vanbeirörde sätt, under Koagl. Maj:ts nådiga bedömande hänskjutna fråga, om, uti tryckfrihbetsåtalet emot Assessoren Cruseastolpe, Hofrätten, enligt då gällande laga föreskrifter, ålegat, att, före åtalets upptagande, iaktitaga den anmälan, som utwvi 4777 års Kocgl. bref anbefalles., a Beträffande alltså orförmälde fråga, så förekommer: att 1777 års ofvanberörde bref är vordet utfärdedt å en tid, då Kongl. Förerdningen angående skrifoch tryckfriheten d. 26 April 1774 var gällande, och hvilken förordning, uti dess 4 S, i likhet med hvad derförinnan var stadgadt genom Kong!. förordningen om skrifoch tryckfriheten d. 2 Dec. 1766, innehöll, att, jemte Justitiekansieren och vederbörande fiskaler, tillika hvar och en af Kongl. Maj:ts undersåter ägde, att i sak, som angick brott emot tryckfribeten, talan föra, dock att detta skedde på ordentligt sätt, vid vederbörlig domstol, efter föregången stämning och med rättighet för parterne å ömse sidor, att få tiltgodonjuta deras lagliga rättegångsförmåner: att, enligt 3 i begge nyssrämnde tryckfi ihetsförordningar, den, som djerfdes i utgifna skrifter bruka lastande eller förklenliga omdömen om Konungen och det Kongl. huset, skulle derför dömas enligt allmän lag: att, på sätt 4777 års Kongl. Beef utvisar, då redan flera sånger blifvit hos Kongl. Maj:t från Domstolarne anmälda ransakningar och domar öfver personer, som för förklenlige tillmälen och hårda omdömen om Kongl. Maj:i och regeringssättet blifvit anklagade: att högstberörda Bref väl icke-så utmärker beskaffenheten af dessa hos Kongl. Maj:t anmälda mål, att deraf kan inhemtas, det ett eller flera af dem avgått lasteliga yttranden i tryckt skrift, men deremot ej heller motsäser ett sådant förhållande: — att dessutom den i Brefvets slutmenisg Domaren gifna föreskrift, att, så snart någon angafs för I de i gamma Bref omnämnande brott, då genast inbe-; rätta sådant will Kongl. Mej:ts JustitieRevision,:; finnes vara allmän och ovilkorlig, utan all bänsyftring derpå, alt föreskriften blott afsåg munteliga. Utlåtsiser: — och att slutligen en så beskaffad io-; skrävkt tolkning af den gifna föreskriften desto; mindre synes. stå att förena med lagstiftarens me-: nirg, som Kal. Maja uvi ex af de punkter, hvilka, uader den 30 Oktober 4778 meddelades Riksens Ständer, yttrat, att Kgl Majt helst hade på en gång afskaffar alla ransakningar om brott emot sig, men då sådant af anförda skäl ej kunnat ske, bade Konel. Maj:t, som trott sig bäst med sin Ju-: siitieRevision kunna pröfva målecss beskaffenhet, samt om de borde med lagens stränghet ifras eller ock nedläggas, lå:it utfå da Kongl. Beefvet den 235 Sept. 4777, bvaruti Domstolerne anbefalides, att när sådana brott angälvos, uran minsta tidsutdiägt till Kongl. JustitieRovisionen inberätta målet, hyaruti det bestod och bvikenu CE: argifvit, då Kongl. Maj:t äfven genast sig i nåder ville utlåta, buruvide, efter sig förereende omständigheter, saken mätte allde!es nedläggas eller ock med ransakningarne lagligen fortsäitae. eHäraf anserfjag följa, att ofyannämnda föreskrift Å 4777 års Kongl. Bref äfven afsett förklenliga utlåteiser mot Kunurgen i tryckt skrift, och då denna föreskrifi, gifven Domaren till efterrättelse i afseende på rättegångssättet uti de mål, hvarom samma bref handlar, sedermera under de tider, .stadgandei i 3 af 4774 års TryckfribetsFörordning gällt till efterlefnad, utgjort et vigtigt tillägg till dea för slika måls behandling i öfrigt gällande och uti berörde Förordnings 48 omnämnda rättegångsordning, utan att under denna tidrymd hafva blifvit i någon måtto förändrad, än mindre upphäfven; så drager jag deraf den slutsats, att hvar som blifvit angifven för brott emot nyssberörde 3 8 i 4772 års TryckfrihetsFörordning, haft en obestridlig rättighet, att påyrka anmälan efter 4777 års Kong! Bref, för att såmedelst tilläfventyrs från sig afvärja all påföljd af angifvelsen, likasom det ålegat Domaren, inför hvilken angifvelsen skett, att, äfven utan sådant yrkande från partens sida, under iakttagande af rättegångs-ordningen, sjeifmant förrberörde anmälan fullgöra; i föjjd hvaraf och då den hvarje undersåte tillförsäkrade rättighet, att ej kunna ställas under tilltal, eller genom ransakning till dom och straff befordras annorledes, än i fullkomlig öfverensstämmelse med gällan-. dejärättegångsordning, sädan den lag och laga stadgar bestämmes, på en gång innefattar alla hans rättegårgsförmåner, jag än vidare antager, att oft2berörde 4777 års Kgl. Bref utstakat en af de rättegårgsförmåner, hvilka bordt tillgogonjutas af den, som blifvit angifven för brott af ofvan omförmälda beskaffenhet. Vid granskning härefter af Kongl. Maj:ts och Riksen: Staänders fastställda TryckfrihetsFörordnisg den 46 Ju 1812, ishemtas, att sedan genom 4 4 mom. alla förut gällande lagar, stadganden och föreskrifter i afseende på tryckfriheten och bokbandein blifvit upphäfsa och, såsom följd deraf, äfven alla dit-tills gilaa serskilda förbud emotutgifsandet af vissa böcker, sk r och handlingar, de der icke kunde åtalas annorledes än denna Tryckfrihets-lag bjöd; så uti 6 mom. bestämmes, dels den doms:ol, som har att upptagae tryckfrihetsmål, dels den stämningstid, somYidessa mål bör äga rum, dels ock, att då fråga uppstår om boktryckares eller författares af en tryckt skrift tilltalande eller körande, böra hen elier de personligen till svar stånda; hvarefter omedelbart. följer, som orden lyda: cmen åtnjute i öfrigt deras rättegångsförmåner, enligt allmän lag och serskilte författningar, uti allt hvad genom detta förordnande igke uttryckliges annorlunda stadgadt är. rä Tager man nu i betraktande, Att änskönt den allmänna rättighet att åtala tryckt skrift, som uti 4v7a års tryckfribetsförordning var stådgad och medgifven, är vorden afskafad genom 2842 års .tryckfribetslag, hvilken i stället åt Hofkangleren och Justitiekansleren uppdragit, att vaka öbfser -tryckfrihetens lagliga brut, — bar likväl icke genom tryckfrihetslagens ofvanberörda eller öfrigs föreskrifter, uti hvilka afvikelser från vanlig rät-tegånpgsordning i brottmål förekomma, blifvit för