finnas, nemligen det högsta väsendet? Och om de äro två, af hvilka den ene först uttryckligen näranes, huru kan då i någon händelse den andra blifva densamme? Letar iman sig åter till, hvad! som förmodligen varit Statstidningens hjertaus tanke, ait med aalierhögstdensamme, menas den afltidne Konungen, så synes det innefatta ett nog högt potentieradt begagnande af hofspråket, att å ena sidan genom ett epithet upphöja ett jordiskt stofi till identitet .aed den alirahögste, medan likväl å andra sidan perioden, läst med mindre uppmärksamhet, gifver en naturlig anledning till den slutsatsen, att det varit den Allrahögste, som plågats af a3:ne veckors tilltegande krop svagahet, utan att förut (före dessa 3:ne veckor?) chafva varit sängliggandep Den underrättelse, Statstidningen lemnar om dödsfallet, innehåller tillika, att det ctills vidare skulle ringas i kyrkoklockorna fyra timmar om dagen från klockan 40 till 42 och 4 till 6, samt att skådespelen jemväl atilis vidare voro inställda; äfvensom att 6 månaders sorg skulle anläggas efter högstssalig Konungen, och att ett serskildt stadgande om sättet för dess bärande af vederbörande blifvit utfärdadt. Man är här oycket nyfiken att få vidare förnimma, huruvida detta astadgande, egentligen inskränker sig till hofvet och de högre ermbetsmännen, eller huruvida det är en befallning till hela den Danska nationen att kläda sig eftszr en viss föreskrift, och hvilken påföljd i såda nt fall kan komma att drabba den, som antingen icke har råd eller lust aft rätta sig efter påbudet. Vid sista konungens af England död 4537 anlades ock, som bekant är, sex veckors sorg; men detta påbjöds icke för någon annan än hofvet, och de, som för öfrigt anlade flor, gjorde det helt och hillet sjelfmant. Ingen enda såg man, såsom här efter konung Carl XII:s död, härma hofvet och bära plöröser. Ref., som just då händelsevis var i London, mirnes ock, att till och med bland parlamentsledamöterna månrga kommo upp i kulörta kläder, utan flor på hatten dagarne före begrafningen. Det hade icke heller varit värdt, att föreskrifva sådant såsom en lag för Engelsmän.