Aftonbladet – 9 april 1840, sida 1

VN 0 8 TT OR SS . a Utskottet kunnat föreslå 3000 Rdr bko ät de så kallade cExpeditionscheferne, i de sex statsdepartemeaten, då Utskottet icke fått emotiaga e:ler sjelf synes hafva sökt upplysning om deras ental och om deras tjenstgöringsåligganden. Ar det åt de i 1823 års förslag omnämnde cExpeditvionssekreterare, chefer för de deri föreslagna expeditioner och kontor, som Rikets Ständer nu böra anslå löner? Oaktadt jag befarar, att deras antal måste komma att blifva betydligt, (ty i förslaget ser man tvenne sådana för de begge militär-förvaltningarne och två till tre för hvardera af de civila); och fastän deras ställning lemnar föga garanti för politiskt oberoende, skulle jag måhända närma mig Utskottets åsigter angående det erforderliga lönebeloppet. Men år det åter till nya embeten, hvilka skulle utgöra ett slags under-stvatssekretsrare, eller vice chefer för hvarje förvaltningsgren, — då nödgas jag förklara, avt jag ej anser mig kunna förena med min pligt såsom representan: för några tungt beskattade och i allmanhet fattiga städers menigheter, att till detta ändamäl anslå så berydliga medel, hvilka i min öfvertygelse icke då motsvaraae rikets sannskyldiga nysta. Att nationen, genem et iönebelopp, som få eller inga underordnade tjensteman i riket äga, skulie på sådant sätt anskaffa hjelp af arbetsskickligheten och arbetsnitet, åt de Siatsråder, som i sådant fall icko sjelfve blefvo chefer för deparismenten, utan endast på bögsta ort blefvo rep: esentanier af den byråkratiska kraften; och ati nationea skulle göra denna uppoffring år personer, som väl kunde afsävtas af regeringen, men ej) bebölde ansvara ioför Rikets Ständer, osktadt de skulle äga så vigtiga chefsbefattningar. Deiuta synes mig vara all: för mycket begärdt. Vi skulle på detta sätt få ett slags nya statssekreterare, Ooansvarige, men amovibla, hvilka mäåbända svart, med anledning af de blott figurerande förvaltuingschefernas säkert cöfverbopande arbeten, skulle blifva de egentligen föredragande för t. ex. alla besvärsmål m. m. — Euskild rätt, kanske snart nog allmän fördel, skulle då komma att bero på dem, utan att ansvar för underlåtenhet, för åsidosättande af rättvisan kuadsa utkräfvas. Jag underställer en hvar, om de:ta kan vara förenligt med dena varsamhet och den noggrannhet, Rikots Ständer synas böra egna åt alla förslag till nya tjenster eller organisationer, då man sett den ena Dya organisationsåtgärden efter den andra, såsom vtillfredsställande, förändras, inställas eiler upphäfvas. Men om, i det eutredda akick, hvari denna fråga ännu befinnes, representanten mäste tveka att bifalla ökade anslag; om han till och med måste bestämdt vägra det, som blifvit af Utskottet föreslaget åt expeditionscheferna i sex departementer, då Utskottet icke sjelf kunnat försäkra RiksStänder; att dessa embeten blifva sx och ännu mindre att de blifva af den beskaffenheten, alt nuvarande expeditionssekreteraro komma att såsom chefer tjenstgöra, sams deras löner alltså att upphöra: en omständigket, som ovilkorligea bör först utredas, emedan Stänrderna eljest bifalla en ny utgift, af miast 48,000 Räår bko årligen för blott denna part af den nya regleripgen: då unmderställer jag höglofi. Utskottet, om det ej vore skal, att Utskottet antingen sökte sjelf erhålla bestämd uppgift om reglsringen af statsdepartementens nya stater genom Hofkansleren, eller ock föresloge Rikets Ständer, att bes Kongl. Maj:t anmäla deras önskan, att få emottaga Konungens proposition angående denna reglering, innan Rikets Ständer pröfva behofvet afökade anslag. Mig syces det äfven vid samma tillfälle lämpligt, att hos Kongl. Maj:t uttrycka den önskan, att Kongl. Maj:t vid denna, så väl som slla de deraf följande nya regleringar af rikets styrelseverk, måtte nådigt antaga såsom grund, att de utföras med åtminstone lika löneanslag, som hittvills af Rikets Ständer varit boviljade och om möjligt, med inskränkning derå, då sådant kan ske. Det torde eljest få antagas, att om nu, då antalet af Konungens rådgifvare minskas till 40 ifrån 14, Rikets Ständer bavilja en ökning i löner af omkriog lika mycket för dessa 40, som de 44 förut tillsammars uppburit, samt dessutom minst 48,000 Rår, men i fall, såsom jag förmodar, expeditionschelercne snart blefve 43 eller 44, omkring 40,000 Rar årligen vid denna, som det synes, en af de enklaste reorgenisationer af alla de, som mnu ifrågakomma, skola de föjande, med den ännu talrikare embetspersonalen, uppgöras i samma anda och erfordra betydliga tillskott i stället att, enligt hvad man hoppats och önskat, bereda besparing. Då, af bvad jag nu yttrat, en hvar lärer inse, att redan dec financiella delen af frågan tarfvar så månge2, enligt hvad jag vågar tro, hverken onödiga eller oriktiga upplysningar; och då det synes vara Riksens Ständers pligt, alt lemna en så mycket gtörre uppmärksamhet åt detta behof, som Siänderna icke kunna fiana sig tillfredsställda af den ytliga framställning regeringen derom lemnat dem; ökas likväl betänkligheterna för hela den vigtiga angelägenhetens ställning. genom de åtgärder, som vi sets vidtagno i sammanhang med det af Rikets Ständer fattade grundlagsbeslutet angående statsrådets förändrade organisation. Desi:a synas icke kucnea tillfredsställa ens de anspråkslösaste fordringar på behjertande af rikets behof och folkets belägenhet. Det är med obehag jag ser mig uppmapad af det förtroende, som kallat mig till detta rum. och hvilket jag efter min bästa förmåga vill och bör söka motsvars, att öppet uttrycka ett ogillande tänkesätt deröfver, Det är möjligt att egoismen och maktens blinda anhängare skola tyda denna uppriktiga förklaring såsom fisndtlig emot styro!sen, då den likväl härflyter af det renaste uppsåt för Konung och Foesterland. Detta tänkssätt, jag är viss derpå, är icke mitt allena, det är icke (et ögonblicks utorott af den nykomne represententens med lifliga förhoppningar uppfyllda känsla, som lider af att skåda dessas tillintetgörelse. Det är ett tänkesätt, som utgått och stödjes afaktningsvärda, fosterlandssinpade kommittenter, och som, grundade på de stränga läror, hvilka lagar, sedvänjer och nationens allmänna begrepp helgat, såsom gruudvalarne af vårt Svenska somhälles moroliska skick, måste införlifva sig med representsptens handlingar: om denne sjelf icke skall för alltid uppgifva anspråken på slimänbetens förlitande till hans egen rättsoch sedekänsla. Doat är ett