Aftonbladet – 13 augusti 1836, sida 2

hela Engelska nationen ett psr gånger blifvit underkufvad af fiärumande folk och gjord till slafvar. Häfdatecknarens ord, som Statstidningen anförer, äro just, att Britterne, som icke flydde (för Saxarne), bl:fvo fångne och fördelades mellan segrarue, utan afseende på stånd (märk, stånd!) kön eller älder, såsom boskap. Slafhandel drefs på torgen o. s. v. Anar nu icke hvar och en att Statstiduingen begått hvad man vaniigen kallar en bock, oceh talat om något helt annat än vi? Vi hafva icke talat om det slafveri, som fanns hos slla de gamla europeiska folker, hos wåra för fåder , likasom hos ia de andra — icke om de slafvar, som eröfrades med svärd och lans och såldes på torgen; vi hafva talat om det författningsmessiga tillstånd, hvarunder endast några få, och de af samma nation, voro frie, men alla de, som brukade deras jord, voro fästade vid den såsom inventarier (adscripti glebiw) och följde med den i arf och köp (såsom förhållandet nyss varit och till och med ännu till en del är i en stor del af Europa), men irgalunda kunde säljas på torgen, såsom en för sig sjelf bestående lösörepersedel. Detta är den lifegenskap, hvarom vi talat och hvarom vi kunnat tala, gå vi jemnfört allmoge med andra stånd inom sambället. Vi visste och veta mycket väl, att det urgamla slafveriet existerade i England, lika väl som hos —oss; men ait lifegenskap, i samma mening som i det öfriga Europa, funnits der, mera än hos oss, det uppmana vi Statstidningen alt visa. Kan han dei ej, så frukta vi, att missaktningen för den historiska sanningen drabbar, icke oss, utan honom. Han torde få svårt att visa oss den essentiella skillnaden mellan slafveriet här och i England, samt emellan lifegenskapen här och der. Sammanblandar han dessa båda saker, så är hans historia ej mycket värd, och ännu mindre, om han sammanblandar en hel nations förslafvande genom en hastig eröfring med en allmoges ständiga i lag bestämda lifegenskap under en liten kast af sina egna medhorgare. Att bondsmen funnos, och hvad de voro, veta vi ganska väl; menatt Englands allmoge var bondsmen, var helt och hållet bondsmen — att hvar och en, som ej var adelsman, prest eller skråbroder 1 stad — bestämdt var bondsman, var lifegen, såsom i Polen, Liflland, Ryssland, nyss i Danmark, det är icke sant; och så länge detta ej var förhållandet, var Englands allmoge fri.