Aftonbladet – 19 november 1832, sida 2

då Kongl. Poliskamaren; under hvars Befal bladet lyder, måste vara fullt ut lika om ej mera intresserad sän någön annan, att intet våld utöfvas af dem som hafva vården öfver arrestanterna, och att: hvarje angifvelse som derom förekoråmer, må noga pröfvas: Ett gammalt ordspråk säger väl, att alla ex officio misshandlade personer böra tiga och lida och se stinnt ut; men denna gyllene princip kan väl svårligen sträckas derhän, att Löwenadler bort, af respekt för Embetsmannaväldet, akta sig att knysta, ifall han blifvit örfilad af fångvaktarn under Rådstufvan. Derhän tyckes man-dock syfta på DagbladsKontoret, då man omtalar Löwenadlers anmäs lån härom såsom en oförsigtighet, hvarföre den arma Instrumentmakaren kan mediate komma att mista knappen, 3 Vi neka icke, att Löwenadler bört i sin cessions-ansökan visa den uppmärksamhet mot Vällofl, Magistraten, att icke ioblanda hvad som ej egentligen hörde till konkursmålet; men, om äm ett fe i detta afseende kunde anses såsom ett crimen lesi magisträtus, så vore det dock temligen hårdt att derföre äfven upplifva det i nåder förlåtna Majestälsbrottet och döma Cessionanten, som redan afträdt allt hvad han har, att äfven släppa til näåcken, Visserligen har Åklagaremakten, genom det ofvanstående sällsamma Pardons-plakaets villkorligbet, fått ett slägs panträtt uti lans hufvud; men det tillhör åtminstone icke Dagbladet att göra denna rätt gällande.