begagnade det för att höja vattnet; Brunsviken är så förvandlad till en dam, och till en dam, som är: reservoir föc hufvudstadeas smuts; incgen bestrider att dess vatten år så smutsigt, att man ofta ej på 2 tll 3 tums djup skönjer botten, så skadligt att det gifvit anledning till boskapspest, så illaluktande att dess utdunstning ej blott är äcklig utan till och med skarp, och att denna utduastning är så osund, att kringliggande nejd mer än andra hemsoökes af frossor, jaså att mången hyst välmenta och troligen välgrundade bekymmer för den Höga Egarinnan till det vackra men osunda Haga; vidare medgifver en hvar att utloppets uppgräfning skulle gifva vattoet röslighet och klarhet, sart att dessa fördelar skulle verka oändligt välgörande på hufvudstadens och dess folirika omgifnings sundhet; slutligen höra mossodligar, kärraftapningar och sjösänkningar, till ordningen för dagen; hvarje Landshöfdings årsberättelse utminuterar i skippeoch kappland skrytet öfver dessa åtgärder; de utgöra basen för Landtbruksakademiens årligen firade optimism, och den säkraste dragningskraft för Kongl. Maj:ts nådiga välbehag i silfver att bäras på bdröstet: allt detta sammantaget och jemfördt med höga vederbörandes motvilja för de enligt gode mäns och domstelens sammanstämmande beslut rättsenliga anspråken i detta mål, hvad vittnar det om nämnde vederbörardes nit i handling för de angelägenheter, som stå så högt i tal och skrift? Om ock jordegarne, såsom troligt är, genom domaremagten få deras anspråk lagligen bekräftade, så är dock derigenom för hufvudstadens sundhet och beqvämlighet föga vunnet, enär jordegarne hvarken kunna begära ej heller förpligtas alt göra sänkningen få djup, att en fri vattenkommunikation upp korffner. Många hafva derföre trott, att hufvudstadens innevånare, i synnerhet de, som af denna kommunikation presumeras draga största fördelen, borde förena sig om en petition för ändamålets befrämjande. Vi vilja icke yttra oss ofver medlets tllständighet, men mycket talar för debs framgång. Den värma, hvarmed de vida Mindre magtpåliggande planeringarno AT BWåjg da och Ahlkistbackarne blifvit omfattade, öfvertygar oss att bifall ej heller skulle uteblifva för ifrågavarande nyttiga vattennivellering. Gustaf III:s önskan att sjön måtte sänkas, kunde gerna af petitionärerna åberopas, och en enskild mans, Grefve Barcks, vackra föredöme, att beredvilligt uppoffra sin egen fördel, för att behaga sin Kongl. vederpart, skulle säkert finna en välförtjent konsideration från motsalta sidan, isynnerhet då frågan blott vore att upphäfva missbruket af denna uppoffring, lika skadligt för båda parterne som för allmänheen. KORSAT TALET ATL ATEA SE NS SIENA