FICSIU I PUSBICLLINIURCH GM AIBIVI ,g di HIUVUVIA HUS GaOlTlve ett stort intresse deri, emedan Algier är en källa till befordringar; national-fåfängan är med i spelet, och resultatet är ett ständigt öppet sår för landet, som i denna kolonis öknar nedgräfver sina rikedomar. Ingenting annat kan befria Frankrike från denna börda, än ett Europeiskt krig, men besittningen af Algier är i och för sig sjelf det bästa skäl, att Frankrike åtminstone icke sjelft framkallar ett sådant. Antalet af dem, som ännu hoppas något af koloniens besittning, blir med hvarje dag :ingare, men näsian ingen vågar uitala det, och ju större det onda blir, desio mindre yttrar man sig emot detsamma, så att det redan blifvit näsian så godt som oboiligt. Den största oiyckan var, att Engelsmännen alltid med bitterhet yttrat sig öfver basiitningstagandet af denna koloni; ty detia har mer än ailt annat bidragit att göra Algier till ett föremål för national-fåfängan, och detta barnsliga motif har på sinnena utöfvat ett obegripligt inflytande. aDen strid, som utbrustit på A!giers slätter, för att mähända sprida sig vidt omkring, börjar med ett raseri, som ovilkorligen erinrar om närbeslägtade uppträden i historien. Det är icke mera något tvifvel underkastadt, att Abd-el-Kaders plan verit uppfattad sedan lång tidtillbaka, och att hans nya förbund med de fiendtliga Arabiska stammarna redan var efslutadt innan Hertigens af O.leaas sista ankomst till Afrika. Det synes till och med, att Ahbd-el-Kader smicKarat sig med hoppet, att öfverrumpla och uppsnappa Hertigen af O:-.eans på hans enödiga militärpromenad, hvilzet tillintetgjordes genom marskalk Valges kloka å:gärd, att dölja dei tillämnade tåget till jerapurtarne genom et lätsadt anfall på de fienåtliga stammarne i Budgia. Desto större var Arabernas raseri, hvilka förklara deras heliga ort tör vanheigad och hafva svuritFransmännen dödlig hamnd. Från fälttåget i Egypien eriurar maa sig med hvilken fanatism, med hvilken dödsföraktande djerfhet Momluckerne kastade sig på de republikanska sclda ernpas leder. Baionesten förskräckie dem ej; de fautada tag i den med händerna och stridde sälunda man mot man, tilldess erfarenheten ledde förste konsuln på den iden, att låta slipa bajonetterna, hvarigenom d3 anfallandes händer gräsligen sönderskuros. Man finner någonting dylikt i Aradecnes avfall på Fransyska infanteriet. Då ryttarne kommo en Fransysk bawaljon, som bildat sig i fyrkant, iaom skutthåll, stego de af bhästarne, uästade sig väldlsami öfver bataljonev, den de bragte i oordning g-nom sitt öfverlägsna antal, och tving derigenom Fransyska artillsriet att skjuta på väns och fiende med kartesher, hvilket visserligen till slut något redde den blodiga menniskohärfvan. De underrättelser som alla dagar inlöpa, äro gräsliga; man tror sig läsa ett kapitel ur Mohizanerne af Cooper: menBiskokroppar utan hufvud, och icke bla en och annan, utan bundradetals, se de; spå en af Arabernes närvaro kring Aigier, på siätien der man för få dagar sedan såg blomstrande, landtib:uk och glada soldater. Kolonisternes öde mäste vara förfärligt, hela lansträckour förhärjade, uppbända, be-sättningen eller invånarne dödade eller med våld bortsläpade af Areberne, gifna till pris åt deras barbari. Abd-et Kader må imedleritia icke alltför mycket glädja sig öfver siu triumf; bjelper honom en gud icke ur nöden, så skall hämnden snart drabba honom och denrmaa gången förfara obarmhertigt och förskräckligt mea honom. Sedan 14830 har ingenting gjort ett så sårarde, så upprörande intryck på al!männa sinnesstämningea och Fransmännens krigiska mod, som detta oväntade anfall, detta hånfulla brytande af en traktat, vid hvars ingående Frankrikes ära alltför lite togs i betraktande, samt det beklagliga sätt, hvarpå de stackars soldaterne fallit för Arabernes yatagaver. A!kiantyder att regeringen med benägenhet kommer att lyssna till ailmänna rösten, och göra Abd-el-Kaders tuktande till en nationa!-sak, till en hedersstrid, och icke hvila förrän bon betvurgit bonom och bans anhängare. Tyrärr har Abd-el-Kader i landets naturliga beskaffenhet och klimat bundsfö: vandter, som äro mägtigare än all Fransyska härens ridderliga mod. Enligt berätte!ser af resande, som i första dagarne af denna månad ankommit från Algier till Toulon, inskränka sig Abd el-Kaders förrädiska bragder icke till kommendanten Rapfels mord och nedsablende af 150 man, hvilka utgjordes betäckning vid en transport från lägret vid Buffarik. Man talar om hala bataljoner, som blifvit lockade i förså:, der på alla sidor inneslutna af ofantliga ryttarskaror och obarmaertigt nedhusgna ända till sista man. Barbarerue hafva derefter, uppmuntrade genom dessa segrar, infallit på släven Metidscha med eldj och svärd, stuckit i brand de här och der kring-) spridda landtgårdarne och bregt om lifvet d värnföse kolonisterne; vidare hafva de angipit flera visserligen blott svagt försvarade vaktposter, med; ringa möda bemäktigat sig dem, och !äiit besattningen sprisga öfver kliogan. Hvad deua se nill säga, med Beduinernes och Kibjle krigskonst, har man mer än tillräckligt lärt könna under de 9 år, Franksike ägt kolonien i Afrika.! De förfärligaste grymheter, de fasansfulaste mar-; ter, föröfvade med kall blod på de olycklige, öfver. Kvilkas bufvudea de fritt kusna svinga sina yata-! faner, utmärka ÅArabornes framfart. Metidsehaslåtien påsiås redan vara så godt som i Abd-elKaders våld, hviiken skickar sina ryttarehepar blott eti par timmars väg från Alsier, der skräck och fasa, ja till och med, såsom det synes, en viss rådlöshet hos regeringen herrskar. Ty tillgångarna räcka icke till ettbeslutsarat, krafiigt motstånd. Trupperna äro både materiellt försvagade, och genom de senaste förhärjande sjukdomarne nedslagna. Eyvärr har också Frankrike nu återigen elementerna emot sig. Regatiden försvårar nemligen öfverbufvud alla större operationer, och gör dem på mänga ställen alldeles omöjliga. Marskalk Valee har lIkväl skickat alla trupper, som ban kunnat disponera, i och omkring Algier, till sätten, sjelf