Sundsvalls tidning – 11 maj 1875, sida 2

Och slutligen, för att säga äfwen det ehuru sagdt förut, strida fins emellan förmansod) revifionsberättelserna rörande diskonträkningen, hwilken de enligt påstående hemtat ur kapitalboken och i hwilken de ej medräknat pantlånen. Den förra berät: telsen upger de inlösta wexelbeloppen 12514: 31 mindre än den senare och de köpte wexlarne till 23 514: 31 mindre. Antingen få revisorerna försöka hitta på något annat eller också ärligt och upriktigt tillstå, att de weta hwarken ut eller in i fråga om folkbankens räkenskaper. Ty den andra af swarandena påpekade grunden till erkända olikheterna i sifferupgifter, eller att de afskrifne 11 000 kr. skola förorsaka stilnaderna, är ingen bit bättre och förändrar för öfrigt icke wåra jämförelser, enär wi mycket wäl wiste att desse 11 000 fr. naturligtwis ide kunde införas i fasfabofen och äfwen togo hänsyn därtill, Bwilket dock swarandena ej märkt. Det är med en djup känsla af innerligt medlidande man genomläser de fyra herrarnes varos mål, hwars swaghet i sak endast öfwerträffas af den fullkomliga hjälplöshet i anordningen, fom utmärker striften och fom kanske når fin höjdpunkt, då swarandena beslå fig själfwa med twetalan. Det har nämligen icke welat sig bättre än att omedelbart efter påståendet om, att det sätt hwarpå pantlånen föras i kassaboken föranledt ritjaftigheterna i distonträkningen, tala swarandena om och erkänna ett misstag å 100 fr. fom infmu git fia (Om!) i kassarörelsens upgift om pant: lånen; säledes fjäljwe erkännande att den I. k. kassarörelsen i eke hopfört pant: och wexellånen. Men ej nog härmed; de låta yttermera oss få en aning om det slarf och den godtycklighet hbwarmed räkenskaperna förts od) bokslutet upgjorts, då de omtala att 100 fr. för mycket påförts diffontoch för litet pantlåneräkningen. Här skymtar fram Kajsa Wargs egentligen för köket gifna regel: man tager där man så hafwa kan — en något wådlig grundsats för räkenskapsförarne i en bank. Det Tinnerholms-fwärd swarandena swängt har ytterligare blottat ett alt annat än bankmåssigt försök af revisorer och öfrige wederbörande att blanda bort korten. Det hemlighetsfulla kontot: diwerse afräkningar, fom prålade med 16 028 kr. 6 öre i fordringar (märt!), och bwilfet föres föll oss tyst fom grafwen har, tad ware fmaromålet, fått grafstenen aflyftad och wisar under den hwitmenade ytan ingenting mindre än förrymde kamrer Lundgrens balanserade skuld å 6 394 fr. 19 öre. En ffön fordran! Man må tänka om orsakerna till detta Hokför ringssätt hwad man will — wi skola låta det oms rädet wara fridlyst —; men mera än en mening fon ej finnas om, att denna post bort öppet för ras såsom en i högsta måtto twifwelaktig fordran, t. er. fåfom beroende på konkursutredning. Men hwad wärre är; denna förklaring låter of komma på spåren en ny oförklarlighet bland detta underwerk af willerwallor. Revisorerna upgifwa både i fin aranitningsbe rättelse och till större såkerhet i swaromålet af d. 28 april att den af 1874 års bantftämma beflus tade genom sagde Lundgrens swek ocfakade afitrifning ä 11 000 fr. godtgjorts diskonträkningen, i hwars balans frän 1873 saledes ingick — på sin höjd med undantag af omkring 2300 fr. — hela beloppet af Lundgrens försnillningar. Den mid 1874 års slut befintliga återftoden af (om man få will) bankens fordran hos Lundgren mäste följd riktigt wara inbegripen i diskonträkningens utgå ende balans. Men denna Lundgrens stuld är ock balanserad under diverse afräkningar och tyckes saledes wara twå gånger uptagen säsom tillgång. Denna förmodan ssiger til wisshet, i följd däraf att revisionsberäkningen ide uptager något annat eller mera såsom affördt än de 11 tusen rkronorna. Utbytet af den widare undersökning swaromålet afnödgat of bar fåledes wisat än ftörre oriktigheter och en än farligare osäkerhet i upgifterna om bankens ställning. Innan wi taga afsäed af swarsskriften, funna wi ide undertrycka ännu några betraktelser. Till wår allra största förwåning oc enligt wår upfattning utan den ringaste anledning bar afgående förmannen hr. H. E. W. Barthel sitt namn först bland dem, fom underteknat swaromalet. Wi slulle förstått detta om skriften inlatit fig på en förkla: ring rörande några af de i wåra förfta upfatfer anmärkta brister i reglementets efterlefnad; men därom fins ide ett ord — alt rörde fig om fifferupgifterna. Wäl stod hr B:s namn under förmansberätteljen, men wi hafwa icke — ens med den aflägg: naste hänsyftning — stält hr B. till answar för sifferupgifterna i förmansberättelsen oc wi föres stalla oss, att ingen tänkande person med förstand om denna sak ens ett ögonblick warit i owisshet om, att det är tjänstemännen hwilka answara för siffrorna i förmansberattelsen och i upgiften om kassarörelsen och af hwilka naturligtwis förmannen, med fullt förtroende, hemtat de upgifter med