Wäst, 3. tillstod e umgänge bade Märtha ena dag vid samtala om sin önskan,