Aftonbladet – 18 november 1839, sida 2

inöfvade i yrket, att allt vidare auvändande åf fremmande hjelp biifver öfverflödigt. Dessförinnan blir det nödvändigt hemta i fisket inöfvadt befäl, harpunerare m. fl. från England, Frankrike eller Amerika. Utan tvifvyel skola Svenska kapitaliser göra hastig fortune på vahfiske, emeden de kunna (isynnerhet om de understödjas af regeringen) idka det med större fördel än Engelska köpmän, hvilka likväl ännu derpå realisera förmögenhet, såsom t. ex Hrr Enderby, Jonss et komp. m. fl. hvilka städse berättat mig, att Söderhefsvar mycket gäkrare än Nordhafsfisket, först emedan kostnaden att stärka skeppen mot isen är ganska betydlig och assurancepremien hög, för det andra emedan en så liten qvantitet olja (hvilken äfven är sämre) kan tagas hem i form af späck Norrifrån. Fördelarne för vahlfisket ekulle blifra för Svenska Nationen oberäkneliga, ty en hvar bekant med köpmansaffärer lär inse, att skepp är konsument ef alla sorters alster både från åkerbruke: och slöjderne. Det skapar sfsättning för proviant, för träd, jern, tågvirke, segelduk och mångfaldiga andra saker; vahlfiskfarten skulle onekligen dana och och underhålla de bästa sjömän, och det säges med rätta: call hvarje fisk tagrn ur sjön brisrar landet en vinst af sitt värde i guld. Sedan skeppet är utrustadt fordras ganska få utgifter (i jemförelse mot andra skepp), emedan kaptenens och besättningens aflöning hufvudsakligen beror af deras framgång i fisket, samt således af deras egna bemödanden. Skulle ett antal af respektabla köpmän vilja nedlägga sina kapitaler i ett så berömvärdt företag, som Valiiske, så lär förmodligen Regeringer ej neka dem samma understöd och uppmunt.an, som andra nationer gifvit till de första af dylika förefav, då sådant är påtagligt till landeis mytta. Såsom första utrustare af Velliske-skepp, hafva de billiga anspråk på ersättaing för kostnaden att använda utländskt befäl, och harpunerare m. f., som 2j blir nödvändigt för dem, hvilka göra cedmare ustningar. Men om också inga af de ofvanuppräknade förmåner skuile vinnas, ser jag iptet skäl, hvirföre ie-: ce Volfisket skulle lyckas från Sverge lika vil, som rån andra länder, ej hetler kan jag begripa. hvaröre icke Sverge skulle genom egen industri kunaa förse sig med tran lika så väl, som andra länler, i stället för att betala den dyrt tili dem. Deremot påstår jaa, alt Svenskarne skulle kunna med fördel täfla med hvarje annan nation, till ölje af de företräden, da inom sig äga. Så snart utrymmet medger, skola vidare uppysningar meddelas, då vi äfven torde komma tt yttra oss öfver KommersKollegii och öfrige vederbörandes utlåtande, rörande ett annat äm1e i Nordbafs-fisket.