Aftonbladet – 22 oktober 1836, sida 3

4 . -. -. laglighet, och hufvudskälet var, att kanalerna i Haga-parken, derigenomskulle få för lågtvatten. Karta upprättades emedlertid, och vid: ytt sammanträde i October utlät sig Gode männens pluralitet, att de vattensjuka egorna utgjorde 194 1 tunnland,foch skulle, genom sänkningen, erhilla en förbättring, motsvarande 4,750 Rdr bko årlig inkomst, samt att jordegarne egde ostridig rätt till denna sänkning; de hade tillika utrönt att största vattenskilnaden mellan Brunnsviken och saltsjön utgjorde 2 5 aln, och föreslogo, att utloppet måtte tagas) så djupt att vattnet sunde fritt utech inströmma, såsom enda medlet att göra insjöns vatten friskt. Kunzsgårdarnes ombud, medgifvande sänkningens nytta för de vattensjuka ängarne , förklarade dock missnöje med utlåtandet, såsom ledande till skada för Hagakanalerna, och Kungsgårdarnes Godemän togo äfven kanalernas parti, samt yrkade till och med att Konungen sjelf egde rätt afgöra saken. Sökanderne instämde nu målet till Häradsrätt, och ingåfvo imedlertid en underdånig skrift till H. M. Kouungen, åsyftande hufvudsakligen att, genom beredande af Hans Maj:ts höga bifall till sökandernas begäran, förekomma en långvarig process. H. M. Konungen förklarade att målet, såsom rörande Statens egendom, borde till domarnes profning öfverlemnas. Vid Häradsråtten bestred Riksmarskalksembetets och de Kongl. lustslotteas ombud sänkningen, af samma skål som förut, d. v. s. såsom menlig för vattenhöjden i kanalerna vid Haga lustslott, och yrkade häradssyn, hvilken ock af Råtten beslutades. Vid Häradssynen förnyade nyssnämnda ombud än vidare sitt bestridande, och beledsagade det med räsonnemanger och skäl, som måhända icke böra uteslutas. Ombudet bestred väl icke i allo sänkningens nytta för de ifrågavarande odlingarne, och för vattnets uppfriskning; han medgaf till och med mouvement och ombyte för detta vatten voro högst önskvärda; men han fästade uppmärksamheten derpå, att, genom denna sänkning, vattnet i Haga kanaler skulle blifva för grundt, så att, derest icke kanalerna fördjupades, de svåraste följder (såsom orden föllo) äro att befara för detta vackra slott, hvars af naturen bestämda iändamål, att af Rikets Korung och dess höga familj bebos, visserligen skulle deraf förhindras, och från denna synpunkt (d. v. s. från slottets af naturen bestämda ändamål) antog han att dess värde måste vara åtminstone lika med en större fabriksinrättnings. Såsom skäl bifogade ombudet ett Utdrag af Danderyds Skeppslags Tingsrätts protokoll för d. 31 Maj 1785, afinnehåll, att Kamreraren vid Ulriksdal instämt ägaren till Bergshamra, Grefve Nils Barck, med påstående at: denne borde utrifva sitt qvarnverk vid Åhlkistan, och lemna vattnet Tritt utlopp; ati Greftve Barck härtill svarat, att om anläggningarna vid Haga, geoom rerörde qvarnverk, vekligen ledo skada, så vore Grefven beredvillig att detsamma till H. Maj:t Konungen afstå, samt att Tingsrätten derpå, och enär bevist vore att appdamningar gjorde mycken skada på de kring Brunsviken belägne ägor, ålagt Grefven ait borttaga qvarnen och andra inrättnivgar, som wvattnets aflopp hindra kunde. Sökanderne åter vidhöllo sina påstående, och sökte att förstärka de lagliga skälen, genom att väcka motpartens deltagande för sänkningens nytta i hänseende till helsovården. I utslaget ansåg sig väl Synerätten icse kunna ovillkorhgen afgöra huruvida sjöarna kunde få sänkas,) men förklarade dock sveranderne icke lagligen berättigade sit sådan särknimg förhindra, och foljakiligen ej eller befogade att för skadan afkanalernas grundning pjuta ersättning, enär såsom utslaget i premisÅserna antagit, dessa kanaler icke af naturen, utan genom konsten tillkommit. Emot detta utslag erlade Biksmarskalksembetets och ZLustslottens fullmägtige vad, och det lär oss icke bekant, huruvida bLagmansRättens dom ännu är utgifven. Af denna resumdå är emedlertid klart, attSjordbrukare af Brunnosvikens uppdämning lida skad2, och att Riksmarskalksembetet grundar sin rätt till denna uppdämning på ett Comstolsbeslut, som befaller fritt aflopp för vatiret. Men detta är ännu icke sakens vigtigaste sida. Gustaf den 3:dje bemögtigade s1g Brunsvikens damfästs, föratt kunna sänka vattnet; etefterkommande —L ——--————— —-—-— — --?-MMvwUOVr OO Om —-— nn aiiäinvrr.krrrn me vnwnii—s—ooo—— xi MUM MMMM MMMM ) Denna omständighat i utslaget innefattar ingenting annat, än att Rätten ej befattat si