Aftonbladet – 16 september 1835, sida 3

LER RS YEO AN VITARE SVIS RATATA KALELIDOSKOR EN RESA I SPANIEN I SÄLLSKAP MED DROTTNINGENS ARMEE, I SEPTEMBER 1834. (Slut fr. gårdagsbl.) Följande dagen mot aftonen lemnade El Pastor med sin division, staden. De lätta trupper, hvaraf Avantgardet består, äro de fruktansvärdaste i hela Drottningens armcee. Denna korps är enkom bestämd att agera emot Carlisterna, och för detta ändamäl samlad från bergstrakterna , hvarest dess rörlighet, dess egna stridssätt och lokaikännedom, ger henne en betydlig öfverlägsenhet framför de reguliera trupperne, hvilka likväl äro bättre passande att manövrera på fria fältet. Hela korpsen utgör endast 800 man, hvilka äro sammanförda från åtskilliga trakter; somliga äro Fransoser, som flytt från kantoneringarne vid gränsen, och de öfrige äro Basker, som ChristinosChelens stora rygte ditlockat. . Deras sold är 6 realer eller 30 sous om dagen, en öfverdrifven summa, såsom författaren anmärker, uti en trakt hvarest lifsmedel fås för så godt pris; ett tydligt bevis på den nödvändighet, hvari Drottningen befinner sig, att genom penningebeldningar upplifva de Navarresares vacklande trohet, som ännu icke helt och hållet öfvergifvit hennes sak. Denna korps? uniform , heter det vidare, är ungefirligen lika skarpskyttarnes i Engelska armeen; och består nemligen af en grön rock, och ett sabelgehäng med patroner, som är fastspändt framför magen; soldaternas gevär äro lättare än linietruppernas. Man kallar dem: de röda mössorna, på Baskiska chapel2orris, i anseende till färgen på deras hufvudbonad, genom hvilken allena de skilja sig från Karlisterne. De sistnämde ha nemligen blå mössor; till tyg och snilt äro mössorna för öfrigt lika dem, som gjort GränsSkottarne så bekanta. Hvad de reguliera soldaterna angår, så utmärka de sig för det mästa, genom sin vackra växt, men hvad skola vi tillägga om deras ekipering? Det finnes ingen bland dem, hvars mundering icke är hopflickad af lappar af alla former, alla färger och storlekar. Ett märkvärdigt factum bevisar , till hvilken grad de städer, som belinna sig i Drottningens våld, äro bokerade af Carlisterne. Tolf timmar efter vär 3,200 man starka divisions aftåg, visste ännu ingen i JFolosa, åt hvad håll hon ställt sin marsch. Den väg, hon tagit, gick nemligen 2 mil ifrån stadens murar, till en korsväg, der 2:ne motsatta vägar mötte. — Allmänna tankan var nu, att El Pastor vändt sig åt höger, d. v. s. till Ascoytia, ehuru han i sjelfva verket tagat till Villafranca. Men ingen enda innevanare hade nemligen haft nog djerfhet att följa vår korps ända till skiljovägen , för att på detta sätt skaffa sig visshet. Jag har haft ullfälle att anmärka, att förhållandet var enahanda med de städer, som innehades af Christinos. Till och med i S:t Sebastian, hvarest man har en garnison af 1000 man, vågar man sig af försigtighet icke längre ut, än fästningens kanoner räcka. Morgonen efter sedan Jaureguy lemnat Tolosa, anläinde den egenteliga stora konstitutionella armdcen dit, under Rodils eget befäl, hvilken då var dess chef. Rodil är en vacker karl, ungefär 42 år gammal. Hans bleka ansigtsfärg gör hans nästan Romerska anletsdrag ännu märkbarare, och hans kalla stolta blick, uttrycker strängt alfvar. I allmänhet bär hans utseende en karakteristisk stämpel af beslutsamhet; men någon plumphet i deras konturer röjer tillika brist på verklig energi. Han är en man, som väl skulle kunna stupa på sin post, men som också icke ville gå ett steg ur stället, för att derigenom bättre väfla sin fiende. Spanska Generalernes uniform är, som vi redan selt, blå och rikt broderad, så väl på kragen som på uppslagen. Rodil bar, då jag såg honom, blott en enda orden på bröstet, men han skall äga flera kors och hederstecken, än någon annan i Spanien. Hans ryckte härleder sig från Amerikanska kriget. I synnerhet herömmes hans försvar af Callao. Han öfverlemnade denna fästning, säger man, icke förr än der hvarken fanns någon hel sten eller någon hel karl. För öfrigt är Rodil icke litet inbilsk öfver sina militäriska talanger. Han är i högsta grad fåfäng, och anser sig sjelf för en ny Napoleon. Vi vilja medgifva, alt han i en punkt bar någon likhet med honom: han bär trekantig hatt, af samma form som den, hvilken gjort segraren vi Austerlitz rycktbar; han bär den dessutom rakt på hufvudet, alldeles så, som den namnkunnige hjelten plägade . t . . . cutta don nå cin keicerkliea Hanna.