Aftonbladet – 17 juli 1838, sida 2

upphörde; och dessutom är rättegång mot Riksens Ständer anhängig gjord af åtskilliga, sålunda från sina löner skilda tjenstemän. Oss synes således temligen kinkigt för Förvaltningen att förklara sitt förfarande, då fråga derom blifver (såsom ock lärer blifva) inför laglig domare, icke inför en Statstidning, hvars omdöme i sig sjelft kan vara likgiltigt, om icke dess opinion vore ett tecken till hvad de tänka, som äga domsrätten. Statstidningens försök att visa, det Hr S. icke blifvit afsatt för sin ådagalagda u:märkelse i det Crusenstolpiska måilet, betager säkerligen icke allmänheten dess tro om saken. Hon låter näppeligen inbilla sig, att afsättningen skett, i fall År S. varit af motsatta politiska tänkesätt än dem han hyser. I en tid, då namn begynna spela en sådan rol i det allmänna och med sådan begärlighet eftersökas, torde det icke vara ur vägen att låta allmänheten se namnen på de Herrar och män, som i förvaltningen deltagit i beslutet. De voro Amiralen m. m. Nordenskjöld, Kommendgörkaptenen kouger, Lotsdirektören, Adjutanten hos H. K. H. Kronprinsen, Öfversten Luadstedt, Majoren dAilly och Kammarrådet Widin. Kammarrådet Elers var af skiljsktig tanka och ansåg afsättningen icke kunna ske annorlunda än i Jaglig ordning. Samme ledamöter, jomte tjenstemän inom verket, voro, degen före afsättningseeremozrien, bjudna på eit kalas af Hr Lotsdirektöree Lundstedt. Det vore interessant att veta, om Hr Sandström var bjuden bland sina kamrater.