I sammanbarg härmed uppläste Hr Häradshöfdingea Lundström äfven en af Hr Majoren Bergnåbr uadertecknad skrifi, som Hr Häradshöfdingen derefier företedde, uader anhållan, att densamma måtte, jemte Sandegrens eget anförande, varda i proiokollet intagen; och var samma skrift, som, enligt Rätiens besluts, bår nedan skulle i protokollet inflyta, så lydande: Till Stockholms Norra Förstads Vestra högtärade Kämnersräv! aUta? de vid Kongl. Poliskammaren förde, och i allmänna tidningea aftryckte protokollerna uti åtalet emot Handianden Sandegrea, har jag erfarit, att anklagelsen innehållar, det jag i handel med Sendcsgren skulle varis bedragen. cUtsa annat intresse, än detsanningen och rätt:känsian ingifser, får jeg, till undvikande af vidare inblandning i saken, med anmälan, att denna uppgift är till alla delar ogrundad, förklara, att jag ugder de flera år, jag med Sandegren hafi en betydande bande!, kontrolierad genom motböcker, som ar mig blifvit granskade, aldrig haft någon den ringast2 anledning hvarken till missnöje eller miss3tanke om mindre edligt handlingssätt af Sandegren, hvilket tyertom motsvarat så väl mine önskniogar, som billige anspråk. I följd af den uppmärksamhet, som står i närmaste sammanhang med en sträng ordning i affårer, kan jag säkrast bedöma anledningarne till de befintlige ändringar i kontraböckerne, som kunna väcka uppmärksamhet hos de personer, som ej känna förkållanderna — men att de ej dölja något svck, utan äro följder cf egne ombyten af varor, hvilket ej kan föras Sandegren till last, är desto mera säkert, som jag visserligen ej skulle hafva godkänt och betalt räkningar, om hvars riktighet jag ej varit fullkomligen öfvertygad. Stockbolm den 31 Oktober 18539. IL. A. Bergnehr, Major. Stedsfiskalen Kellgren förklarade, efter upplägandet af denna skrift, att han, evär Hr Häradsböfdipgen Lundst:öm ej vore försedd med något skriftligt uppdrag af Hr Majoren Bergnehr, att till Rätten irlemna bans be:örde skrift, bestred dess intagande i Rättens proiokoll; hvaremot Hr Häradshböfdingen yttrade, det han ville tro, att om det äfven vore Stadsfiskalens mening, att vilja påstå, att pyssnäsande skiift vore folskeligen tillkommen, densamma ändock, då Hr Häradshöfdingen i sådart fall underkastade sig laga ansvar, borde få i protokollet integas, hvarföre ban eljest ej såg något hinder möte. Steds Fiskalen Kellgren yrkade härefter, att, enär Sionsson angifvit Sandegren för bedrägligt förhållande, samt flere personer i detta afseende uppträdt och fört talan emot Sandegren, fastän land desse nu cndast Plåtslagareå!dermannen Peitersson ålerstod, Råtten borde ingå i undersökning, huru vida samma angifvelse vore grundad eller falsk, på det att Stadsfiskalen sålunda skulle komma i til!fålle att föra talan emot Sandegen eller emot Stensson, i händelse dennes engifrclse icke kunde bevisas; äfvensom Stadifiskalen, på fråga om han äfven ville, att de personer mätte höras, hvilka, uppkallade till Korgl. Rd ne erat HN Öm LL mm. pm fr -. — ARA -—— VV KA RA VPå I — —X— —-—--— 22 mmpmpe-rD------—-—-Ståthå!areEmbetet för Polisärepder, förmält sig icka bafva någen anmärkning stt emot Sandegren fiomesiille, förklarade, att tadsfiskalen yrkade, det enrdasi Hr EkonomiDirektören Godlund, Hr Löjtnanten Neverdorff och Stessson måtte kallas, den sistnämnde, för ett styrka sin angifvelse emot Sandegren, i anledning af Hr Häradshöfdingen Lundströms härvid gjorda och i hans, å Sandegrens vägnar, ingifne ofvanberörds skrift, intagne invändning, att Steosson, såsom bodgosse hos Sandegren, ej borde tillåtos, et. emot sia Dämnde husbonde få uppträda med ca sidan angifrelse, som den ifrågavarande, yttrada Stedsfiskalen Kellgren, att han ansåg detta nu anmärkte förhållande emellan Sandegren och Stensson ej kunna birdra undersökning om de af Stensson emot Sandegren angifna förbrytelser. Sedan Hr Häradshöfdingen Lundström åter yrtkat, att vederbörande i deta mål endast skulle anses berättigade, att, efter stämning, väcka talan emot Sandegren, förständigades parterne, som nu ej hade något vidare att andraga, afträda till rättens förmek, medan rätten öfrerlade till följande för dem, åter inkallede, afsagde Utslag: Hvad i detta mål förekommit, har rätten i öfvervägande tagit; och, beträffande först den af Stads-! fiskalen Keligren gjorde invändning, att Hr Häradshöflingen Lundström i mål af sådan beskaffenhet, som dct ifrägavsrande, ej vore berättigad att för Jernkramhandlaren Sardegren talan föra, så, enär Sandogren, jemlikt 45 Kap. 1 S Rättegångsbalken sjelf varit iitlstädes för ait i målet svera, och rät-. tea ej funnit skäl förvägra Hr Häradshöfdirgen Lundström, att, :i enlighet med samma S, vara Sendeerens Rättegåpgsbiträde, varder nämnde invändning utan afseende lemnad. Vidkommande derefter Stadefiskalen Kollgrens bestridande, att Hr Majoren Bergnehrs, af Hr Häradshöfdingen Lundström till rätten inlemnade skrift må, då han af Hr Majoren icke vore försedd med något skriftligt uppdrag dertill, i rättens protokoll intagas, så emedan denna skrift är att anse såsom en bilaga till Sandegrevs anförande för hans rättfärdigand2, i afseende derå, att angifvelse emot Sandegren äfven blifvit gjord, det han skall, ihandeln med Majoren Bergnehr, hormom bedragit, anser rätten berörde bestridande ej förtjena afseende. Vidare då, i afseende på sjelfva målet, deruti, å Jernkramhandlaren Sandegrens sida, anmärkning blifvit gjord emot allmän åklagares behörighet att detsamma åtala, actor icke velat ingå i någon utveckling af de emot Sandegren hos ÖfverståthållareEmbetet gjorde obestämda angifvelser, utan yrkat, att Handelsbetjenten Stensson, hvilken hos Högbemälte Embete blifvit såsom angifvare i målet hörd, måtte lemnas tillfälle, att, i berörde hänseende, äfvem härstädes uppträda, men rätten anser all åkäran inför domstol af annan person, än CM oo ff As MBMA