Aftonbladet – 9 april 1840, sida 1

RIKSDAGEN. OM LÖNEREGLERINGEN FÖR DET NYA STATSRÅDET. Hr Petres anförande Borgareståndet. Det är visserligen sedvanligt, att regeringens propositioner i många vigtiga angelägenheter icke uttrycka regeringens egna åsigter, och att Ständerna således utan den andra statsmaktens ledning få, så godt de gitta och förmå, sjelfva utreda de på deras handläggning ankommande frågor, men häraf fö!jer ingalunda, att deras StatsUtskott skulle i förevarande fall, så till sägandes, nappa på kroken och anse sig förpligtadt att inkomma med en alldeles ny djupt ingripande löningsplan, när omständigheterne menat utskottet till det enkla tillstyrkande, att Rikets Ständer måtte, för att komma i tillfälle att med full sakkännedom pröfva och afgöra löneregleringon för Statsrådet, i dess förändrade skepnad, hos Korgl. Maj:t begära att först inbemta fullständigt förslag till organisation af den nya regeringen med alla dess blifvande departementer. Huru har det kunnat falla utskottet in, att ty förutan afgifva den löreregleringsplan, som innefattas i dess utlåtande JM 32? Huru skall, om en dylik är rendets behandling godkännes, någon garanti gifvas, att regeringen, som tid efier annan, förstärkt indragmningsmakten med en myckenhet öfvertalige embetsoch tjenstemän, icke kommer att jemväl dit förflytta de nu varande Statsexpeditionernes hela personal, som, derest inga försigtighetsmått å priori vidtagas, mycket väl skulle kunna, vid föreståendo nya reglering af Stotsrådet, begagna det förut inom Konungens kansli vid bvarje omskapning, med så mycken fördel använde medel, att för lifstiden lösgöra sig från statens tjenst och icke destomindre taga oafkortade löner intill döddagar. I sanning sådant kan näppeligen vara oväntadt, under nu varande regeringssystem, som finner Ständernes klagan öfver statsbusbållningens omätliga brister knappt vara förtjent af annat namn än braadvektsrop och endast afser möjligheten att på beqvämligaste sätt skilja sig från nuvarande Ständer, för att zedermera kurna i samma ostörda ro som tillförene, under riksdegarnses mellantider, fortgå på sin gamla bana. Nej! detta går för långt; dev bör icke få passera, och man bör hoppas att det kan blifva annorlunds. Ordning, säkerhet och allvar böra ru och alltid i våra förhandlingar påsrkas. Jag fordrar alltså, att betärkandet 4 32 återremitteras, på det StatsUtskottet måtte, uti nytt afgifvande utlåtande föreslå icke allenest att Rikets Ständer ange förberörde förkortade betänkande vara af noll och intet värde, utan ock att till en början besvara Kongl. Mej:ts lönereglsringsproposition, med underdånig begären om delfiende af Kongl. Maj:ts förslag till organisation af det nya blifvande Statsrådet, med tillhörande åepartementer. Att börja med bestämmande af löneanslsg för departementoch expeditions-chefer, utan att äga den ringaste kännedom af den nya stat, som för deuadörordnade tjenstemänren ifrågskommer, skulle otvifvelsktigt föranleda en ny Kongl. proposition i det sedaare hänseendet, med bifogadt förslag om en hel del af Kongl. kansli-personalens aftruppande på indragningsstat. Det är emot detta äfvectyr — denna oformlighet — detta visst icke likgiltiga förbiseende af statens rätt och bästa, jsg nu i främsia rutamet böjer min röst. Moa StatsUtskottets betänkanda föranleder dessutom en rätt allvarsam anmärkniog. Ew i Kong! Maj:ts proposition förexommande alliför oegentligt uttryck om cn lefasd, svarande mot hvad värdigbeten af Statsrå dens embeten kräfvers, har Uiskottet icke allenast rätt beskedlig; godkän:, uten ock valt till utgårgsI punkt för sitt medgörliga förslag. Menas med aefnad svarande mot värdighet, att en Konungens räådgifvare bör hafva anständig bärgniog af sine inkomster på stat, så har jag intet deremot att påminna; men förstås dermed, att staten bör för honom öppaa utväg, att täfls med Sverges höga Tories uti ett luxutiöst lefnadssätt, så opponerar jag mig kögligen mot den åsigt, som Statsuttkottet af Korg). Maj:tsproposition upphemtat. Omsömet om hvad som må anses utgöra passande emolumenter för en bögre embetsman, berer naturligtvis på konventionelia begrepp. Det skulle imedlertid ivgalunda misspryda en Konungens rådgifvare, att 1 sitt enskilda lif iakttaga sen viss juste-milieu, som heldre skänker sitt medlidande åt den förnäma verldens barnsligheter, än genom taktlös efterhärranping låter sig deruti ohjelpligen fängslas. Hela den der af Kontrasignenten, Hr Ulfsparre, utpekade värdigheten består samnolikt endast i möjligheten att kunna komfortabelt lefva med la haute volea, som kanske utgör ett par bundrade af hufvudstadens invånare. Det gamla ordspråket, att rätta mun efter matsäcken,, innehåller en för alla semhällsklasser rätt lämplig lefnadsregel. Kongl. Maj:t har också sjelf förklarat, att en redan i flere orter vaknad nationalanda vore borgen för Kongl. Maj:ts kopp, att måtta, arbets flit och ezkla seder skola åter allmännare fästas på den ej rika, men fria jord, som af ålder var Svenskarnes hembygd. Man kan icke billigtvis påstå, att Konungens rådgifvare hitintills varit illa lönade. I Craefee Rosenblad her Hå endra hufvudtiteln och