Aftonbladet – 16 februari 1841, sida 1

Man har slutligen anfört, att dessa bestämmelser måste finnas, för att hindra folkökningens öfverdrift. Och på den grund förvägrar man den fattiga ett eget lm på sina föräldrars jord, men tilläter honom väl att i tungt beroende bygga och bo på den rikes gods — tills deanes välbehag drifver honom derifrån. Jag kan icke inse hvarföre man antager, att ban här skall få färre barn än i sitt eget hus, och kan således ej heller finna att det föregifna ändamålet på detta sätt kan vinnas. Men om verkligen så skulle vara, så torde det också endast blifva på moralitetens och sedlighetens hekostnad. Dessa äro de skäl man framställt, och jag har nu i korthet sazt, hvarföre do icke för min blick synas fullt giltiga, men väl tycker jag mig skönja ett annat syftemål, som man med omtänksam och betydelsefull tystnad förbigått, och detta är: att få el rättare veck säkrvure edid: öfver din fat äisjes arvbetskorfils Denna är hans enda kapital och det är väl också det bästa al alla, ty jag åtminstone skattar ingenting högre än att vara duglig, och att bevisa sin duglighet genom ett godt arbete. Men om den fattige fritt finge använda deana arbetskraft till ritt eget oberoende, hvem skulle då arbeta åt den rike? Detta har man insett, och när man numera icke mer direkt, såsom fordom, kan förfoga härom, så har man på indirekt väg, genom en lag, som inskränker hans egandeoch förvärfvanderätt, sökt att vinna samma ändamål. Jag nämnde, att man förr direkt gjort det, och för dem, som tilläfventyrs icke känna förhållandet, vill jag uppdraga en liten tablå, huru dermed tillgått. Under Carl den 4t:s tid ingick Ridderskapet och Adeln — den tidens herrar — med en anhållan till Konungen, att antalet af böndernas drängar skulle bestimmas för hvarje hemman, på det att de öfrige för bättre pris måste blifva tvungne att gå i tjenst hos Adeln. Detta öfverensstämde med tiders begrepp, och framställningen bifölls. Man fann experimentet godt, och på samma satt utsträcktes stadgandet år 4725 äfven till pigorna. Sedermera blef det 4739 tillåtet för bönderna att hafva hemma hos sig 2:e fullvuxna barn, och 1747 inedgafs att behålla dem alla, men först 4783, eller mer än ett sekel efter den nraförordningens utfärdande, erkändes deras rätt att sjelfva bestämrma antalet af sitt husfolk. . Nu har den samhällsklass, som då genom dessa författningar trycktes, och tvangs i de rikas tjenst, vuxit upp till nog makt, för att göra sin naturliga rätt gällande, men derför söker man också att vinna en ersättning genom rayadighetens utöfrande öfver den fattigare del, som ännu ieke funnit sig nog mäktiga måtsmån. för att kunna försvara och skydda dess rättigheter. E:t århundrade åtgick, för att göra de förras rätt gällande, och måhända skall det dröja lika så länge, innan de ifrågavarandes blir erkänd, men em också ingen af oss alla lefver, för att se den dagen, så är dock min innerliga öfvertygelse, att den skall komma; och det är på grund al dessa åsigter, som jag vill hafva reserverat mig met alla de beslut i en stridig syftning, som Ridderspapet och Adeln, i fråga härom, fattat. Häruti instämde Grefve Anekarsvärd och Hr Prytz. a le renss esse