Sundsvalls tidning – 2 mars 1875, sida 2

Ä sundspall d. 2 Mars. Rid nästa fadsfulmätktig-fammanträde förefoms mer till bebandling ett af magistraten upgjordt och inom bygnaadsnämden granstadt förslag till byg: nadsordning för staden Sundswal, hwilket, innan det warder till efterlefnad antaget, wäl torde böra undergå någon granskning. Ru wilja mi mwisfer: ligen ide gripa hrr stadsfullmäktige i ämbetet eller ens för ett ögonblick betwifla, att den storre fat kännedom och wana samt den samwetsgrannhet i pligtupfyllelsen, som ju bora finnas inom denna myndighet, icke stola wida bättre än någon annan det förmår uttala behofliga erinringar; dock hafwa de grundsatser af wigt, hwilta i det utgifna för: slaget till bygnadsordning lida wald, förmått oss att gi wa lust åt wåra betänkligheter, äfwen med fara att synas bryta mot den grannlagenhet, hwaraf stadens styrande fader gjort sig så wal sörtjenta. S 5:te paragrafen af det föreliggande förslaget stadgas: Namndens förhandlingar äro icke offentliga; men det börde ej behofwas många ord för att wisa hela olämpligheten af denna hemlig: hetsfullhet, hmilken för ofrigt är alt annat an tidsenlig. Att någon fara stulle wara förbunden med bygnadsnämndsförhandlingarnes offentlighet funna åtminstone ide wi fatta; twårtimot fan ingen willfarelje wara större än om man — såsom wi hört upgijwas — stulle föreställa fig, att yt: randefriheten wore mera tryggad under sltyddet af för allmänheten stängda dörrar. Er:arenheten har ilräcgligt wisat att det — i synnerhet i sadana små förhållande fom tillhöra wåra smästäder — endast är offentligheten, fom förmår hälla berftlystnaden och ofördragsamheten inom tillbörliga strankor. De redliga afsigterna och den goda wil: jan behöfwa därimot aldrig sly dagens ljus och minst då de äro parade med de infigter, som för kerligen alltid stola utmärka bygnadsnamndens le: damöter. Huru orimligt synes också icke förslaget wid tanken, då man tänker därpå att förbandlins garne äro offentliga hos bygnadsnamndens husbönder — her stads ullmäktige och att således, om förslaget antoges, stulle till och med principalerna sjalfwe wara utestangda från sammanträdena. En annan grundsats af få mycket förre betydelse, fom hela wårt kommunala wasende hwilar därpå, har äfwen i nu omhandlade sörslag blifwit kastadt öfwer bord. Wi syfta här på den obetalda friwillighet, fom gällande kommunal-lagstiftning ta ger i ansprak of de män, hwilka hedras med fome munala förtroende-updrag. Stadsfullmaktige själjwe ha, som kändt, ingen lön, ide dråtselkammaren, ide fattigwåärdsstyrelsen eller dess bitraden bassistenterna, ide fundhetsnämnden, ide itoleller kyrkoråden; och De tillfäls liga nämnder, fom alt imellan tillsattas för utres dande af särftilda frågor, ha, såwidt wi weta, bit tills aldrig gjort anipraf på lön. Grundfatien är god och af stal — för midlyfs tiga att här funna närmare aniöras — anse wi det för en for stada om den slulle warda öfver: gifwen. Detta är imellertid hwad förslaget gjordt. S dess 13 S mom. 1 stadgas nämligen: Ordför randen och ledamöterna i nämnden njuta erfättning af stadstassan med belopp, stadsfullmäktige pejftämma. Wi Hoppas få mycket hällre, att förlaget i denna del warder ogilladt, fom näftföls jande mom. bestammer att ledamöterna i nänuu: