Aftonbladet – 13 december 1839, sida 2

sa langt Iramsäridil 1 de intellektuella iormoöogenheternas odling, och i allt som tillhör vetenskap och konst, att det härutinnan icke står efter något annat, men väl räknar många utmärktheter af första rangen i Europa; och hufvudstaden Köpenhamn innesluter en medelklass, som i vett, bildning, kunskaper och allmän anda, säkerligen kan mäta sig med hvilken annan hufvudstad som helst. Icke underligt då, Om ett sådant folk, ehuru ända hittills bundet af personlig tillgifvenhet vid sin garale monark, likväl högljudt och allmänt yttrat den önskan och fattat den förhoppningen, att vid hans bortgång se en förändring 1 statsskicket inträda, hvarigenom de föråldrade politiska formerna kunde gifva rum åt andra, som stodo på samma linea med folkets egen under tiden vunna mognad och upplysning. Till ett sådant hopp hade de också den största anledning uti thronföljarens eller den nuvarande Konungens aföregåenden,. Christian den åttonde har icke allenast vid flere tillfällen, såsom Kronprins, yttrat sig i en liberal och för reformernas vänner högst tillfredsställande anda, så att bans fursteord väckt en allmän glädje och sympathbi hos nationen och hos den politiska frihetens vänner äfven bland andra folk, och den förste, som undertecknade och besvor Norrmännens konstitution, sådan de gåfvo sig den i Eidsvold, och efter hvilken Norge ännu styres, samt hade derigenom på visst sätt gifvit på hand en försäkran om sina tänkesätt. Ingenting kunde; derföre emotses med mera otålighet och spänd förväntan, än en sådan mans första förklaringar efter dess uppstigande på tbronen, enär det stod i hans makt, att med denna förklaring befordra ett helt folks lycka och tillvinna sig sjelf dess beundran och kärlek genom beviljande af det dyrbarsste, som en furste kan skänka eu bel nation: lagbunden frihet. Dagens post medför i detta hänseende ett högst märkligt faktum. Tidningen Fädrelandet för den 6 dennes berättar nenligen, att de Studerande i Köpenhamn, samma dag som Konungen dog, sarlades på afionen och efter en hffig diskussion undertecknade, till ett antal af 250, en lyckönskningsadress till den nye Konungen, hvilken adress dagen derpå frambars af enj deputation; och denna adress, ehuru blott af en Studenikorps, men i synnerhet svaret derpå, utgöra i detta ögonblick ett så vigtigt moment i Danmarks historia, med afseende på utsigterna för nationens politiska framtid, att vi här meddela det hufvudsakliga af artikeln. Adressen lyder som följer: acAllernådigste Konung! Vi undertecknade, Eders Majestäts trogne och hängifae undersåtare, Akademiske medborgare vid Köpenhamns Universitet, hafva med djupt rörda sineaen emottagit det vigtiga budskap, att E. M:t vid Konuag Fredrik den Sjettes död bestigit sina fäders thron. Vi frambära till E. M. vår vördnadsfulla lyckönskan till denna följdrika tilldragelse, som i Dess kand nedlagt ett helt folks välfärd. Med ögat öppet och känslan liflig för allt godt och skönt, har E. M. städse , visat sig en trofast dyrkare och nitisk beskyddare af vetenskap och konst. Intet under således, om Danmarks studerande Ungdom är bland de första, som med glad förväntan kelsa den nya styrelse, som under E. M:s insigtsfulla vård lofvar Danmark en kraftfull och fruktbringande utveckling af lifvets högre goda. ts af de vigtigaste vilkoren för de ideella intressenas friska och frodiga lif är tryckfriheten, det mäktigaste stöd för folkets uppiysning, frihet och dygd. Eders Mej:ts upplysta och frisinnade kavakter är oss en borgen för, att den blifver befriad från alla de tryckande band, som nu hämma dess gagnande verksamhet. Denna E. M:s karakter är oss n borgen för, att frihet i alla goda krafters utveckling, frihet äfven i ordnandet af de stora samfunds-förhållandena, som omfatta hvarje enskilds sträfvande, och hvaraf all högre lyftning, alla andliga framsteg bero, i E. M. skall finna en kraftig befordrare. Vi våga väl icke tilltro ess sjelfva någon djup insigt i staternas förhållanden; men det känna vi dock, att värt älskade, af så många olyckor hårdt bemsökta fäderuesland blott genom en kraftig pånyttfödelse kan vinna ära, frihet och välfärd, hvartill folkets rättsälskande och trofasta karakter, dess upplysning och hela historiska utveckling gifver det så rättmätiga anspråk. Det är derförs under de gladaste förhoppningar, vi trysga oss i den vissheten, att E. M., sjelf en son ef den nya tiden, för-t: står dennes kraf, att E. M. genom omfattande studier, grundlig kännedem af främmande lands izstitutioaer och umgänge med tidens utmärktaste män, kos sig sjelf förberedt det stora pånyttfödelse verket, hvars lyckliga genomförande skall bringa välsignelse och odödlighet öfver Dess namn. E. M. har redan längesedan gifvit verlden ett osvikligt orof på den ande, som kommer ati lifva Dess resering, genom att skänka ett älskadt brödrafolk, som i själskultur visserligen icke stod öfver oss Danskar, den författning, som kallat dess slumranle krafter till lifs, och i historiens annaler förbeedt åt E. M. en ära, som det nu är E. M. gifvet utt på det herrligaste sätt stadfästa. E. M:ts föresångare i regeringen har, genom att draga en falerlig omsorg för folkets bildning och införa reoresentativa former, fört Danmark tidens upplysning till möte. Det är på skaparen af den beRT Ma rm