sack och bevapnad med bössa och yxa Degat sig Pehr Olofsson i väg. Waäst, som imedlertid med barnhusgossen August Hillergren tidigt på morgonen gått efter hö, återkom efter Pehr Olofssons; bortgång, då Märtha för honom berättade att hennes man gått till skogen, der hon förmodade att han vid Lamtjernen skulle sammanträffa med Pehr Nilsson, som dagen förut varit hos hennes man och af honom lånt en bössa, samt dervid fått höra, att han dagen derpå ämnade sig till skogen, hvarföre. Märtha ock yttrade sig äga anledning tro, att Pehr Nilsson då skulle verkställa det länge tilltänkta mordet, dels emedan ingen af grannarne i byn afvetat att de båda gått till skogs, och dels emedan Pehr Nilsson var försedd med skjutgevär. Wäst tog äfven då för afgjordt, att Pehr Olofsson skulle blifva mördad, men då dels Märtha uppmuntrat Wäst att icke vackla i sitt beslut, dels sjelf önskat få Pehr Olofsson ur vägen, vidtog han icke någor åtgärd att förekomma eller afvärja gerningen, utan qvarblef i Pehr Olofssons hus, liks.m han ingenting afvetat. Tisdagen derpå, den 5 November, på aftonen, ankom Pehr Nilsson till Pehr Olofsson för att smida. Wäst tog honom då i enskildt rum emellan 4 ögon och frågade honom, huru det vore med Pehr Olofsson, hvartill Pehr Nilsson svarade, vatt han aflifyat Pehr Olofsson, att det gått bra poch att hans döda kropp åtminstone icke blifvit liggande på Örfsjö skog. Waäst fick likväl icke af Pehr Nilsson veta hvar Pehr Olofsson blifvit mördad, huru det tillgått, hvarest eller huru han blifvit gömd. Efter detta yttrande hade Pehr Nilsson hårdt klappat Wäst emellan axlarne och hotat ge Wäst samma färd om han härom berättade detringaste. Wäst hade derföre beslutat förtiga mordet och endast åt Märtha, sedan Pehr Nilsson aflägsnat sig, anförtrott hans berättelse. Wäst och Märtha låtsade derefter vänta Pehr Olofsson både den 5 och 6 November och frågade efter honom hos grannarne, hvilka de äfven, för afvändande af all misstanka, öfvertalade att eftersöka Pehr Olofsson. På Märthas tillsägelse anmodade Wäst äfven Pehr Nilsson att deruti deltaga, för att afvända alla misstankar, hvilket Pehr Nilsson äfven gjorde. Efter underrättelsen om mannens död blef Märtha imedlertid så ängslig, att hon måste intaga sängen och icke kunde deltaga i skallgången. Under skallgången hade Pehr Nilsson sagt Wäst att han bestämdt skulle förneka all kännedom om mordet, hvilket: Wäst äfven gjort, likväl under tillkännagifvande för Pebr Nilsson, att det var mycket påkostande för honom, serdeles som folket som oftast gjorde Wäst fråga om Pehr Olofssons försvinnande och jemväl sökte förmå honom bekänna sitt brottsliga förhållande till Märtha. Då Pebr Nilsson d. 9 Nov., efter en ny skallgång, tagit Märtha, som alltjemt var sängliggande, i hand och med hotande min och åtbörder sagt henne, att hon skulle neka, samt äfven folket esomoftast haft förhör med henne och! Wäst, för att förmå dem bekänna sitt olofliga umgänge med hvarandra, hvilket de förnekade. hade Märtha af allt detta blifvit så utmattad, att hon; slutligen ej mera kunde svara på deras frågor, utan! bekände tillika med Wäst sitt äktenskapsbrott, ! men förnekade all vetskap om mannens afdagatagande. Wäst flyttade genast, på grennarnes tillsägelse, från Märtha. En dag påföljande vecka hade Pehr Nilsson för Märtha berättat, att han den 4 Nov. uti skogen sammanstött med Pehr Olofsson och följt honom till södra sidan af Flodahlen öfver Ofsjö skogen och, under det Pehr Olofsson stannat och lagt ifrån sig bördan på marken, för att uppställa ett fogelgiller, tagit upp bössan och med sen;.skjutit ehr Olofsson, så att han genast nedfallit död, hvarefter Pehr Nilsson nedkastat bössan bredvid liket och gått sin väg. Några dagar före höstetinget hade Pehr Nilsson besökt Wäst, för att förmana honom, hvilken då redan blifvit stämd, att ingenting bekänna om mordet. Wäst uppgaf, att ban på hösten efter mordet gifvit Pehr Nilsson en! rock, såsom bevis på sin tacksamhet. i Wäst sade inför domstolen, att han efter mordet; hyst hoppet att få gifta sig med Märtha, men se-; dan hade funnit omöjligheten deraf och bittert; ångrat, att han genom Pehr Nilssons öfvertalande varit ett redskap till Pehr Olofssons ohyggliga död. Wäst och Märtha blefvo nu i häkte inmanade. Utom det hastiga afvikandet från orten förekommo äfven några vittnesmål, som gåfvo anledning till misstanka emot Pehr Nilsson. Om hans vistelseort hade man fått så mycken upplysning, att att han i slutet af Februari uppehållit sig i Sunds-: vall och der utgifvit sig för yngste sonen till Nils Person den yngre i Ofsjö, samt vid afvikandet hvarken innehaft pass eller prestbevis. Pehr Nilsson blef enligt domstolens förordnande allmänneligen efterlyst, och sedan ertappad på Bohlsta bruk. Pehr Olofsson efterlystes uti tingslagets och flere angränsande socknars kyrkor, men kunde icke återfinnas hyarken lefvande eller död, ej eller något a de saker han medfört hemifrån. Den 4 sistlidne Juli inställdes Pehr Nilsson vid Häradsrätten. Denne, 33 år gammal, nekade att hafva mördat Pehr Olofsson, eller på något sätt) deltagit deruti, eller varit legd dertvill eler vidtald derom, hvarken af Mi iriha, Wäst eller någon annan, utan förklarade deras angifvelse falsk och diktad. Han kunde icke frångå, att han d. 3 Nov. fått låna bössan ef Pehr Olofsson, men uppgaf att han af andra hört sägas, att Pehr Olofsson morgonen derpå skulle begifva sig till skogen; liksom: han icke eller kunde neka till att. han d. 4 Nov. varit åt skogen, och derifrån återkommit i skymningen, men sade att han varit åt helt annat håll än der Pehr Olofsson brukade uppehålla sig. Se-: den d. 3 Nov. hade han aldrig sett Pehr Olofsson. För öfrigt nekade han till allt hvad Wäst och Märtha uppgifvit om honom, men ville likväl erinra sig att Väst cn dag hösten 1857 kommit till Pehr Nilsson i fibodarne, der de då varit allena, och, under det de förtärt det bränvin Wäst medfört, omtalat att han vore ledsen på Pehr Olofsson och gerna önskade hans död, men Wäst hade icke nämnt orsaken derti!l eler yttrat något om mord eller föreslagit, att Pehr Nilsson skulle göra det. Rocken sade han sig hafva köpt af Wäåst och ännu icke betalt Och matyarorna hade han af Märtha fått för arbete. Sin skyndsamma afresa från orten förklarade han Så, a han i slutet af Januari för!