Aftonbladet – 13 december 1839, sida 2

JICUCS UC FLLTO IOinaillanactha, som, namimnanac Clicr ibeforgrande, inverka på och bereda andens framskridande utveckling, äfven hos oss bringas i städse fullkomligare harmeni med tidens fordringar och folkens kultur, skall också den till högre lif väckta national-anden alstra en rikedom och skönhet, som äfven i hänseerde till vetenskap, konst och religion skall göra E. M:ts regering till en af Danmarks lyckligaste och ärofullaste epoker. Dertill skänke Konungarnes och Folkens himmelske Herre Eders Maj:t sin nåds fullhet, en lång och lyckosam regering, på det Eders Moej:t må blifva vittne till de rika frukterna af Sina bemödanden för ett trofast och tacksamt Folk., c Efter ett par inledningsord af deputationens ordförande, berättar Fadrelandet, ahlef adressen uppläst för H. M., som derpå i de nådigaste uttryck tillkännagaf sitt välbehag öfver den loyala andan deri, hvari han såg ett nytt bevis för studenternes alltid för honom ådagalagda tillgifvenhet. aulIngen,, hade han yttrat, Kerkänner mera än jag de fruktbärande verkningarna af en allmän anda, på alta statens och vetenskapens förhållanden. Men om, hade han fortfarit, en framskridande utveckling skall föra till det önskade målet, så måste den stödja sig på erfarenhetens lärdomar. Hans företrädare i regeringen hade gjort ett stort steg framåt genom införande af provincialständer, som gifva folket en fullständig tillgång att få sina önskningar nedlagda vi! tronens fot. DERVED MAATTE MAN NU BLIVE STAAENDE., De hade väl talat om den Norska konstitutionen, men de borde dervid erinra sig — och Hans Maj:t bad dem väl lägga märke till hvad han nu sade — att denna vore framkommen under ganska useregne Omstandigheder. aHavde det den gang ikke veret nödvendigt, saa hurtigen at ordne landets Forhold, saa var han overbevist (öfvertygad) om, at Constilulionen vilde vere bleven bedre og den paafölgende Udvikling sikkrere. Han erkände nödvändigheten att så vidt möjligt förbättra statsförfattninger, men först efter att hafva spörjt erfarenheten till råds. J hafven nämnt tryckfribeten,, fortfor H. M.; aden har ingen varmare vän än mig och jag erkänner fullkomligt, att det också för staten och och de offentliga förhållanderna är gagneligt, att man utvexlar sina ider. Men tryckfriheten kunde icke vara oinskränkt; dem måste begränsas med legar; och då dei vore missbruken, som gjorde inskränkningarna nödvändiga,:så kommer det till större delen att bero på det bruk som gjordes af pressen, i synnerhet den periodiska pressen, hur fri den skulle blifva. Slutligen yttrade H. M. sin höga tillfredsställelse med de loyala känslorna i adressen, önskade deputatioren och studentkorpsen himmelens välsignelse och uppfordrade dem att förtrösta på hens uppriktiga vilja att främja sitt folks välfärd. Berättelsen tillägger, att detta callernådigste svar, hade blifvit med liflig tacksamhet mot taget af den församlade korpsen, som åtskiljts efter ett upprepadt: aLänge lefve Kung Christian den Åtiondel Enskilda bref förmäla imedlertid, att åtskilliga af Hans Maj:ts här ofvan anförda uttryck bland allmänbeten åstadkommit en sensation af helt annan beskaffenhet, som ej lärer minskats deraf, att tidningen Kjöbenhavnsposten samma. dag blifvit, belagd med beslag. Hvilketdera är det sannolikaste, tilltro vi oss icke att här bedöma. Imedlertid har den nye konungen åtminstone icke låtit vänta på uttrycket af sine tankar. Det danska folket har icke ensamt fått smaka på hvad fraser betyda, uten Hens Maj:t bar med ens klippt af och skingrat all vidare ovisshet, eller som Fransmännen kalla det, coupe court alla exalterade uträkningar på en konstitution, medelst förklaringen, att det cmå lifva stående vid hvad hans företrädare i detta afseende gjort. Ait få vid thronens fot nedlägga sina önskningar, är således tills vidare det mål, vid hvilket det danska folkets förhoppringar måste stanna, och de utsigter den nye regenten lemnar det vid sitt uppstigande på denna thron. En lärorik erfarenbet för dem, som vilja döma af antecedentia. oss NRNEVV AT TINNINGARNA