Aftonbladet – 9 november 1838, sida 2

målet åter i laglig ordning kan blifva företaget! och behandladtn. På Kämnersrättens vägna: FFV. M. Stenberg. Med hänsernde till ledamöternas votum tillå-: fa vi oss upprepa den redan förut yttrade tan-: kar, att då Kongl. M:j:t i 1777 års bref uttryckligen tillkännagifvit, att han ville sig utlåta huruvids saken må, i avseende till förekomi mande omständigheter, alldeles nedlöggas, eller ock med ransakningen vidare forifaras,; så foljer deraf, att domstolen ej bordt kunna med: ransakningen fortfara förr äv ett sådant bestämdt utlåtande ankommit. Om rättens ledamöter fruktat alt genom en sådan tolkning ådraga sig något missnöje, hade de kunnat åberopa styrelsens egen genom ,Statstidningen kungjorda opii vion. Uxrder förliden sommar yrkade väl be-: mälde tidning, att Konungen i afseende på majestätsbrott icke vore milsigare, men m,ställringarne hafva nu förändrat sig, och samma Statstidning bar i sin Erinrann uti N:o 234 uttryckligen tillkännagifvit att Konungen är målsägare, och deraf följer att ingen domstol är förpligtad att upptaga åtal om lasteliga yttranden mot hocor, förr än han sjelf uttryckligen tillkännagifvit, att saken drifves med hans begifvande. Denna Statstindningens sednare åsigt är äfven den rätta — endast man tager ordet Kouurg såsom betecknande en morszlisk person — ewedan den är den enda rimliga förklaring å 1777 års sjadgande, som naturligtvis ieke kan afse någon Konungens rätt att på förhand gifva nåd. Hvad åter Hr ordförandens tanka angår, så, churu det ej är brukligt, att man åter upprepar sina egna till upphäfvande af en högre rätts beslut syftande argumenter, är det likväl onekligt, att Hr Lagman Lindberg säkrare än ledamöterna träffat svarets rätta mening, då han förutsätter att Kongl. Maj:t tänkt alldeles så, som Hr Lagmannen sjelf. Vid närmare betraktande finner man, att Hr L:gmannen genom sitt votum utan tvifvel endsst vppfyllt hvad som var åsyftadt med det mystiska i dets. k. Kongl: svaret, nemligen att Kämnersrätten skulle påtaga sig, att utsöga den verkliga meningen dermed, utan att den i sjelfva svaret behöfde nttalas. Huruvida Kämnersrätten varit pligtig att ställa sig till åtlydnad en justitiekanslerns befallning, som åberopar, att Kongl. Maj:ts beslut, hvilket ännu icke i ligenlig form kommit Kämnersrätten tillhanda, har, som man ser, icke blifvit föremål för Kämnersrättens öfverläggving. Detta väcker mer än allt annat bäpnad hos alla dem, som ännu i formerna se en garanti för samhällets bestånd. Men man synes verkligen vara kommen derhän, att dessa former icke mer utan att något utomordentligt tillstöter kunna återställas, enär ingen justitieombudsman lärer förmå att förändra alla domstolars och andra auktoriteters begrepp om det rödvändiga i formen af ett Kongl. Beslut. I dag talar Herr Nerman i Konungens namn, i morgon tilläfventyrs någon annan, och konseljen tiger. Vi hafra såleI des i beqvämligheten att expediera KonungabeIslut hunvit ett godt stycke fram för 1756 års regim, då man ännu fordrade Konungens namn, om ej skrifvet åtminstone pistämpladt, innan beslutet togs för giltigt, och då den Kongl. namnstämpeln åtminstone ej fick vårdas af någon lägre person än sjelfva konscljen eller Konungens rådi H TT I 60 oo ww IA Dala lhatinsetarna Kuaote