Aftonbladet – 28 augusti 1838, sida 2

(insändt.) Ett litet exempel på skilnaden emellan Tal och Handling. I Kongl. Maj:ts Kiigsexpeditioa kan man få se ett Mongl. Maj:ts nådisa Bref af d. 1 Juni, angående kommissariers tillsättande vid några Regementer. Vid denna reglering har Hr Statssekreteraren för Krigsörenderna synnerligen tagit i betraktande Wermlands Fältjägare, och förmodligen besinsande de många förhållanden hvaruti detta Regemente påstås vara eftersatt den öfriga armåeen, för att något jemna missförhållandet, rekommenderat det ull bekommande af en tjensteman, som det alldeles icke behöfver: Reg:tis kommissariernes hufvudbestyr har varit med proviantering och räkenskaperna för beväringsmanskapets vapenöfningar; härtill skola de nu, enligt det citerade nådiga brefvet, öfvertaga från Reg:ts qvartermästarne de så kallade Reg:ts-förråden; det vill säga de, der beväringsmanskapets persedlar förvaras. Nu är händelsen den, att Wermlands Jägare icke provianteras, utan lefva huru de kuana för kontant hos marketentare, eller på egen kost; och att beväriogsmanskapet inskränker sig till ett härads, det vill säga ungefär 100 man, som något år i början af förra decenvium afskildes från provinsens Infanteriregemente. Infanteriregementets kommissarie har också tills dato utan hinder för sandra sysslor ombesörjt räkningarne och provianteringen för detta manskap och Reg:is-qvartermästaren vid Jägarne, som man kan tro väl medhununit eftersynen af deras klädespersedlar. För dessa 100 man har zu Statssekreteraren föreslagit en särskild tjensteman, med lika lön med de Rzgementers kommissarier, som hafva att besörja proviantering af 1200 mans stam och 7 å 800 mans beväring, och sköta förråder för sådan styrka; och tagit denna lön att utgå af anslagen för beväringsmanskapew; exercis. Ansåges det ej för rikets försvar oundgängligen nödvändigt, att detta häradet exercerades ZANDINLIVIN