finge tillslrifwas förluster på kaffe, stogar och fpans mål samt på förre grosshandlaren Gust. Ströms berg i Stockholm. Ombudet erinrade om den stam, fom dragits öfwer samhället genom en får dan konkurs fom hr Bouvins och upmanade gode männen att förfara ytterst noggrant wid deras granstning af hr Bouvins förhållande. Hr C. I. Douhans störste fordringsegare äro: Gefleborgs läns enslilda bank 58 900 fr. Atktiebolaget Gefle bank 54.000 kr., Gefle stads fparbank 67,000 kr., Gefleborgs läng sparbank 37.000 kr. Mälareprovinsernas enslilda bank 38 000 kr., Uplands dito 20.000 kr., Winbolaget 28.000 kr Upsala-Geflebanan har under de första fjorton dagarne (15—3!1 dec.) hon warit för allmäna rörelsen uplåten lemnat i inkomst 34,783 tr. 54 öre — däraf för 7,455 refande 16,731 fr. 40 öre och för 53,620,,, centner gods 17,334 kr. 67 öre — eller dagligen 167 kr. 71 öre för banmil, hwilfet är ett ganita till freda ställande utbyte, fär ger Upfala-Poften. De kvinliga studenterna i Upsala harwa börjat anlägga studentkokarden i fina hufwudbonader. (e. G. P) Upsala studentsängförening har till anförare walt stud. Jwar Hedenblad, söderm. Närmast i röstetal war stud. Fredr. Thorelius, westg. Distingsmarknaden i Upsala., fom slutades i mändags, war ur der hela tiden matt och fredlig. Nägre ha pliktfålts för fylleri, hwarjämte 6 fidoch 4 andra stölder anmälts. (e. U. P) Adelsmötet kommer att behandla ett kungligt förslag om tillämpning af sörordningen den 8 nov. 1872, om ändring i lagens stadganden angående giftomannarätt, äfwen på adliga fruntimmer. För bifall härtill erfordras t wå tredjedelar af de afgifna rösterna och frågans utgång anses därför owiss. Riksdagens särskilda utskott (det f. k. förswarsutstottet) hade i tisdags ett konstituerande sammantrade, hwarwid till ordförande utfågs frih. Stjernblad, till v. ordförande hij Key samt til sekreterare löjtnanten G. Björlin. Mellanriksbanan fr. Sundsvall till Trondhjem. Sedan fråga upftätt om åstadkommande af sadan ändring i fivädningen för den norjla statobana, fom slulle möta den af 1873 års rifebag i enlighet med k. m:ts proposition i ämnet beslutna twarbanan från Torpshammar eller annan punkt å den upätgående swenska stambanan till riksgränsen, att berörda norsla siatsbana slulle framdragas genom VBerdalen åt Levanger, hafwa uti särslilda till k. m:t inkomna slrifwelser dels Jämtlands läns landstings och Östersunds stads järnwågskommiterade ytrat, att de hyste den mälgrundade förhoppning, att omförmalda förflag att rubba de ömsesidiga statsmakternas en gång fattade beslut ej utan de mest talande sräl fule winna framgång, samt more förwissade därom, att k. m:t i denna råga, fom berörde de förenade rikenas gemensamma intresse, skulle besluta att genomföra, had fom lände till brödrafolkens sanna wäl, dels ock stadsfullmäktige i Sundswall på anförda släl anhållit, att t m:t måtte sasom unionstonung medwerka därtill, att den i enlighet med kongl. maj:ts förslag af Norges storting och swensta riksdagen bestämda strackningen för mellanriksbanan från Sundswall till Throndhjem måtte blifwa beståndande. Öwad sålunda förekommit, har schefen för ci vildepartementet uti nyligen afläten ämbetsftrifwelse till kännedom meddelat norsla departementet för det inre. Norra stambanan, Om dess sträckning, från Hybo i Heljmgland räknadt, har i förfta ammar ren hr Brun wäft ett förslag fom är af fort intresse afwen för wära trakter. Förslaget har, fä ges i def inledning, tillkommit ide minst därför catt förslag äro å bane och äsigter uttalats, hwilka, därest de finge framgang, stulle förryda hufiwud: ändamålet med den Norra stambanan, göra Norr: land illa betjänadt med järnwägen od) därigenom åftadfomma inom de flesta och mest betydande af Norrlands landssap ett hinder för widare utmedling samt till följd däraf en betantlig missrakning för staten. Ur sjaljwa förslaget må här meddelas följande: Hwad fom för bestämmandet af norra stambanans riktning itffortsattningen från Hybo i westra Helsingland torde wara nödwändigt att allra försi få afgjordt och hafwa fullt klart för fig, det är hwad som slall utgöra hufwudmälet med norra stambanan. J denna hufwudfräga är ej blott jag utan de allra flesta norrlandingar öfwertygade om, att hufwudändamålet med den norra stambanan bör wara att bereda de norrländsta provinsernas innebyggare sä allmänt fom möjligt en lätt beröring med Sweriges öfriga folt oc) landftap, — och att alla fidomål eller enslilda mal och siräfwanden böra underordnas detta hufwudmål. — — — — — — — — — — — Mig förefaller det fom förfäktarne ai den westra strådningen från Hybo, wid talet om den egenare mwägen öfwer Jämtland till Norge, bafwa för fig ett annat ändamål än: det rent norrländska, näm.