Aftonbladet – 5 april 1841, sida 2

Medusas hufvud; han drog sig ovilkorligen tillbaka, som om han velat undgå det oväder hvilket han kände stå färdigt att utbrista öfver honom. Det är då på det sättet ni använder er tid! fortfor Master Crombry i det han med omsorg tillstängde bodkammardörren, för att beröfva sitt offer hvarje undflygt. Herren tycker mera om att höra på en gammal trollpackas galenskaper, än uppfylla sina skyldigheter! -Och ni, Märtha, har ni inte nog af att dagen igenom sjunga och skråla edra psalmer och bibelspråk ; skall ni också förvilla ungdomens sinnen med edra sagor; packa er fort i väg, och våga intet mucka, om ni inte vill att jag skall ge an jer för kyrkoridet och att det drar in den portion köilt och bröd, som ni får hvar veckal Under hvarje annan omständighet skulle Märtha icke försummat att svara med bitterhet och att bämnas kovenantiet, som hon ansåg kränkt i sin person; men nu leddes hon af ett annat intresse och begäret efter elixiret förmådde henne tåla den tillfogade skymfen. Hon iakttog således tystnad och kastade endast en förstulen blick på den olycklige Tom för att påminna honom om hans löfte, Har ni inte hört hvad jag sade, Märtha ? återtog Master Cromby, veller skall jäg påkalla en man af stadsvakten för att få er härifrån ? Innan Märtha lydde, närmade hon sig obemärkt till Tom och ryckte honom i förklädssnibben. Tom förstod vinken, men som han icke kunde återvinna sin sinnesköld under inflytelsen af Master Crombys ironiska blick, tog