Sundsvalls tidning – 20 februari 1875, sida 2

3. Redan tidigt följande morgon blef Jacques Duhoox upväckt af ett störande buller trån skänkstugan. Detta Rochetaihls enda hotell var just ej något tridens tämpel. Klangen af glas och porslin, värdinnans högljudda befallningar, hundarnes skall och drängarnes eder bildade en allt annat än upbygglig konsert, med hvilken det ej var så lätt att förlika sig. Därför påklädde sig äfven den unge jäzmästaren och sökte sig en tillflykt 1i en ståtlig liadalle, som sträckte sig ända ned till floden. Sedan Jacques afslutat siaa studier, hade han några år uppehållit sig i Tyskland tör att sätta sig in uti detta lands skogsväsende; för öfrigt bade han tillbriugat sin mesta tid i sina föräldrars hus. Det lugn och den ordning, som dör härskade kontrasterade starkt mot lifvet på gästgifvaregården, hvarför han äfven kände sig otillfreds och klämd om bjärtat. (Forte)