anklag:d, nu vore strangeligen antastad ior ett nytt hverföre han till ett af honom i flere år begigna ombud öfverlemnat 2:ne reverser, för att, efter de ras belånande, utlemna medlen till mutor här och der, så att han undsluppe någon strängare ansvarspåföljd. Hvem detta ombud vore, fick jag icke veta, men att den önskade, att förhöret snart blefve hållet. Jag bad Skarström tillsäga Lundberg, att första civildag vid någon Kämnärsrätt vore vid den södra rätten Måndagen den 24 i berörde månad, och att om j:g finge documenterne dessförinnan, skulle jag anställa det begärda förhöret; men då jag till sistnämnde dag såg mig hindrad ef andra göromål, hade jag under tiden vidtalt Kammarskrifvaren C. R. Norelius att komma till mig, för att uträtta detta ärende. Kl. omkring 7 på morgonsn samma dag uppkom Lundberg till mig, åtföljd af Skarström, dervid den förre ur sin plånbok framtog a:ne, den 7:de törutgångne Angusti af Gelbgjutare-åldermannen Wibom utgi na, till sedelhsfvaren ställde skuldtörbindelser, den ena på 6,666 R:dr 32 sk. B:ko, och den andra på 12,000 R:dr, hvilka sedlar varo bevitnade af e. o. Kemmarskritvaren Löfgren och förre Linsmannen Thunström, med begären att jag nu ville vid Kämnärsrätten anställa det vitnesförhör, hvarom han förut nämnt., Herr S. berättar vidare: att Norelius öfvervarit det begärda förhöret, vid hvilket Löfgreo och Thunström besvuro de omnämnde reverserna, dem S. jemte protokollet öfver vittnesförhöret mottog; att då reverserne skulle till Lundberg återställas, men denne i Notarien Björkmans närvaro uppgifvit, att reeipisset å de samma blifvit lemnadt hos bemälde notarie, 5. nödgades följa B. hem, för att återfå det; att B. vid detta tillfälle snmodade S. att mottaga ena reversen till belining, hvilket S. äfven med afgilvande af recipisse åtog sig, samt att 5. derefter lemnade reversen till Skarström, som tillböd sig att inom ett par timmar derå skaffa pengar, samt för detta ändamål lärer vändt sig till Hr Herslow, hvars förfrågan hos å!derman Wibom om namnets erkäanande gifvit anledning till polisförhöret. Sundborg förklarar vidare: att uppgifterna i Dagbladet angående polsförhöret äro oriktiga, och fortfar: Till näm: de dag (då polieförhöret hölls) blef jag i Kongl PFoliskammaren uppkallad, dervid jag hut vudsekligen förkl:rade, att som de å reversarna tecknade vittrenas utsagor voro vedersagde samt Wibom icke uppgifvit, att sedlarna blifvit från honom ebehörigen aihända, jag ensåge mig icke pligtig uppgifva af hvilken jag emottagit stuldebrefret, hvaremot, i hände!se Wibom skulle kunna vedorlägga rigtigheten 2f vittnenas berättelser, jig förbeböll mig att få styrka min fångesman. Icke destomindre förelades jag af Kongl. Poliskammsren att genast uppgifva den persons namn, som till vittnesforhörets anställande lemnat mig reverserne, För att icke blettställas ge nom någon vidare polisens inqvisitionsvåldsamhet, helst jag icke hade med målet att skiffs, upplyste jeg sanriagsenligt, att Lundberg, på sätt ofvannämde är, lemnat mig reverserne. hvilket förhållande, emodan Lundberg samma dag om morgonen inställt sig hos mig och terklarst att hen bestämt tänkte neka dertill, eller att han lemnat mig skuldebrefven, jag med betyg af Skarström genaststyrkte. Den 2:dra Oktobar hade Wibom låtit inställa 4 å 5 stycken arbetshjen från Hufvudsta egor, hrilka påstodo sig hafra sett Wibom derstädes flera gånger d. 7 Avg. både på föroch eftermiddagem. Dessa obevittnade yttranden, ehuru de just icke kunds motsäga de på od alhörde vittnens berättelser om reversernes tillkomst, verkade likväl, att Wiboms ombud, Advokatfiskalen Lindberg, yrkade, att Löfgren och Thuuström, såsom öfvertygede om falskt vittnesbörd, måtte törklaras skyldige stt träda i hikte; hvaremot Advokatfiskaln förbehöll sig att framdeles göra ansvarstalan mot mig, i händelse jag icke skullo kunna fullständigt styrka min uppgift om reversernoes emottagande z2f Lundberg, hvilket Kongl. Poliskazmaren biföll Lundberg, som redan dagen förut blifvit upphämtad, var nu äfven tillstäde: och bestred ytterligare att han öfverlemnat sedlarne till mig, swmt att han hide någen kännedom om des.mmws och någorsin varit hemma hos mig. Den 3:djo på morgonen inställde jag mig hemma hos Ur t f. Polismästaren Hultberg och begärde polisens medvorkan att öfvertyga Lundberg så väl att hsn lomnat mig reverserne, som att han troligtvis ännu innehade den ena förbindelsen på 12,000 Rdr Bco jemte mitt recepisse på den andra, på det att all misstänka måtte vara från mig ledd; och åtog jag mig att på något fintlig:re sätt fullgöra det ta mod biträde af 2:ne Polisbetjenter. Hr t. f. Polismästearen jåtsade icke hafva något häremot; men då jag up kom i Kongl. Poiiskammaren, förklarade Hr polizmästarsn mig skyldig stt träda i häkte, oansodt j:g genast styrkte msd ytter!igare vittnesbetyg, att Lundberg, oaktadt sitt gjorda bestridande, gått fråx mig samma morgon, jag af honom emottog reversorne, samt dessutom Läfgren och Thunström, som återtagit sitt vittnosbetyg, bestämdt uppeifvit, att Lund erg varit den som i gemenskap med Björkrnas förledt vittnena till dar:s hedrägliga förfarande; hvarjomte Thunström på tillfrågan at mig, sannfärdeligen sörklarade, att han alldrig i sin Mitstid talt vid mig eller sett mig närvarande vid verkställandet af elle öfverläggningen till förfalskningen och sålunda icke kunde säga, att jag hade någon kännodom om reversorres oriktiga beskaffenhet, atan att Lundberg skel