Aftonbladet – 22 oktober 1836, sida 3

PBrunnsvikens sänkning är ena angelägenhet, på hvilken detta blad, redan en gång förut, fåstat läsarens uppmärksamhet. Såsom afseende hufvudstadens helsovård och begqvämlighet, eger den blott ett lokalt intresse ; men tillfälligtvis väcker den äfven eit allmännare , emedan man i dess behandling velat finna en måttstock på högre funktionäres aktning för folkets helsovård och för de till befrämjande af landets uppodling stiftade lagar. Till inledning 1 topografiskt hänseende torde böra nämnas, att Brunnsviken, hvars bruna vågor skölja hufvudstadens båda nordligaste tullar , är en af de flera små insjöar, som bildas längs esa grenen af den mot hufvudstaden inskjutande hafsarm. Dess fordaa utlopp i denna hafsarm är, förmodligen af tiden, alldeles tilldämdt, och ett nytt, blott några få famnar långt, men mycket grundt, öppnadt vid värdshuset dlhkistan; detta utlopp är med damlucka försedt. I denna insjö afbördar sig, genom ledningar förbi de båda tullarne, ofanliga qvantiteter orenlighet, från serskilda hufvudstadens delar, hvaribland de sumpigaste, och till värsta upplag tjenande. Kongl. lustslotten Haga, med dess träsk och kanaler, Ulriksdal och Bellevue, intaga , jemte Kongl. Djurgården och några få privatas egendomar, insjönsstränder, och en genom kärrängar löpande bäck förbinder honom med den mores iiga Råckstasjön. Till fullkomnande af denna topografi må nämnas, att, om utloppet vid Ålkistan göres farbart, så finna fartyg från Saltsjön väg tifl hufvudstadens Norra tullar (belägne omkring I mil från stadens midt), och en beqväm vattenväg öppnas för landtmannen, som nu, sedan han passerat hafsarmen, måste släpa sin tillförsel nära 2 mil på dragkärra. För långre tid sedan har Professor Cederschöld fästat Styrelsens uppmärksamhet på vådan af Brunsvikens skadliga utdunstningar, men utan påföljd. Tio dels vid Brunnsviken dels vid Råckstasjön boende jordegare, hvilkas egor ledo af sjöarnes uppdämning, väckte först i laglig ordning fråga om deras sänkning. Ar 18335 i Juli låto dessa jordegare, efter anmälan hos Landshöfdingeembetet i Stockholms län, hålla Landt