Aftonbladet – 24 december 1839, sida 2

ma Hals alv alglilvalc UL iviJan tilg tl TIL VIVIskyidt lidande ofta endast kan förekommas genom polismästarens noggrannhet att tillse, huruvida deras utsago bekräftas af öfrige omständigheter. Frågan är nu icke att undersöka, i hvad min denna fordran blifvit bättre eller sämre uppfylld under Herr af Wannqvists elier Herr Nermans elier Herr Herlingsons eiler Herr Hultbergs eller Herr Limnelii regementstid, utan huruvida icke sjelfva inrättningen . och formerna försvåra detta uppfyllande lemna spelrum åt godtycke och göra missbruken svåra att förekomma. Det är detta sednare, wvi i korthet skole betrakta. Redan uti den omständigheten, att pluraliteten af dem, som komma inför polisen, tillhöra den obemedlade klassen af hufvudstadens invånare, ligger ett binder för dem att kunna sjelfve värja sig fullkomligt mot orättvisa eller förhastande från Polisens sida. De hafva nämligen icke råd att bestå sig något rättegångsombud, och hade de det äfven, så vore det oftast icke möjligt, då kallelser till polisen merendels ske till samma dag, den kallade ofta icke ens vet hvarföre, enär skriftlig stämning icke behöfves, således ej kan bereda sig på svaromål, och äfven utslaget vanligen faller genast. Han kommer således upp oförberedd, utan bjelp, skall ensam reda sig både emot polisbetjeningen, som ofta är på en gång anklagare ech vittne, och för polismästaren, som under brådskan af öfverhopande göromål är angeiögen att fa hastigt slut, och derföre söker öfvertala parten att medgifva anklagelsens innehåll. Det miste medgilvas, att äfven en person af erfarenhet och affirsvana stundom kan blifva rätt förlägen, att på detta sätt, efter några tinmmars föregående väntan i förmaket i ett sällskap som ingalunda är uppmuntrande, finna sig på en gång midt i en här af polisbetjening, framför den inqvirerande polismästaren, och pressad ef frågor, som jaga bvarandra, och derunder stundom med lorgnetter bekikad af ett antal notarier och fiskaler. Huru mycket lättare kunna då icke enfaldigare personer förlora korcepterna, och detta i samma mån, som de äro mera ovana att synas i rätterna. Det bor ibland folkhopen ett begrepp, som visserligen är en fördom, men likväl en fördom som existerar, att det redan ligger någonting förödmjukande i att behöflva synas inför domstol, bloit såsom viltne, än mer såsom part, men framför allt existerar denna motvilja mot att parera i polisen; och detia verkar äfven i sin mån till ökande af bryderiet, när den uppkallade icke en gång kan hbemta tröst och fattning i det medvetandet, att uti en åhörande allmänhet bsafva vittnen, som följa undersökningen med uppmärksamhet och egna bonom sitt deltagande, i fall det sker hans rätt för nära. Det andra skälet, hvarföre offentlighet borde finnas i polisen, ligger deruti, att undersökninsen föres af polismästaren ensam, att inga bisittare finnas i rätten jemte honom, att mererndels ingen aktor visar sig i de förekommande målen, och att icke en gång protokollet föres cin fidemn, d. v. s. med protokolls örarens vitsord och under dess ansvarighet för innehållets sanningsenlighet utan endast cpå befallning, och sadane som polismästaren dikterar dem, samt att justering nästan aldrig sker inför parten och denne, äfven om den verkställes, på hans begäran, ej har några ojäfviga vittnen att åberopa, till stöd för sina anmärkningar. Hela verlden känner också, att dessa protokoller i ransakningsral icke ega vitsord inför andra domstolar, och då denna otillförlitlighet är konstaterad, då parten icke ens kan vara förvissad om en kontroll uti deras säkerhet, samt han å andra siden icke ens kan påkalla vid tillfället närvarande åhörares vitsord om bvad taladt och svaradt blifvit, hvad skydd eger han då mot möjligheten af förhastande och vexationer? En tredje, icke mindre vigtig, omständighet ligger i sättet för utslagets sfkunnande. Deual sker vanligen genast och utan att, sisora: ofta sker vid domstolarne, hufvudpunkterna och mectiverza för rättens beslut förut blifvit uppteknade på pepper. Vid utslagets afkunnande, när detta innefattar något ansvar, lemnas wvisserligen en kort underrättelse om sättet att söka ändring; men detta går så i galopp, att parten i häpeshbeten ofta ej förmår uppfatta eller komma ihig hänvisningen, i synaerhet den delen deraf, som angår böternas deposition eller borgen m. m. Egde offentlighet rum, så kunde han åtminstone fråga någon närvarande bekant om hvad han icke sjelf uppfatiat. Alla dessa omständigheter, till hvilka man kunde lägga ännu många flera, såsom: svårighe-l ten att få protokollerna utskrifna före besvärsa J feg human aAnnArna faånslöaAn mm mom CC MH