a fy 00 J att det blott är en möjlighet, en makt som man skall begagna, med varsamhet: fafinga försäkringar! Det är icke här fråga om hvad J kommen att göra; lagen vet det icke, J veten det icke sjelfve; det ar fråga om hvad J skolen få makt att göra. Men makten att handla är, i fråga om lagar, detsamma som handling — förmågan är handling. Derigenom att förbrytelser förvandlas till högmålsbrott, plundras juryn på sina konstitutionella attributer. Lät sa vara! jag vill icke tala om ärlighet, icke om karta, det vore forspillda ord; men det finnes någonting bortom dessa konsiderationer — denna plundring är ett betänkligt företag. Juryn, mina Hrr, är icke en af dessa vanliga Jurisdiktioner, med hvilka juristens penna leker, och som den höjer eller sänker efter behag; den är till och med icke en jurisdiktion, den är en politisk — institution, den är, liksom ni, och med samma grad af suveränitet, landet sjelit. Och hvarigenom har väl juryn kommit i denna onåd? Man har sagt henne på tusen sätt: vi misstro er, ni fäller icke nog. Sen J icke mine Hrr, att man angriper jurymännens samvete, ty det är enligt deras samvete som de dömma? Har det måhända fallit eder ur minnet, att jurymännen äro edra valmän, preglade med samma stämpel som ni, och, liksom ni, vårdare af suveräniteten? Om J misstron dem i dag, månne de ej också en dag kunna misstro eder? Och i sanning, det vore med allt skäl, ty jag förklarar (talaren slår sig för bröstet) att jag djupt misstror en makt, det vare sig hvilken som helst, som misstror rättvisan, ännu mera landets rättvisa. (Bravo! brave! bravo! Det-ar detta djupt inrotade misstroende hos dåliga styrelser, som drifvit dem att, sig till tjenst, uppfinna alla slags tyranniska domstolar: revolutionstribunaler, särskilta. domstolar, prevotaldomstolar. Jag jemnförer hvarken tiderne eller personerne; det vore en stor orättvisa; jag jemförer endast belägenheterne. Det är ett factum, att styrelsen fordrar en annan dom för pressen än landets dom, som hon betraktar med. misstroende; att hon fordrar en special dom. Då hon nu icke vågar föreslå någonting sådant, ty den djerfheten har hon icke, hvad gör hon? Jo, hon griper till .en ny förvandling. Det är Pärskammaren, som kommer att. blifva hennes specialhennes prevotal-domstol. Ja, mina Hrr, Pärskammaren, redan en specialdomstol för upploppen, göres ytterligare till en specialdomstol för pressen. Mina Hrr, Pärskammaren har icke förtjent en sådan behandling. Den är icke till för att vara ett styrelseverktyg, instrumentum regni, såsom Tacitus uttrycker sig i sin kärnstil. Till sitt egentliga väsende en politisk makt, tillfälligtvis en domaremakt för de sällsynta fall, der staten sjelf träder upp; stäld, jag ville heldre säga, förvist till den högsta sferen i den politiska regionen, hvarifrån den genom sin värdighet, genom aktning för dess opartiskhet beherskar alla våra oroliga rörelser; det är denna så upphöjda makt, hvilken jag nu blott ofullkomligt kunnat karakterisera, som man låter nedstiga till den förödmjukande rölen af en specialdomstol, af en prevotal-domstol, sittande på ruinerne af landets rättvisa, som blifvit våldförd i sin helgedom; och i denna bedröltliga tällning måste hon vara färdig att sälta sig till domarebordet när det behagar en nyckfull styrelse att kalla henne dit, då deremot Lordernes hus icke fungerar såsom domstol, utan då Underhuset uppträder som anklagare, och Amerikanska senaten endast på anklagelse af Representanternes Hus, hvilket icke låter tilltala någon annan än en offentlig embetsman. Amerikanska senaten dömmer icke till annat straff än oförmåga att vidare beklåda ett offentligt embete; sjelfva förbrytelsen, den vare hvilken som helst, hänskjutes allud till juryns dom. Mina Hrr, Pärskammaren är redan alltför mycket försvagad; den har rönt motgångar nog redan. Stympad till sina medlemmar, afklädd sitt hufvudprerogatif, nyss komprometterad i en rättegång, som var henne främmande, men dock olyckligtvis lades på hennes skuldror, behöfver hon att omsider se sin värdighet skonad. Redan så långt aflägsnad från sitt ursprung och sin bestämmelse är hon dock ännu, J veten det, en fristad för alla Frankrikes illustra.män, för dem, som skapat var ära i freden och i kriget; den äger visserligen inom sitt sköte många bepröfvade dygder, och likväl — om hon måste undergå den skymt, som henne beredes, så blir det hennes död. (Sensation. ) En permanent domstol, nedsatt öfver pressen, oupphörligt slagen af partiernes vreda vagor, skall snart sjunka i vVanmaktens afgrund. Och då, mina Hrr, skall denna Pärskammare, missaktad, förnedrad och politiskt död, icke kunna åMM I UM——--o — — K —.— —V— Ä . — a -——— .i::.n-——n—n-—-;-,su(IO——— ;zljqxKCLGG-H OBS —A X—