Sundsvalls tidning – 2 mars 1875, sida 2

den dessutom stola upbära arvode för Hwarje besigtning af den, hwars bygnadsarbete föranledt besigtningen. Samma öde torde stadgandet i I 5 hafwa för: tjent om särslildt löfen till setreteraren för att få riktigheten af en afffrift bestyrkt, helst enligt 128 denne tjänsteman dessutom har arvode eler lön för fitt arbete. Widare ha mi säst of mid det utrymme för gods tydligheten, fom lemnas i 88 34, 35, 37 och 48, där bygnadsnämnden får rätt och makt att med gifwa afwikelser, göra undantag och tillstädja fri bet från bygnadsstadgans bud och förbud. Hmwar: till tjenar hela stadgan, om dess efterlefnad stall bero på bygnadsnämndens upfaltning af de oms fländigheter och af de synnerligen wigtiga släl till afwikelfe från beftåmmeljerna, hwilka funna pås falla undantag? Wid sidan af fördudet mot förs handlingarnes offentlighet får dessa undantags stadganden ett högst obehagligt utseende. Slutligen och med erkännande dåraf att försla-. get i öfrigt synes hafwa winnlagt sig om ett swenstt sprak, synes det of wara önstwärdt att till dömes ordet: trottoar utbytes mot det fvensta och wackrare ordet: gångbana, suppleant mot ersättningsman, ordinarie adj ertra mot lagtima oh urtima, fetreterare mot striftförare, diftrikt met område (ett lyckadt förföf att örswenska ordet: kvarter skulle hindra fadana löjliga uttryd fom: femte oc sjatte tvars teren) o. f. w; att de onödiga, oswensta forstafwelserna be od) an borttagas dar få fan ste; att sadana oriftigheter fom afröjes ( 27) oh af röjdes ( 28) rättas (det heter: rödjer, rödde, rödt till fölnad från röjer, röjde, röjt) oh ändt: ligen att om möjligt satsbygnaden göres något mera swensk — äfwen om den därmed blefive nås got mindre juridist.