Aftonbladet – 9 april 1840, sida 1

vid Storgatan å Ladugårdslandet; i F. BASTMANS i huset l6 Kontor till 8 sk. Banko rader. Utdelning EN 6 eft.midd FE EE EV a nn nn indragningsstaten haft em årlig inkomst ef tillsammans cirka 40,000 Rdr Bko. Hvad Grefve af Wetterstedt i lifstiden för enskild del uppburit afsvenska statsverket och af de medel, som till detsamma rätteligen borde hänföras, försöker jag icka att utreda. Nog af; hans inkoraster, i egenskap afrådgifvaro, hafva uppgått till ettbelopp, så högt, att det, i vårt land, gränsar till det otroliga. Statsråderne hafva icke behöft representera, hvarföre man också seti dem lefva på ungkarlsfot i hufvudstaden och inlogora sine familjer på lamdet. Deras sysselsättning har varit ganska obetydlig och lemnat dem i all. mänhet åtminstone 6 dager i hvarjs vecka fullkomlig ledighet från statens tjenst. Sextusen rilksdaler banko årlig lön för hvar och en iblasd dem är, under sådane omständigheter, i sanning inger obetydlighet. Antages nu, att hvart Statsråd, efter afärag för årlig pormission, uppvaktat Konungen i konseljen 48 gånger — den Ban tvifvrel högsta nummer, som här kan för en hvar bland dem presupponeras — så finner man att hvarje rådgifverbesök i Rådkammoaren blifvit ersatt med icke mindre än 425 Rdr Bko. Det är icke med pågon småakltig syfining, som jag framställt detta. Des är, för att visa, huru man varit alldeles utan fog vid insinuetionsrne om de inkomster, staten hittills bestått Kong!. Moej:ts rådgifvare. Icke må statsutskottet föreställa sig, att de sednares embetsmannavärde framkallas genom förhöjning af deras löner. Långt derifrån! Den moraliska sjukdom, hvaraf statskropper lider, fordrar, uBder närvarande förbållanden holt andra läkemedel, än de af utskottet föreslagne. Vi hafva ännu ingen garanti för den af nya Statsråds-organisstionen förvästade lycka, som man förespegiat det på detta rum så ofia äkallade svenska folket. Blifver vinsten ingen annan, än att några vagnar, som, i anseende till den sorgfälligt bevarade hofetiketten, för närvarande måste stanna på yttre slottsborggården, förvärfva tillstånd, att hädanefser köra in på inre borggården, så kan man taga för afgjordt, att regeringssystemet kommer att fortfara oförändradt och att hela reformen upplöser sig ieit dekorations-ombyte. Om Statsutskettet häråt skänker benägen uppmärksambet, så skall Utskottet ieke, vid ämnets fortsatta behandling, låta sin blick ledas af ott förvillande sken. Konuogen har sjelf yttrat till denna Riksdagens Ständer: aFörstån Eder Regering,. I detta Kongl. Maj:ts nådiga yttrande ligger en formlig uppmaning till Statsutskottet, ett i sine förslag till Rikets Ständer roga jakttaga den återbållande makt, som Grundlagen, för visse fall, förvarat åt Representationen. Hr Ungers anförande i Borgareståndet. Vid remissen af dea Kongl. skrifvelsen, avgående lönereglering för Statsrådet, för on ledamot af Högsta Domstolen, efter Justitleministern och för de blifvande Expedisinscheferna i sex af de nja statsdepartementen, hade jag ej väntat mig, aut jag skulle finna detta ärerde med en sådan skyndsamhet behandladt, att Rikets Ständer hvarken husnit att Få rikssalen emottaga BH. M. Konungens sanktion till Ständernas beslut eller någon Kongl. skrifvelse, angående regleringen af statsdepartementens embetsoch tjonstemanna-stater. Jeg yttrade mig allså icke då öfver de i nämnde skrifvelse artydda behof, emedan jag trodde, att Statsutskottet, under utrednipgan af målet, skulle ansett nödigt att inhomta de upplysringar, som erfordrats för Rikets Ständer, för att deröfver kunna besluts. Jeg utbeder mig att nu, jemte anhållan om Utskottets återremiss, få framlägga de botänkligheter jag hy ser för bifall till detsamms. Evad som synes mig först böra noga utredas, är, om Rikets Ständer, i det skick den Konogl. skrifvelsen befiones, kunna bevilja anslag ef ökade eller nya löner. Denna skrifvelse innehåller nämligen icke någon försäkran till Rikets Ständer, att den nja regleringen af statsdepartementen kommer att blifva i enlighet med det förslag, som Rikets Stärder, enligt 45 i riksdagsbeslutet är 4823 i underdånighet öfverlemnat till Korg!. Mej:t, under åberopande af de deri anförde hufvudgrunger, antages, synes det vara af vigt, att Rikets Ständer ifrån regeringen får emottaga en fullständig proposition i ämnet, icnan medel anslås till löner åt embetsmän, hvilkas antsl, värdighet och embetsåligganden äro Rikets Ständer alldeles okände. Jeg vill i detta hänseende blott anföra rågra exempel. I det år 14823 aflemnade förslaget förutsattes vid aföredragninogen af ärenderna inför Konungen): 1:o att den ej må bestridas af andra personer, än sådane, på hvilka ansvarighetslagens stadganden kunna tillämpas: eller af någon annan, än dep, som kontrssignerar de expeditioner, som deraf följa. 2:o cAtt försdraganden förpligtas till protokollet anföra bestämdt förstsg till beslut i i hvarje af de ärenden, han inför Kong! Maj:ts anmäler. 3:o Att hvarje förvaltnings chef aframbär sjelf till Rikets Ständer dö propositioner, han kontrasigneratm — Videre: antt Expeditionssekreterare skola biträda förvaltningsceheferna i mäålens beredning till föredragning; och at: de cböra anseg innebafva förtroende-poster Widare: kallas deruti föredragande Statsvåden cförvallningschefern; och de åläggas: aatt aflemna årliga redogörelser för i deraz förvaltningsgrerar, som borde tilltrycket befordras,, samt vid hvarje Riksdag: avidsträcktare berättelser, hvilka sku!le omfatta rikets tillstånd för hvarje serskild styrelsegren och upptaga både personal och materiel, som dertill köra, samt raeI del. som dertill blifvit använde, 0. g. Vv. I Är det nu åt förvsltniogschefer med sådene emI berspligter, som vi skola anslå medel? — Nå väl, hvem vill då tveka, att för de fördelar åt pationen, den säkerhet om större vorksarcbet och den aktning för offentlighet, som sådane embetsåligI ganden innebära, af folkets skattemedel anslå motsvarande belöningar. Hvilken Representant vore ej då färdig, att åtaga sig det moraliska ansvaret till och med för en frikostighet, som kunde syi nes öfverdrifven, då man betänker hurdradetals lägre embetsmäns kneppa lönevilkor, för hvilka omsorgen för deras (och familjers) utkomst, mn on RR AR sån AA PI I