HU tillv, OC UC, Hvatldt UCYIS OIYGT IOCNdAuer skall meddelas, till sednast tvenne timmar före postens afgång; 2:o att de rekommenderade brefven förses, utom afsändarens, med Postkontorets 2:ne Sigill, utaf godt lack, som afser ändamålet, och icke med sådant sämsta sort Säcklack, hvarmed större delen af Postkontoren nu förser rekommenxderade bref, och hvarigenom sigillen vid brefvens framkomst antingen äro otydliga eller ock alldeies bortfallna; 3:0 att d3 afzgående brefven omsorgsfullt behandlas och vårdas för skada under vägen, och att, för sådant ändamåls vinnande, brefbuntarne böra förses med karduspappers-omslag, innan de i postpåsen och postväskan inläggas, på det korrespondenterne måtte frias från obehaget och förlusten, som ett sönderskafsvet eller af väta förnött bref alltid medförer; 4:92 att utgifva ankommande2 brefvea, inom eller sednast en timme efter posie-nas ankomst, å tider, som för Postkontorets öppet hållande finnes bestämdt; att till dem, som anmäla sig för brefs erhållande, utlemna sådane, utan att bref-ägaren behöfver genomgå eller utfordra dem efter Postkartorna; att alla bref, som icko utltasis samma dag, posten ankommit, morgonen derefiar vid kontorets öppnande böra vara uppförda å Kartan för qvarligganda bref, hvilken Karta alltid bör vara i postförstugan anslagen, tydligt skrifven, med utsättande af dagen, då brefven ankommit; samt att till da personer, hvilka önska och hos Postförvaltaren begära, att få sig sina bref tillskickade genom Brefdragare, Postförvaltarens åligzende då bör vara, att en sådan begäran efterkomma och fullgöra, emot det att Brefdragaren ersättes för sitt besvär med 4 sk. för hvarje bref inom och 2 sk. för hvarje utom Staden, dock i närbeten deraf, så vida icke Korrespondenten och Beefiragaren sins emsallan öfverenskomma om visst årligt arfrode i ett för allt. E) Afgiften för lösbref, det vill säga för sådana bref, som till Postkontoret inlemnas, för att derifrån befordras till annat ställe än till närmaste Postiontor, fortfar att utgå med En stilling, med tillägg af förut omnämnde 4 skilling arfvode eller tillaramans 2 sk. för hvarje bref. Nu uppstår frågan, hvarifrån föreslagna skiilings-afgiften egentligen skall tagas? — Utan beiänkande svaras: från Posiverket, emedan hvarje inrättning i främsta rummet bör vidtännas de kostnader, som för dess bedrifvande finnas nödige; uppstår brist, då får Regering och Ständer vidtaga åtgärder för dess fyliande, raed lika skyldighet och rätt, som dessa auktoriteter få disponera blifrande öfverskotten. Om en stäliz jemkning och förminskaing vidtoges af den vid Stockholms Postkontor antagna högst talrika personalen, utgörande 9:ne Postmä-. stare, 2:ne Kontrollörer, 13 Skrifrvare, 8 Vaktmästar2 och 3 st. Brefdragsare, hvarigenom nu varande löner och arfvoden torde kunna förminskas med cirka Rdr 5,000 årligen, så bör beloppet af föreslagne skilliogsafgiften icke gerna kunna förorsaka högre årlig kostnad, än 235 å 30,000 Rdr; och om, hvilket kanske vore det rätta och mest ändamålsenlige, skillingsafgiften egentligen betraktades såsom en ersättning åt postförvaltaren i och för tillräcklige och pålit!ige skrifvare-, vaktmästareoch brefdragsrebiträden, gerom hvilka bereddes en ferm och säker expedition, så borde och kuade skrifvare-, vaktmästareoch brefdragarepersonalen, samt arfvoden och missrätniagspenningar vid Stockholms Koztor, hvilkas semfålta aflöningsbelopp nu årligen uppgår till 7,3544 Rdr 40 sk., inclusive 379 turnor epanmål, äfvensom öfrige residensstädernes postkontorsskrifvarebjelp Rdr 14,877: 32 sk., kostas af postförvaltarne sjelfve, och genom denna besparing i utgifter, den föreslagne skillingsafgiften icke utgöra högre belopp, än 435 å 20.000 Rdr årligen. Hvarföre Stockholms skall vara berättigadt till biträden, eller skrifvare på stat, mera än öfrige kontoren i riket, detta kan svårligen förklaras och ingalunda medgifvas vara det rätta; ty om det förra har vidsträcktare sysslande, än de sednare, så har det ock mångfaldigare inkomster emot något af dem; och alla hafva de enahanda göromål att bestrida och lika ansvar i och för sin förvaltning, hvaraf äfven bör följa, att lika skyldigbeter fordra lika rättigheter, samt att, om Stockholms Kontor kan anses berättigadt till full ersättning för hafde kostnader, de öfrige kontoren väl icke böra vara 1 mistniog af en lika förmån, utan, proportionaliter till brefmängden, erhålla en motsvarande ersättning för sine omkostnader; och denma ersättDing kan icke lämpligare utgå, än på sätt pu blifvit föreslaget med skillingsafgiften. Icke kan eller bör man betrakta göromålens mängd efier uppbördssummans storlek, utan efter brefvens antal, ty Stockholms och Göthaborgs samt någre af öfrige kontorens uppbörd visar sig hög derigenom, att en mängd utländske bref afgå och ankomma, som äro belagde med drygt porto eller lösen. F. — Enligt nu gällande postordning äger postförvaltare rätt taga serskild betalning, utöfver ta-xan, för bref, som inlemnas till befordrande med! gående posten, efter den tid, som för deras inlemnande finnes bestämd (2?) — Det kan å ena sidan! visserligen vara en rättvisa bärutinnan, så väl derföre, att postförvaltarne böra bafva något för sitt tillgörande utöfver skyldighet, som ock derföre, att desse exponsers gifvande manar korrespondenten till inlemnande i rättan tid. Också är det en förmån för den försumlige, eller för affärsmannen med vidlyftig korrespondens, att få sine brif fortskaffade efier den utstakade tiden, och denne då. både kan och bör derför erlägga en billig extraafgift; men å andra sidan bör denna afgifi icke, såsom nu, vara godtycklig, eller befordrandet ankomma på postförvaltarens välbehag och mindre, goda lynne för momentet, utan den bör vara be stämd, och en gräns satt, så väl för allt preijeri, som för lusten att gynna den ena framför den andre. — Om derföre, som förut blifvit föreslagit, sednaste inlemnandet af bref bestämmes till en timme före postens afgång för icke-rekommenderade och till 2 timmar för rekommenderade bref, så bör postförvaltaren äga rätt, att för alla bref, som begäres befordrade efter stadgad tid, ta