Aftonbladet – 12 september 1835, sida 3

kor, och ännu ingenting nytt! — Jag ber om förlåtelse; man gaf der i går Sömngångerskan gift komedie i I akt, som vanligt, ett lån från Fransyskan. Sömngångerskan? det är ju en gammal bekant. --Ja, personen, men hon uppträder här i en förändrad skepelse, såsom en ärbar hustru, hvilken likväl icke lagt bort den lilla osed hon hade, att gå i sömnen. — Ja så! hvad säger hennes man om det? — Ah, han finner denna sed förträfflig. Hör bara: Hr Mauleon har nu blifvit diplomat, spekulerar på en ministerpost, som han äfven erhåller, vill då resa ifrån sin fru, men är likväl svartsjuk på henne, för sin vän Luzys skull, hvilken nu avancerat till Öfverst-Lieutenant. Saken kunde väl hafva helt enkelt hjelpts med en liten förklaring, i fall den sköna frun velat häfva upp sin sköna mun dertill; men hon är för blyg, för kärleksfull, och hvad effekt skulle också en sådan simpel och hvardaglig utväg gjort på Theatern? Nej, man spelar upp den gamla bekanta Dupuiska kadrillen ur sömngångerskan, frun inträder balklädd — således ändå en variation — dan-ar några steg, gör sedan den nödvändiga förklaringen, hvilken upplyser mannen om sin orättvisa misstanka, och vännen om att han är älskad af Gustafs syster; nu följer en trumpetstöt från det uppbrytande Regen entet, ett skri och en dåning af den vaknade frun, en vänskapsfull försoning, och ridån faller. — Ja så! var det alltsammans? lönar det mödan, att gå och se pjesen? — ja, i fall ni tycker om blomsterparterrer, ty mamsell Charlotte Fick :r, har en fullständig sådan, utplanterad på sin balklädning. Någonting annat märkbart har jag icke kunnat upptäcka i den för öfrigt ganska omärkbara produkten. — Skall nu detta vara ett prognostikon för Kongl. Theaterns blifvande repertoir, under det började spelåret? — förmodeligen; den gifta Sömngangerskan är utan tvifvel aptits-sopen, inledningen till den väntade anrättningen. — Hvad tänker ni då om den? — Jag tänker bara, att det är den Kongl. Svenska Theatern, som åter börjar sitt spelår. htemitRITITOOREEERIEERRORORRRRRRRRRERRRRR RRRRR RREEEREE Ern