Aftonbladet – 18 november 1839, sida 2

Sjelfva Inkråmet af denna skrift är deremo så torftigt, att Författaren måst till hjelp af trycka en bedröflig artikel ur der på vederbö randes bekostnad här i Stockholm utgifna tid ningen Det Svenska Biet, som ingen mennisk lärer läst, emedan sjelfva bladet, en efterträda re åt den gamla Granskaren, hör till de säll synthetor, af hvilka föga annat än present exemplaren äro synliga. För att nu med två ord yttra os öfver äm net för sjelfva den ifrågavarandn brochyren, s tyckes Författaren sjelf icke rätt kunna hitt på hvad siags beskyllningar det är, för hvilk den stackars Erkebiskopen behöfver tagas i för svar emot Aftonbiadet. Hvad vi om denn prelat yttrat, inskränker sig dertill, att det bo en fullständig Hofman i hens Biskopskåpa hvilket är så allmänt bekant, att Hr Erkebi skopen icke ens hade behöft sjelf lemna en s amper bekräftelse derpå uti sin sednast yttra de ödmjuka förboppning att acHans Maj:t Ko nungen torde i Nåder tillåta honom besöka Up safa, då han nu komme till Stockholm. Hvac vi annars haft att påminna emoi den nye pri mus inter pares, 2angick hans gallejuka anmärk. ningar emot tidsandan. Att vi vid ett uillföll råkade temligen fullständigt vederlägga der mängd skefva uppgifter och sofismer, ban lade till grund för dessa angrepp, visa huru en man utropad att vara så lärd och skarpsinnig, huggit i vädret, är förmodligen det som nu ingifvit en och annan den föreställningen, att wi bära bat till honom. Ingealing är dock mera 0oorundadt: vi förkättra imgen för dess åsigter: det är endast våra maotståndare, som öfva denna dygd och hvitkas intolerans vi finna något löjlig. Det är ick2 sagdt man hatar en person för det man i den politiska diskussionen fram. drager dess politiska svagheter eller söker motverka intriger. — Uti Fahlu Tidning berättas, att från Huidbergska tryckeriet nyligen skall utkommit en skrift med följande äfventyrliga titel: Ett lefveande oskyldigt offers klagan till sveniska folkets representanter vid 4840 års riksmöte, cöfver rysliga laglösheter, som så väl Kongl. Maj:ts coch rikets Krigsoch Kammarkollegier genom csvek och bedrägeri, som Statsrådet och den gudlösa domaremakten alltsedan år 4810 hafva begått emot huadradetals lika oskyldiga offer, samt suceessivt ifrån och med 4826 till och med den (7 September 4859, emot det offer, som nu klagar framställde genom rättegånghandlingar emellan Kongl. Maj:t och Kronan å ena, samt å den an(dra sigan A. Ölund., Titelns komposition tyekes antyda, att förattaren är nog enfaldig, för att ej bafva besripit vådan af förestående rubrik, och men van nog undra, att ej boktryckaren sökt råda oncm moederera sina uttyck.