törre bevakning, men kostnaden deraf betiekes mångfaldigt af måttliga afgifter och icsänrdaren oehöfver således ej befara, att den kommer att Irabba, hvarken den redlige eller orediige köpmannen; insändaren eger säkert för mycket localkännedom på ön, för mycken erfarenhet för att påstå, att lurendrejeri under närvarande förhållanden är omöjligt der, och det vore ju löjgt att söka ivbilla någon, att en ökad tullbevaknivg lättar lurendrejeri. 3:o Lyx finner man ty värr redan på Gottland bland allmogen i högsta grad, utan motsvarande medel att underhålla den. 4:o Hvad anledning har väl insändaren till den förmodan att blott utländska lycksökare skulle nedsätta sig i Slitö? Vi ega äfven sådane i Sverge med vilja och förmåga att begagna ex konjunktur. De uilögningar, som inflyttat till Sverge, hafva merendels qvarstadnat och snart blifvit svensker. Måtte insändaren nämna exempela på utlänningar, som afflyttat med ur svenskars fickor hem-tade betydligare kapitaler. De torde bli få. Mitte en sådan uppgift blott ej leda till en motsvarande på rikedom, som här blifvit samlad från utlännvivgar, hvilkas olycka fört dem ull svensk kust. Ett mindre passinde bevis för sia sats än Carlshamn kunde insändaren svårligen hafva träffat. Denna lilla trefliga stad innesluter en betydlig förmögenhet, til största delen gruodlagd under dess lyckliga handelisperiod. Den sökta nederlagsfriheten för Slitö är ampelt tillstyrkt 1:o af Wisby stads Handels-korps; 2:0 af Konungens Befallningshafvande på Gottland; i 3:0 af Kongl. GeneralTuliStyrelsen; 4:o af Kongl. KommerseKollegium; Alla dessa autoriteters utlåtanden äro grundligt och väl motiverade. En stor del af Gottlands landtbrukare, presterskapet och militären hafva till Kongl. Maj:t ingifvit en underdånig petition till förmån för nederlagsfriheten. Ön Gottland eger inom sig outvecklade resursser, men saknar den handel och rörelse, som erfordrades för att göra dem produktiva. Slim har en god hamn med förtröffligt läge för Östersjöhandeln och lätt inlopp. Denna hamn eger redan åtskilliga privilegier, hvarigenom främmande fartyg tillåtas anlöpa. Den enda bllökning i dessa rättigheter, som nu blifvit i underdånighet begärd är, att varor der må få uppläggas på nederlag för återutförsel. Fördelen deraf tilfaller naturligtvis Sverge, och ingenting skulle mera evident styrka detta, än om insändarens farhåga i afseende på stegrade arbetslöner realiserades. Det fordras i sanning en hög grad af kannstöperiförmåga att utreda, hvad fördel utlänningar skulle hemta deraf, ait svenska arbetare beredas god förtjenst uti en svensk hamn eller att främmande fartyg t ex. proviantera i Slitö i stillet för i Elsezeur. Det absurda i en existerande författoing måste isynnerhet sökas deri, att Wisby, som ejkan begagna nederlagsrätt, eger-den, medan Slitö, som behöfver en sådan, ännu deraf är i saknad.