Aftonbladet – 5 april 1841, sida 2

— Den bekanta karrikatyren kabinettskattan, som haft en så enorm afgång både i hufvudstaden och i proviuserna, fortfar äfven alt på annat sätt ännu sysselsätta uppmärksamheten. En härvarande prest och skollärare, Hr Magister Olof Fryxell, jemväl bekant såsom för fattare af åtskilliga belietristiska arbeten, bland annat för den roliga, i gammaldags stil hållna visan om tidningarna, med refräng: Bränn dem å båle — så bli vi al med hin håle, uppträdde först för 44 dagar sedan i Svenska Biet med en :i ädel och stor stil hållen protest emot det smutsiga, det må nu uppenbara sig i smutsiga bilder smutsiga toner (2?) eller smutsiga ord, anförde att 5sement förblifver gement samt åtskilligt annat, som kan sägas om karrikatyrgenren : allmänhet, iikasom om allusioner i skrift. De! beror ailt på, huru de nyttjas. Derpå syntes härom dagen i Dagligt Allehanda en replik på denna Hr Fryxeils skrift, undertecknad ..l.. Denne förf. sökte visa, alt! Hr Fryxells artikel gick ut på att inskränka konstens och penselns frihet, anser en karrikalyr egentligen vara en recension, anmärker att allt i ritning som i skrift, kommer an på, huruvida teckningen innefattar sanning eller lögn, och tygade illa till Hr Fryxell, men utdömde kabinettskattan såsom en klen artistisk produkt. Nu hafva härtill kommit tvänne kuriösa omständigheter. Hr ..1l.. har i ändamål att undanrödja den uti Svenska Biet framkastade förmodan, att han vore far åt kabinettskattan, in