Aftonbladet – 6 april 1839, sida 3

ee BLANDADE AMNEN. — Alkademiekamraterna. Vid Renaissancetheaterns biljettkontor i Paris tilldrog sig i bör jan af Mars månad ett sällsamt uppträde, som, för att förstäs, bör kännas till sina anledningar, och som blef ännu mer pikant genom sin upplösning: cEn ung fashionable, Hr B...., son af en bland de rikaste köpmän i Paris, befann sig, vid utgåen. det från akademien, ägare af en ansenlig förmögenhet; naturligtvis fick han många vänner och lika naturligt blefvo de fleste af dem hans gäldenärer. I denna lyckliga ålder af lifvet och då gynnande vilkor skydda oss mot behofyet och dess anfäktelser, räknar man icke så noga, ald.aminst med sina vänner. Också uppförde han större delen af sina fordringar under rubriken: osäkra. Snart började han likväl tröttna vid denna bokföring, tyckte, att en häst på stallet mer vore bättre, än en hop papperslappar, som han ej med skäl kunde kasta bort och som ej lönade mödan att gömma, och han beslöt derföre att efter hand bli försigtigare. Någon tid efter, sedan han fattat denna lofliga föresats, befann han sig i ett sällskap af unge män, der man spelade högt. En af hans fordna akademiekamrater, som han icke sett sedan han lemnade universitetet och hvilken under tiden ärft en greflig titel, förnyade här bekantskapen och lånade af honom tvenne bankosedlar på 1000 francs, mot borgen af sitt hedersord och löftet, att hans betjent skulle infinna sig med summan följande morgon, innan han for på sin promenad. Flera dagar förflöto imedlertid, utan att löftet uppfylldes. Borgenärens påminnelser blefvo utan verkan; han sökte grefven personligen flera gånger, men denne var altid borta. Några underrättelser, som han i anledning häraf kom att inhemta, upplyste honom snart, att ban endast ökat en ansenlig lista på fordringsegare, som alla, ehuru något för sent, svuro på, aft man ej skulle narra dem för andra gången. Hr B.... hade redan smält förargelsen öfver sin förlust och tänkte ej mer derpå, då han i en loge på Renaissance-theatern nyligen fick se grefven, utstyrd i en ganska elegant toilette. Han lemnade sin plats för att uppsöka honom, men knappt hade han gjort det, förrän han fick sc sin gäldenär, som missnöjd med logen, gått ut för att byta bort den mot en biljett i avantscenen. Han följde honom, och då grefyen kastade sitt femfrancsstycke i biljettluckan, tog Herr B.... detsamma och stoppade det i sin ficka; förvånad vände grefven sig om. wÅterstår 419935 francs,w sade Hr B.... i en halft skämtande ton. — aMen min herre, behagar ni förklara miga.... — aRester 4995 francs,c upprepade Hr B.,.. En hop nyfikna började samlas omkring dem båda. Grefyven förnyade sin fordran på en förklaring. aSubtraktionen är latt gjord,c svarade Hr B.... acnär man af 2000 Fr. betalar 5, är man endast skyldig 19935.a Grefven, hvars begrepp började klarna, och som för öfrigt insåg, att en närmare utredning af förbållandet, gjord så der offentligt, icke skulle bli till hans fördel, lemnade nu i hast Hr B...., lofvande att besöka honom följande morgon. Emot all förmodan hölls detta löfte bättre än det föregående. Grefven var nemligen på stället innan klockan sju, åtföljd af tvenne viltnen och medförande den apparat af pistöler, som behöfdes för den tillämnade explikationen. B.... var ännu icke uppstigen, men då man underrättade honom om besöket, förstod han hyarom fråga var och befallde att släppa in de främmande. Sedan grefven framställt sin begäran om ,satisfaktiona, svarade B....: cMine herrar, jag kan icke ingå på det förslag ni gör mig, ty partiet är icke lika emellan Hr Grefven och mig; han är min gäldenär och jag är hans fordringsegare; om vapenlyckan gynnar honom, befriar han sig derigenom från mina besvärliga anspråk; men om hon är honom ogunstig, förlorar. jag mina penningar. Jag kan derföre icke emottaga fejdebrefvet annat än i utbyte mot ett qvitto. Jag förklarar således högtidligt, att innan jag fått betalt, slåss jag icke. Man föreställe sig Grefvens förlägenhet, hvilken plägade skryta af att han alrig betalde någon skuld! Han måste således uppffra antingen sin lofliga vana eller sin hämnd. Ett anbud af det ena bland vittnena kom honom lyckligtvis till hjelp. Det var en ung man af en ansedd familj, som, efter några minuters bor-: .ovaro, återvände med två sedlar på 4000 francs: vardera. Hr B.... emottog dem, gaf ett qvitto: lerpå och återställde de fem francs han aftonen: örut tagit i afräkning. Nu ansåg man intet hinler vara till hederssakens uppgörande, då Hr B...-, sedan han läst in sedlarna i sin byrå, tog till orlet, sägande: I sakernas nuvarande skick kan jag icke begripa hvarföre jag skall slås med Hr grefven? Jag är ju fullkomligt kontanterad och såleles färdig att göra honom hvad ursäkt han behavar, samt till och med att anse honom som en örträfflig gäldenär; dessutom bör jag säga er, mine errar, att kassationsdomstolens sednaste utslag nger mig åtskilliga betänkligheter. Ni vet, att det ir ett prejudikat, och att det röjer en icke obeydlig stränghet, äfven mot sekundanter, är det iece så?k Alla dessa öfverläggningar hade något aftylt de unge männens hetta. Grefven var icke så missnöjd med att hafva flyttat sin skuld från en nan af verld och bildning på en annan af samna qvalifikation, men som åtminstone var nyare NU TE Vr EE SA