Statstidningen, hvilken stundom kommer något sent med sina anmärkningar, kommer doci vanligen, sedan han och hans vänner i U. hunmit besinna sig och leta uti skrifterna. Onsdags letade han ändiligen fram N:o 160 oct följande af Aftonbladet för i fjol, der han i ev jemförelse mellan folkfriheten i England och Sverge, vill finna en så grof tvissaktning fö den historiska sanningen, att han länge ga vika för det vanliga intrycket vid läsningen a vissa dagens produkter, alt de icke lönade mödan att vederlägga etc. Derefter ordar han om öfvermodigt hin? och dylikt, med hvilken benämning man vet att en del af Statstidningens Insändare hedra alla reflexioner oöfyer verkliga eller blott befarade misstag, äfven de obetydligaste, som kunna af styrelsemakten begås; och detta erinrar honom, att det kan vara enödist att alltid efterskänka dessa stränge granskare deras egna synder. Då nu en Statstidning, som aldrig kan vara okunnig, aldrig misstaga eller förhetsa sig, begyuner i så stolt ton, måste naturligtvis de misstag, han vill bestraffa, vara grofva, ja himmelskriande; och alldeles orimligt vore det att tänka sig, att just högbemälte Statstidning sjelf vid sina rättelser skulle begå misstagen, ty då vore ju oförskämdheten på dess sida. Vi rukta emellertid, att i deita fall icke står så ätt till denna gången med den publicistiska. Riksgubben. Aftonbladet sade, att Engelska allmogen ltid varit fri, att den icke är och allrig varit lifegen Detta skall nu vara en grof nissaktning för den h storiska Sanningen ! )ch huru bevisar Statstidningen detta? Jo, närk käre läsare! det tillgår på det sätt, att