1idi rd hr ILL eo il1l10 Pe Att I VR had I WW RRVA snarare souper, för att nytja utrycker på halfon, der man sällan äter middag senare än klockan tolf. För odfrigt kunde det bord, dit vår resande bjöds, i enkelhet och tarflighet mäta sig med en Lykurgs. Vill någon måhända lära känna matsedeln? dertl! är ett enda ord tillväckligt. Första rätten bestod at ost, den anära likaledes af ost, och den tredje äfven al ost. För att göra den gastronomiska identiieten något smidigare, såg man här och der små brödskifvor fördela, några hårdkokta ägg och några lemningar af en höna; men hufvudingrediensen i den Biscayiska matlagningen behöll alluid öfverhand, och försmälte alla måltidens afdelningar i en karakteristisk enhet. Detta vare emedlertid sagdt, utan alt nedsätta vår köpmans gästfrihet. För att aterkomma till honom, bör man icke underlåta att anmärka, att han var uppfödd i Filadellia. Min vård, säger förf., hade för länge vistats i de Förenta staterna, aut icke vara fullkomligt imtagen af radikalismens principer; också räknade man honom ibland Bon Carlos häftigaste fiender, icke att han just derföre hyste någon särdeles tllgifvenhet för Drottningen, nej, han förklarade sig sjelf för Republikan. Länge af försigughet tvungen, att dölja sina känslor och äsigter, tycktes han känna en glädje af, att nu utan fruktan kunna yppa dem för ca främling. Hans samtal angick endast politiken. Enligt hans tanka var i framtiden icke mycket att hoppas för Den Carlos sak. Prästerna ha varit honom nyttiga, det måste man medgifva, emedan de retat okann denna presterskapets oforsigtiga inblandning i saken, har också mer än allt annat bidragit till, att ifrån horom aflägsna medelklassen och de högre stånden. Dessa fruktade nemligen framför allt för återställandet at kyrkans makt, och allt hvad den fört med sig i släptåg, nemligen dessa scener af grymhet och otukt, som inqvis sitionens vida mantel gömmer under sitt moderliga skydd. Hvad konstituttonens sak angår, så har EnkeDrottningens slöseri afvändt många derifran, hvilka eljest måhända varit henne tillgifna. Så påstod atminstone vår köpman i Ascoytia, och deraf drog han slutföljder för republiken. Hon är, efter hans tanka, det enda medlet, att rädda Spanien så väl från det ena partiets bigotteri, som från det andras despotism. Följande afton satte: trupperne sig åter i rörelse. Vår Engelske resande bröt upp på samma gång som Don Gomez Bedoya. Två dagsmarscher ifrån Ascoytia uppnådde omsider armcen, tillika med dess frivillige Historiograf, Eybar, kanhända den enda stad i Baskiska provinserna, som var tillgifven Drottningens sak. En af dess enthusiastiska anhängare var vid den tiden en viss Don , hos hvilken vår Engelsman hade den lyckan att få qvarter. Jag befann mig, säger auktorn, uti öfverste F:s sal, hvilken kommit förr än jag. Straxt elter mitt inträde. kom en intagande Hebe, på sin höjd 16 år gammal, för att bjuda mig isvatten, citroner och socker, saker, som i Spanien höra ull den vanliga välkomstundfägnaden. Kort derefter öfverraskades vi af öfverste St — Y, en Fransysk officer, som af sin regering var skickad till Drottningens armte. Vi vexlade några ord med hverandra. Derefter följde Fransmannen mitt exempel och smakade på lemonaden; som det fattades citroner, ville han begära sådana af en liten man, som gick rundt omkring oss, och hvilken han ansåg för hofmästare 1 huset. Lyckligtvis märkte öfvergte F. i tid hans villfarelse, och presenterade för honom mannen såsom Herren i huset, en Hidalgo med flera pompösa namn, och talrika titlar, såsom Don Eugenio Arostequi, m.m. Jag vågar icke påstå, att, af alla de händelser jag haft i Spanien, någon mera frapperat mig, än detta bizarra misstag. Mina idder om Spanien och dess innevånare, härledde sig ntill denna tid från lisningen af Gil Blas och Don Quixote; typen för de Spavska Dons hade i min föreställning utbildat sig af Kapten Xinxillas och Riddarens af Mancha kombinerade drag. Det förstås att jag dervid förutsatte, att han bortlagt sina höga klackar, sin kappa, sin lans och hjelm, allt detta som mina favoritförfattare så lilligt skildrat; men jag hade likväl velat bibeht la at honom sin imposanta växt, sitt ädla och stolta utseende, och sina stamherrars alfvarsamma och värdiga hälning. furu förvånades jag icke nu, då öfversten yttrade de olyckliga orden, som underrättade mig att den lille obetydlige mannen, hvilken redan en fjerdedels timma trötlat sig med fjäskande omkring oss och tafatta bugRingar, var representanten för de nuvarande Hidalgos. Man föreställe sig en slags dverg, med jovialisk uppsyn, lysande ögon, samt en näsa, hvars form och färg 1 fö.0ta an hlicken erinrada am Kantan Kanahandaändanc iga bönder till uppresning för hans skuld, men RAA EE