Aftonbladet – 24 december 1839, sida 2

UMtTUDUaA IUe0080g VI MERA vIIR VIRSBARES EN Vv MIT TER ekr damåls offentlighet i lagens bandhafvande antar gits för ett af de nödvändigaste -vilkoren vil de allmänna domstolarna, så är den af de skäl ofvanföre anförts icke indre oundgänglii ig vid polisen. ; Mugin dr Fortsättning af Omröstningsprotokollet i frå? gan om underställning (d Crusenatolpeska målet. blä Med hänvisning till sistlidneEredagsbla det hvarest motiverha förplura!itetebs vbturi i detta märkliga mil förekomma, meddelas er här nedan de skiljaktiga meningarna: 0 I Justitieråden Temptiunder och Nyblarus utläto: sig, att, efier deras tanka, borde i förevarånde sak till? ses, huruvida Hofrätteng anmärkta åtgärder afveko ifrån de föreskrifter uti tryckfribetsförordningen den 46 Juli 1812, med sedermera antogna förän: dringar, samt lagstadganden i öfrigt, som varit. att tillämpas och iakttagas vidbehandlingen af act-i? frågakomna tryckfrihetsmålet; således och aident gtund, hvad först angick! beslutet, hvarigenom. unpde-dånig anmälan, jemlikt Kongl. brefvet rr Sept. 4777, blifvit ansedd i nämnde mål icke Vi ra lämplig, det :förekomme, att högstberörde för ordning, — hvilken; efter upphäfvande af alla fört ut gällande lagst. städganaden och föreskrifter iaf eeende på tryckfriheten eller bokhandeln ochis som en följd deraf,; äfven alla dittills gifna SäFskilta förbud emot, utgifvarda af yissa böcker, skrifter och hendlingäår,. med förklarends derje -mtie, att dessa ej skulle Kubina åtales, annorlundå än nimnde tryckfrihetslag bjöde, — sedermera uti S. 6 mom., för upptagande ceh behendlivg af. -fötbrytelsar emot samma läg, meddelat för vissa fell från allmän rättegångsordning afvikanao föreskrifter, angåerde dels focum, dels stätorings id, såsom ock skyldighet för boktryckare ejer, förfötts ;re, att vid rätten personligen tiil svars stindi; men i sammachang de med förbefållit dem åts eh i öfrigt af deres rättegångsförmåner enligt od: dn och särskilta fö:fattninger, uti allt Hvad detta förordnande icke uttriekligen pA öhaott anda stadgadt vore, funnes hvarken hä utinran eller uti pågon ef förordniogens öfiiga aflelninger bäfva vidrört frågon om anmälan, enligt Korgi. brefyet 4777 i tryckfrihetemål, rör ande brott ettrot 4 mom. af förordningens ö:dje Ö cceh således icke elter-innefetta Dägot siadgande, som uttryckligen uteslöt det Kongl. brefvets tillimpning i tr yckfrihetsmål, af fråge varande beskaffenhet, å vig nemlig 2eA sådan underdånig enmälag, som i det Kon; 1. BYetvet föreskrifves, kunde anses höra tillbeha ndliggen af mål om förgripolhker genom tryckt SD samt till sin natur vara sit hänföras ill ege rskapen af rättegångsförmån för den tiltslade; HED icke helier de å svarande sidan åberopade i förordningen meddeldta föreskrifter, om tric kfribetgmåls och deri inträffande grarstads! rägors skyndsamma . afgörande, kunde äntkgar innebära hind för oftanämnde underdånige -krxmälar, enär de genom, i fall af nådig tillito!sö till åtslers ped! sg gende, den största skyncs:mhit med målets afslätande bereddes, äfvensom :i.. motsatt fall ändock ej annat än lagligt uppebåll i rättegången orsakades, ssmt qvarstadsfrågorna åter hade sin särskätta sång jemte sjelfvå saker; fördenskull och emedan åvid betraktande af det Kongl. brefvets innehåll, et samma; såsöm grundande sig, icke allenast i obigten, att förekämrnmna den utan synnerlig orsak tilltalades: lidande af ransaknving och dom sarit deraf följande häkte i måly avgående förklen!iga tilfmälen och bårda Omdömen om Kongl. Maj:t ockregeringssättet, utan ock å det förhållandet, avt Köngh. Mal sjelf bäst kunde pröflva,, huru mycket sfseende å angifvelser af mör uimnde brott borde pEör ras; hvadan ock förordna des, att, så snart något sådant brott argåfves vid? Dägön domstol, domaren då ock utan minsta tidsutdrägt skulle Lil Kongl. Moj: ts Justitie-Retisiov inberätta målet, hvaruti brottet bestede och hvilken det arngifiit, då Kongl. Maja äfven egensst ville sig i nåder uttåta, kuruvida, efrer sig företeerde omständigheter, såken måtte alldeles nedlöggas, eller med rönsakningen fortfaras, efter dessa Justitieråders mening, destoheldra måste anses hofva åsyftat sådane brott, som bär Hämnda äro, i allmänhet, och således äfven dem; hvilka genom tryckt skrift föröfvedes, som något undanteg i afseende på en eiler annen ärtaf sådan brottstghet icke ägt um och räöttegångssättet i tryckfrihet? mät, ef:er Cå gillande föro: drning öm Skrift och: trxckfrihet of.dor 26 April 47734; 1cke Helter: var ef Jerskild beskaffenhet, söm funte biadra det Kongl brefvets tillämpnisg i såäsna mål; ty och. vå. hygd: genom samma bref blifvit ddmeren älegdi AT släkttegande för snklagsd pe :rsohs värjande från följderna af anklagelsef, obe strideligen Utgjordoven-rättegångstörmäsnj för den tilltalade, om ock ct hände, att idenkt vViNc arse jakitagelsen för sia likgittie; Athvilka. för Köl: anden det alltså. blofte en följd, att vid legemig tillämör af ycksrihetsfösordningensfö eskuilier, om. åtal för brott emot 4 mom. ar dess 3 , domaren ieinväl hade att jäkttaraÖgch, fullgöre den i Kengl. Brevet at år, f77Zanbefalda enmälan, samt atväfvekta det svär söm. derå kunde: varde meddeladt; funne dessa Justitieråder dem ofsvaranderne, såm fattat Hofrätlens ofrannämnde beslut i rättegånggr, der vidiieke: hafva rätteligen för farit, men att läkväl, Vid fästad uppmärksambet på deskiljakiga f6:hällshden, som tels kunde antagas emellan mo söförde förgråpelser i tal och i skräft , dels föref pös med; åklaganderätten i frågor om tryckiihetsbrott, enligt den. nu deromsgällande förordöjngen; emot hvad förut; varit, medgifvet, bemälde syeranders uppfattning al dölta ämne och den i följd deraf hos: Hofrätten skedda; oriktiga legtillämpeå gen ickeborde anses; Yara sådane, att derå, i 8Dledning af 4 Kap. 42. Rättegångsbalken, ansMar följa borde utan Temnades Justitieombudsmannens Karutinnan ginrde hemställan utan vidare afseedöe. ia FET