Stotssekreteraren kanske kunnat anse skäligare, att i underdånighet tillstyrka, att detta manskap återginge under Iofanteriregemente, då de så många gånger såsom alldeles otillräckliga omtalade anslagen för beväringsmanskapets exercis sluppit belastas med denna öfverflödiga utgift. Eller ock, om detta häradets ungdom omöjligen kan bildas till duglige krigsmän, annat än som kamrater med Wermlands Jägare, så bedja vi He Statssekreteraren om tillåtelse att få uadra, hvarföre icke Infanteriregementets kommissarie skulle hädanefter som hitintills kunna besörja deras ekonomi unaer mötena, och äfven vädra deras munderiogar dessemellan, mot ett arfvode, om så nödvändigt skulle vara, af mycket ringare belopp än de 316: 32, sora nu äro dömde, ,snart sagdt fordömde, att utgå. 316: 32. kan till det stora hela visserligen vara en lampen summa; nen då de medel, hvaraf den skaul tagas, äro så otiliräckliga, att de icke förslå,: hvilket sanno!ikt Hr Statssekreteraren lika väl som vi andre hört bedyras, hvarken till kläder eller öfning, så skulle man tro, att de blott med yttersta hushållning och beräkning borde användas. Visar sig motsatsen, är man ursäktad, om man misstänker antingen Hr Statssekreteraren för dåligt minne, eller bedyringarne för osanna, och för framtiden rättar sig derefter.