Aftonbladet – 6 april 1839, sida 3

dervärdt, emedan han ej sökt atskilja de bada partierna, oaktadt han derigenom säkert hade förekom mit de olyckliga följderna.a Medhurst, som inom några veckor fyller 21 år, kommer då i disposition af en förmögenhet, som afkastar sju tusen pund, (omkring 85,000 Rdr bko årligen. Alsoss var omkring 48 år och tillhör en bögst aktningsvärd familj i Staffordshire. Medhurst har förut gjort sig känd för ett vildt Jynne, som han tyckes hafva fått i arf. Hans mor var en Italienska. Hans farfader mördade sin hustru i ett anfall af vansinnighet, och lefver nu uti en hög ålder i ett dårbus nära Uxbridge. Enligt en berättelse uti tidningarna, skall han hafva afskurit sin hustrus hufvud och ställt det på bordet, samt dervid yttrat: cnu tänker jag, att du skall hålla käften på di..q Påföljande Thorsdagen höll magistraten i Uxbridge en undersökning, hvars resultat var, att Medhurst ansågs hafva begått mordet uti brådskilnad och icke med öfverläggning. — Den nye Rinaldo. Enligt hvad som berättas från Weilburg i hertigdömet Nassau, har Schwaben, alltsedan vinterns början, varit oroadt af ett talrikt röfvarband, som hade till anförare en vid namn Baarfuss, hvars bragder voro jemnförliga, om de icke öfvergingo hans namnkunniga föregångares, dels i verkligheten, dels i romanen, Rinaldos, Massarinos, Cartouches, Schinderhannes, Schoberts m. fi. Han flyttade sig med en förvånande hastighet från ett ställe till ett annat, visade sig under de mest olika skepnader och gäckade de otaliga polisspionernes efterspaningar, som öfyerallt lurade på honom. Distrikterna Neisse, Grottkau, Mänsterberg och Frankenthal, jemte grefskapet af samma namn, voro i synnerhet skådeplatsen för hans och hans kamraters brott. Efter skedda angifvelser räknar man de mord, stölder och rån, de föröfvat, till 396. Annu i medlet af Januari visade sig Baarfuss på staden Neisses gator, klädd som fashionable, åkande i en präktig landau, dragen af 4 hästar. Då han lemnade staden, medförde han diamanter och dyrbarheter till ett värde af13,000 floriner, som han narrat af en judisk juvelerare. Han förförde en rik bryggares dotter, som han öfvertalade att fly med sig och medtaga sin fars silfver och guld samt penningar. Man träffade hos honom denna vanliga kontrast, att han, som tog penningar, hvar han kunde åtkomma dem, äfvenledes öste ut dem med fulla händer. Således underhöll han en ung aktris, som han regelbundet hvarje månad gaf 6000 floriner och som han dessutom skänkte ett dyrbart diasmantgarnityr. I hvarje stad och by, som han passerade, gaf han en betydlig summa i sedlar ciler silfver åt de fattiga; då han på landet mötte socknens kyrkoherde, lemnade han honom alltid en summa att utdela åt de behöfvande. Denne missdådare, som polismyndigheterna inom de sju stater, som för närvarande innehafva schwabiska kretsen, så länge förgäfves efterspanat, har p blifvit gripen af Schultzen i den lilla byn Johannisberg, tillhörig furst Metternich, i furstendömet Nassau, på angifvelse af hans egen svåger, en tunnbindare, hos hvilken han höll sig gömd. Baarfuss är ungefär 35 är gammal; han är en vacker karl med mörkt hår, bög växt, och hans ansigte uttrycker på en gång kraft och förslagenhet. Alla, som sett honom, säga, att hans sätt att vara röjer en anstrykning af de bättre klassernas Iton, att han tyckes hafva fätt någon uppfostran, joch att han i synnerhet med lätthet talar de flesta tyska dialekter. — Den vägrade begrafningen. På kyrkogården Pere-Lachaise i Paris inträdde nyligen ett lungt och vackert fruntimmer, åtföljd af en betjent, I som bar en träask, i form af en likkista. På dödgräfvarens fråga efter askens innehåll, svarade hon, med tårar i ögonen, att den innehöll de dödliga lemningarna af en varelse, som under sin lefnad ägt hela hennes ömhet, med ett ord af hennes älskade Pyrame, en mops af utsökt skönhet, som dött dagen förut och hvars stoft hon önskade nedlägga i sin familjs grafkor. Hon höll derefter ett loftal öfver den dödes förträffliga egenskaper, hvilka syntes berättiga honom till ett hvilorum i vigd jord. Då dödgräfvaren likväl icke häraf ville låta beveka sig, men ej heller kunde förmå den otröstliga damen att taga räson, måste han slutligen vända sig till kyrkogårdens uppsyningsman och en stadssergeant, hvilkas gemensamma föreställningar omsider föranläto damen vända om igen hem med sin älskade tutus lik. — Den ursinnige vargen. I en kommyn, icke långt ifrån Nantes i Frankrike, har en varg varit anledning till följande olyckshändelser: Han hade anfallit en hund, hvars egare såg det och ville skynda till dess försvar. Denne bet han i högra armen och kastade sig derefter öfver hans granne, som just i detsamma kom ut ur sitt hus, sårade honom i halsen och i venstra armen. Straxt derefter visade sig samma djur vid en bondgård, ett stycke derifrån, och angrep här åter en hund, som hans husbonde, en ung man, sökte försvara. Vargen hoppade honom i ansigtet, bet honom i underkäken och frånryckte honom fyra tänder, samt gaf honom fyra sår i balsen och i ena örat. På den olyckliges nödrop skulle en man i gården ila till hans hjelp, men blef likaledes biten. Rofdjurets raseri tycktes, i stället att minskas, tvertom ökas vid hvarje nytt offer. Det skyndade nemligen härifrån och kastade sig i en annan by öfver en gammal. 7n-årig avinna. som blef illa sargad och käöt