Sundsvalls tidning – 30 mars 1875, sida 2

met alt twifwel, att den karakteristil, mr Hop; gifwit öfwer mänga, knappast passar på ett til enda. S öfwerensstämmelse härmed hemstäl. les slutligen till konsuln, att han mätte beriktiga sin rapport. Till beswarande af denna adress har fransla fon. suln Hepp under den 23 dennes till konsul Heftye, ordförande i ÄTimmerdirektionen, aflåtit en frifs welse hwari han bland annat fäger att på desfa affärshus ej wore tillämplig den rapport, som mar vit bifogad artikeln i Aftonbladet, och han hy: ste ingen betänklighet wid att förklara. att det före komme honom sannolikt, det Norge af alla trämas ruproducerande länder wore det, fom hade minfta swårigheten att få sälja fina produktere Detta är emellertid — heter det widare i skrifwelsen — eett förhållande, fom naturligtwis icke fan blifwa föremäl för sträng bewisning, och då Eder adress för öfrigt icke rubbar de af mig emottagna färs stilda underrättelser (mes informations particulieres), för få widt angår de existerande behålls ningarne och werkningarne af den spekulation, hmwars för slogarne under de sednare åren utgjort föres mål, fasthäller jag fortfarande den åsigt, att, om man oc här (i Norge) mindre än annorstädes har behof af få sålja, få har man dock behof däraf. Det är, säger ytterligare hr Hepp, denna ups fattning, som med hänsyn till marknadens tillständ i almänhet bestämmer mig att gifwa fransta fonsumenterna det rådet, att för ögonblicket icke köpa. Jag är öfwertygad därom, att den för norska hanz deln lydkligaste lösningen af de rådande mwanfilighes terna må wara ett prisfall, fom betydligt unders stiger prisförhållandena wid början af januari mås nad, ja äswen om detta prisfall skall blifwa lika betydande som den stegring, hwilken frambragtes af de fransta och engelska beyofwen ären 1873 och 1874-. Hr Hepp afslutar till sist fin skrifwelfe med följande spörjsmål: Tror ni att Norge länge kan uppehålla sina pris trots de swenska och fanas bijfa 2 Poströfveriet å Dalsland. Härom meddelar Bohusläns Tidning för i tisdags följande: Enligt med posten igår afton från Qwistrums expedition ingångna meddelanden, hade af fronos länsmannen B. Bergmark, så snart till denne ans målan i lördags på morgonen ingått om poftröfs weriet, undersökning hållits å Hattefjälls gältgifs waregård. Därwid hade postföraren C. A. Nilss son i Hattefjäll berättat, att då han dagen förut wid 11-tiden på aftonen af postföraren från Owistrum å Hattefjäll emottagit posten för att sjutsa den till Antorps gästgifwaregärd, han ens dast fört omkring 4 a 500 alnar, då han mött en karl, hwilken, kommen midt för sladen, med en medhafd stör tilldelat postföraren ett slag i huft wudet, däraf denne fallit ur släden och slapt töms marne. NRånaren hade dä mättat ytterligare etsleg efter honom, hwilket han undwitit. Häften hade nu börjat springa, därwid rånaren fpruugit efter och tillgripit postwästan, med hwilken han siyndsamt aflagsnade fig, tagande af från alls männa landswägen åt torpet Elgerud under BWågs fäter. Så snart postföraren förmått resa sig upp, hade han få slyndsamt han förmådde fprungit äter till gåstgifwaregärden och där upmädt gastgifwaren Hansson oc en annan person, hwilka siyndsamt begifwit sig på spaning efter ränaren, hwilkens spår i snön de anträffade firar intill det ställe, där ränet stett. De hade följt spären, till dess de ins kommit på en uptrampad gängstig till torpet CElgerud, då spåren ej mer kunde urstiljas. De bade då öfwergifwit spaningarna samt afrest till Omiz strum för att underrätta om det passerade. På lördagsmorgonen hade de, i sällskap med postföraren, sortsatt efterspaningarna, därwid doc under natten upkommen snöyra igenfylt spären hwilka nu ej kunde återfinnas. Några andra uplysningar om rånaren, än att han war af medelmåttig wäxt, starkt bygd samt