Aftonbladet – 16 september 1835, sida 3

v bn sandaler; men ganska många hade, förmodligen för att bevisa sin opartiskhet, underkastat den ena foten sandal-ordningen, och den andra sko-systemet. Sedan jag öfverlygat mig om sakernas ställning, förundrade jag mig icke mer öfver att se en mängd soldater balta. Minga deribland voro äfven sårade, och slapade sina vapen med sig, så godt de kunde. Med eftertroppen följde bagaget, burit af 300 mulås-nor. Denna lyx med mulåsnor förvanade mig här, emedan den skarpt kontrasterade mot Jaureguys ehkelhet som endast hade 20 för hela sin division. Rodils armed bestod af 3:dje och 5:te divisionen, under Generalerna Cordovas och Bedoyas befäl, och räknade utom den vanliga sviten en styrka af 7, 500 man infanteri och 300 hästar. Hela artilleriet bestod af två små metallkanoner, som på sin höjd hade femtio tum i längd, och drogos af en enda mulåsna. Hvad lavetterna och amumitions kistorna angick, så utgjorde de tvenne andra djurs last, som eskorterades af kanoniererne. Från Tolosa begaf sig denna armte, som skulle gjort skam till och med åt Tombuktus och Mexicos beherskare, till Ascoytia, dit vår resande följde henne. I denna stad mötte han enahanda svårigheter som i Tolosa, att erhålla qvarter. Alla värdshus voro uppfyllda. Slutligen erhöll han, tll följd af sin nationalitet, rum hos en köpman som för öfrigt vid hans emottagande gjorde det vilkor, att bans gäs:frihet ej skulle betalas. Min värd, säger vår resande, bebodde huset helt ensam, I nedersta våningen var naturhgtvis boden. Första våningen var inredd för hans familj, och för att hindra att ingen skulle öfverraska henne, hade husbonden sjelf stoppat nyckeln i sin ficka. Sålunda fann jag dörren allud tillsluten. Jag gick upför trapporna ända till öfversta våningen, hvaiest jag längtade att få hvila. Den nära till himmelen gränsande region, dit jag kom, utgjorde då tvenne generalers boning, hvilka voro inqvarterade hos den rika köpmannen, mnemligan general Bedoya, befälbafvare för 5:te divisionen, och bans vän, general Jriarte. Den tillgifvenhet som förenar dessa båda män med hvarandra, har blifvit eu ordspråk vid Drottningens Armed. Emedlertid skulle det vara svårt, att träffa tvenne så goda vänner, som voro mera olika ull karakter, yttre utseende och sätt att vara. Don Ramono Gomez Bedoya anses for den vackraste karl i hela spanska armecn. Han är på sin höjd 30 ör gammal. Hans växt är reslig, hans anletsdrag ädla, hans färg blek och hans blick genomträngande. 1 hela hans person tyckes naturen ha velat framställa bilden af en gentleman. Fri, glad, liflig och älskvärd, år han i allmänhet ganska populär. Med ett ord, hans egenskaper göra honom lika så lämplig, att lysa på ett slagtfält, som i ett mindre farligt och mildare krig. Midt ibland en oräknelig hop af utsötta och söndriga klädespersedlar, som betäckte soldaterna i hans omgilning, blänkte den vackre generalens uniform, då jag såg honom, i hela nyhetens prakt. På krage och oppslag, vid skörtkanterna och längs bröstet, var hans rock broderad, och satt med beundransvärd noggranhet på bans välbildade kropp. Man såg, att dess ägare ej sparat någon omsorg, for att låta alla de naturliga fördelarne af hans växt framlysa. Hans plumagerade hatt, med en slags sleif, lik Napoleons Marskalkers, fasthölls vid hufvudet, medelst ett band, som med ett visst koketteri var knutet under hakan, på samma sält som vissa petilmälrar brukade i förra seklet. I det hela har Bedoya utseendet af en sprätt, hvilket något sticker af mot hans ålder; men, för att åter godtgöra denna löjlighet, är hans sätt att vara så fritt, så otvunget och intagande, att ingen enda, äfven den, som försöker att skämta öfver Dandyn, kan tala om honom, utan yttrande af ullvifvenhet och loford. Helt annorlunda förhåller det sig med hans vän, Don Firmin Ivriarte, Han är en man om 50 år, mera liten än stor, men af en fyrkantig kroppsbyggnad. Hans figur är rund, simpel, och hans tjocka ögonbryn gifva ett ännu tydligare utseende af hans hårdhet. En rock, utan annan prydnad, än små kägelformiga mässingsknappar, och en starkt fernissad tschako, gifva hans yttre, som för öfrigt icke är ämnadt att väcka heundran, inga ökade behag. Få personer i armden äro mindre iyckliga, att förskaffa sig anhängare, än han. Tölpaktighet och råhet äro de egenskaper, som man vanligtvis fäster vid hans namn. I öfrigt anses han för en god oflicer, och man kan aldrig förebrå honom någon hårdhet ciler grymbet. Hvaraf härrör det då, att han, som står i en så skarp kontrast till sin vän, anses för opopulär? jag hade snart tillfälle, att sjelf få förklaring derpå. Det ställe, dit jag begaf mig, för att hvila ut ett ögonblick, var en yrå i korridoren, som förenade husets båda flyglar med hvarandra. Bedoyas rum låg åt