Aftonbladet – 11 september 1835, sida 2

ter af en enda sammanhängande och fast uthållen plan alt skada Norrska folket. Hvar finnas väl gränsorna för de politiska dåraktigheter, som ej tillfälligtvis, allt som tillfället erbjuder sig, kunna uppkomma, omedelbart och rätt fram, blott af ett allmänt oförstånd i forening med Aristokratisk förvridning i de konstitutionella begreppen och af en ärfd antipathi mot alla en nations naturliga känslor och önskningar; och hvarföre skall man gripa till aflägsnare förklaringsgrunder, då de som ligga närmast och äro de tydligaste, redan äro mer än tillräcklige. I allmänhet äro så vidsträckta combinationer sällan sådant folks sak som de hvilka man har skäl att tillskrifva desse tilldragelser. Vore dessa personer 1 stånd till att skåda in uti de framtida följderna af deras insinuationer, skulle de äfven med den mest ingrodda böjelse att åstadkomma förtretligheter likval för deras egen personliga fördel hufva afstått från de flesta af dessa företag, hvilkas vigtigaste praktiska resultater ännu icke blifvit mer än ett outsläckligt hat till den liga, hvarifrån de hafva sitt ursprung. Man är likväl så till vida enig med insändaren, att det visserligen icke ännu är i så hög grad anledning till att utesluta Embetsmännen från StorTinget, som Tidningen Statsborgaåren synes förmoda: i hvilket afseende de embetsmäns handlingssätt, som i sednare 1tider varit Stortingsmän torde vara tillräckligt bevis. Ja! man går till och med så långt, att man antager dylika försigtighetsmått i Norriges representativa författning alldeles icke nödvändiga. Hvad angår den framställningen, att det skulle vara mindre grannlaget och skonsamt, att under sådana omständigheter som de närvarande — de må nu vara eller icke vara följder af politiska planer -— välja dem till Stortings-ledamöter, kan väl den känsla som bjuder ett sådant afseende, vara rätt vacker hos den enskildte, men icke gör den till fyllest för det allmänna. TI sådant fall vore det ju t. ex. allt för litet skonsamt i krigstider, att utskicka det vapenföra manskapet att med fara för lif och lemmar värna de öfrigas säkerhet. Man anser således, med hänseende till tidens varnande tecken och i synnerhet sedan man skådat de sednaste, väl bekanta tilldragelser i broder-riket, att det blott är af högsta vigt, att de Embetsmän som väljas, måtte vara sådane män, af hvilkas personlighet man kan vänta sig, att de icke endast, såsom många andra freds-soldater veta Auru de skola försvara fäderneslandet, utan att de äfven äga karaktersstyrka nog, för att, under hvilka förefallande omständigheter som heldst, handla i öfverensstämmelse med deras offentliga öfvertygeise, med lika mycken resignation i anseende till sina personliga önskningar, som värma och drift för hvad de anse vara till deras fosterlands sanna och varaktiga nytta. Eljest skola de, inkastade i en verkningskrets, för hvilken de icke äro passande, lätteligen icke endast förfela deras mål, utan äfven, i en långt högre betydelse, uppoffras, än den Representant,., som till följd af sitt förhållande såsom rättskaffens medborgare, blifvit ställd utanför de förhoppningar, hvilka, af så otaligt många andra orsaker äfven kunna förverkas och vid hvilka således blott narren, till den grad sammanknyter sin lefnads lycka, att denna, för någon väsendtlig del deraf kan vara beroende. i EEE —— —— moms ———————RERR