Aftonbladet – 24 december 1839, sida 2

det brådskande i sjelfva sättet för sakernas företagande och afgörande m. m. äro lika många. klara bevis, att offentlighet vid poliskamrar icke al!enast är lika angelögen, som vid andra underdorsstolar, utsn ännu långt mera maktpåliggande, utan att stöd derför behöfva bemtas af serskilda exempel från sednare tider, rörarde personer, som blifvit offer för ölveriln sing, och vårdslöshet samt misshandlingar, på angifvelse för brott som aldrig blifvit begångna, såsom med förre gardisten Ljungqvist, eiler andra dyhka saker. Kanske söker någon förebära; ätt den erfor: derliga skyndsamheten i polismål ieke låter förs ena sig med iakttagandet af en lika noggrann rättvisa der, som vid de vatiliga underdomstör larne, och att det icke är så nöga med persöner af de lägre klasserna. Men Ren behöfver ej ingå i vederläggning af dessa eländiga svep: skäl. Statens första pligt, om den fordrar sedlighet och aktning för lagarna bland m:ssaby är alt sjelf iakttaga rättvisa imot individerna af denna massa, och om till vinande af detta ändamåls offentlighet i lagens bandhafvande anta gits för ett af de nödvändigaste -vilkoren vit de allmänna domstolarna, så är den af de skäl ofvanföre anförts icke indre oundgänglig vid polisen. s , 4